Brandenburg
(ca 71 700 inv.) är staden, som gav namn åt hela delstaten. Här är det lönande
att gå på historisk upptäcktsfärd. Härifrån har det under de gångna århundradena
utgått många ekonomiska och sociala impulser, här har många företag skrivit in sina
namn i den industriella historien.Stadens historia kan följas bakåt i tiden till 500-talet, då slaver bosatte sig i området. Dessa fördrevs sedan 928-29 genom den förste tyske kungen Heinrich I, som erövrade borgen Brandenburg. 943 omnämndes orten för första gången skriftligen i samband med att Brandenburgs stift inrättades. Slaverna skulle återkomma ytterliggare en gång till området (983) för att slutgiltigt kastas ut ca 170 år senare. Under 1100-talets andra hälft bildades två städer Brandenburg på ömse sidor av Havel, vilka sedan 1314-15 båda anslöt sig till Hansan. Under trettioåriga kriget led städerna stora förluster genom plundring och skövling och deras betydelse inom regionen avtog. 1715 förenades städerna till en enda. Från 1820 industrialiserades staden genom att ett flertal textilfabriker inrättades. En ny industri tillkom 1871 genom Brennaborverken, som gjorde att metallindustrin blev dominerande ekonomisk kraft i staden. Olyckligt för staden blev beslutet 1933 att bygga ut den till ett rustningscentrum (flygplan, lastbilar, delar till pansar osv.). Detta medförde att staden bombades häftigt under krigets slutskede. Efter kriget byggdes industrin åter upp och Brandenburg blev viktigaste centrum för stålindustrin. Genom privatiseringar och strukturförändringar drabbades metallindustrin efter 1990 av avskedanden.
Vare sig man undersöker Brandenburg till fots, med
sightseeingbuss eller båt så kommer man förbi tecken på stadens över tusenåriga
historia. Till sevärdheterna räknas domkyrkan, som är stadens äldsta
bibehållna byggnadsverk. Grundstenen till en korsformad romansk salskyrka lades
1165. Under de följande århundradena utvidgades denna till en basilika. Från
1200- till 1400-talet skedde förändringar i gotisk stil. Under 1800-talet
kunde man fastställa, att kyrkans fundament befann sig i ett miserabelt
tillstånd, då kyrkan hade byggts på sumpmark och nu hotade att störta in.
Genom omfattande restaureringsarbeten lyckades man stabilisera byggnaden. Nya
likartade restaureringsarbeten genomfördes under 1960-talet, då pålar drevs
ned i underlaget för att säkra stabiliteten. I början av 1990-talet fann man
ånyo, att kyrkan måste stabiliseras för att slutgiltigt säkra den. Kyrkans
museum har många skatter, framför allt gamla värdefulla liturgiska skrifter,
en samling gotiska textilier och ett omfattande bibliotek.
S:t
Katharinakyrkan är ett framstående exempel på nordtysk
tegelstensbyggnadskonst och var tidigare stadens största kyrka. Den stod
färdig 1401 sedan en tidigare stenkyrka hade rivits. Ytterväggarna domineras
av en mängd utsmyckningar och speciellt imponerande är kapellet på kyrkans
södra sida. Bland kyrkans inre konstverk kan nämnas det stora flygelaltaret
från 1474, altaret i kapellet och den åttkantiga dopfunten i brons från
1440.
Församlingskyrkan S:t Gotthard är en av de mest framträdande byggnaderna i Gamla stan. 1140 uppfördes en stenkyrka på platsen. I början av 1400-talet revs denna så när som på grunden och ersattes med den nuvarande treskeppiga sengotiska hallkyrkan. 1623 erhöll kyrkan en predikstol i sandsten som gåva. Denna räknas som den vackraste bland stadens kyrkor. Det barocka tornet tillkom 1767. Med sin mångsidiga och rikliga inre utsmyckning hör kyrkan till de mest imponerande i området Mark Brandenburg (ett historiskt begrepp, som var betydligt större än den nuvarande delstaten Brandenburg).
Gamla
stans rådhus anses vara ett utmärkt exempel på gotisk
tegelstensbyggnadskonst. De första råds- och skrivstugorna tillkom i
mitten av 1400-talet och något senare uppfördes huvudbyggnaden med torn. Fram
till sammanslagningen av de båda städerna Brandenburg 1715 var rådhuset den
administrativa medelpunkten i Gamla stan, därefter förlorade den sin uppgift
och därmed också sin betydelse. Under de följande 200 åren hade byggnaden
olika användningsområden. Först 1910 kunde staden återköpa huset och
återuppbygga det i sitt nuvarande utseende. Efter en restaurering 2007 byggdes
det om till säte för stadsförvaltningen. Särskilt sevärt är rådhusets
framsida med trappgaveln och vapnen efter gamla familjer, huvudportalen med fyra
avbildningar av personligheter från 1400- och 1500-talen samt Rolandstatyn vid
sidan av portalen. Den 5,5 m höga statyn i sandsten hör till de vackraste i
sitt slag i Nordtyskland.
Resterna
efter de kvarvarande stadsbefästningarna hör till de viktiga vittnesbörden
för det medeltida Brandenburg. Stenmurarna och vattengravarna från 1300- och
1400-talen omgav den gamla och den nya staden och skyddade den mot fientliga
angrepp. För tillträde till staden användes under medeltiden de fem
stadsportarna. Som skydd för anläggningen byggdes tornen vid sidan av
portarna. Genom förstörelse under trettioåriga kriget påskyndades
anläggningens förfall och först i och med införandet av en ny skatt, som
togs upp vid stadsportarna, fick murar och portar en kortvarig betydelse igen.
Genom den växande trafiken kom portarna att utgöra ett hinder och började
rivas under 1800-talet. Detta gällde också stora delar av stadsmuren, där
luckor delvis slöts med nya byggnader. I staden finns därför endast delar av
stadsmuren och rester av vattengravarna kvar.
I staden finns ett stort antal museer, av vilka stadsmuseet, industrimuseet och domkyrkomuseet är de mest omfattande. Dessutom finns flera som täcker mindre eller speciella områden som datorer, psykiatri, fiske, luftfart, (n)ostalgi mm.
Karta och foton: www.stadt-brandenburg.de/
[Upp]
