Slott och palats i Berlin

Berlin har ett mycket stort antal slott och palats, av vilka många är öppna för besökare. Så många gotik- eller barockbyggen finns inte i staden, men de som finns är verkligt sevärda. Hit hör Schloss Charlottenburg, som 1695-99 byggdes långt utanför stadens portar som sommarslott åt kurfurstinnan Sophie Charlotte. Den nuvarande byggnaden är en blandning från olika byggfaser i slottets historia. Den äldsta delen utgörs av det nuvarande mittenbygget. Mitten av den sida som vetter mot trädgården domineras av en oval sal, som troligen skulle krönas med en kupol.

För en svensk besökare kan det vara intressant att veta, att från 1701 en svensk, Johan Eosander, utbildad i Paris, stod för utbyggnaden av slottet till en representativ anläggning. På båda sidor om mittdelen lät han bygga till lägre flygelbyggnader, som mot trädgården bildade en monumental fasad. Sidan mot staden fick två symmetriskt tillbyggda flyglar, som med hjälp av ett galler bildar en avskild gård. Det hela kröntes med ett högt torn med kupol och lanternin med en förgylld lyckogudinna, Fortuna, ovanför. På västra sidan ansluts det 143 m långa orangeriet. Från början var avsikten att bygga ett andra orangeri, men man gav upp tanken på detta och 1740 byggdes i stället den "Nya flygeln" i rokokostil typisk för Fredrik den store. Den sista tillbyggnaden skedde 1787-91, då orangeriet förlängdes med slottsteatern, som numera är hemvist för Museet för tidig historia.

Slottet skadades svårt under andra världskriget men har sedan dess helt återställts och tjänstgör nu som museum.

Den till slottet hörande slottsparken är en av Berlins mest omtyckta parker. Den anlades 1687 som den första franska barockträdgården i Tyskland och utvidgades under 1700-talet med en engelsk landskapsträdgård. Den gäller fortfarande som ett exempel på utmärkt europeisk trädgårdsbyggnadskonst. Från gatan ser man inte mycket av den, då slottet förhindrar insyn. Barockträdgården, som sträcker sig öster om Spree, är symmetriskt anlagd med stora gräsytor med infogade mönster. 

Schloss Bellevue byggdes 1785-86 och är det första klassicistiska slottsbygget i Preussen. Dess grundform med tre flyglar kommer från barocken men den strikta fasaden är klassicistisk. Fram till 1918 beboddes det av ätten Hohenzollern och under en kort period på 30-talet tjänstgjorde det som museum. Efter att ha skadats under kriget, byggdes det upp igen i sin gamla form även om det förändrades invändigt. Från 1959 tjänade det som förbundspresidentens bostad i Berlin för att 1993 upphöjas till att bli hans representativa ämbetsbostad.

Söder om slottet, i den del av slottsparken som inte är tillgänglig för allmänheten, byggdes 1996-98 en elliptisk kontorsbyggnad i fyra våningar, som hyser hela den myndighet, som finns till presidentens förfogande.

Schloss Tegel är det sista herresätet i Mark Brandenburg, som fortfarande är i samma familjs ägo, som redan tidigt ägde det. Byggnaden går tillbaka på en herrgård uppförd i mitten av 1500-talet. Kurfursten Fredrik Wilhelm utnyttjade det som jaktslott, innan det så småningom övergick till familjen von Humboldt. I början av 1820-talet byggdes det om i klassicistisk stil, varvid man anslöt till den befintliga renässansbyggnaden. Byggnaden gestaltades så, att den skulle passa till ägarens stora antika samling.

I den gamla slottsparken kan man se den runt 400 år gamla Humboldteken och familjen von Humboldts gravplats. 1945 beslagtog Röda Armén ett flertal skulpturer, statyer och arkivurkunder, som sedan förvarades på den s.k. museumsön och i statsbiblioteket. 1990 återfördes dessa till slottet och förvaras nu i blå tornrummet.

Allmänheten har tillträde till slott och slottspark under sommarmånaderna.

Till de äldre slotten hör också Schloss Friedrichsfelde, som byggdes 1695. 1717 kom det att tillhöra en sidolinje till markgreven av Brandenburg-Schwedt, som lät bygga ut och försköna byggnaden. Slottet växlade ofta ägare och vid krigsslutet 1945 tillhörde det familjen von Treskow. Efter kriget förföll slottet, men 1970 påbörjades restaureringsarbeten. Av den gamla inredningen fanns mycket litet kvar, men rummen utrustades stilenligt med inventarier från andra slott och herrgårdar. Den till slottet hörande slottsparken härbärgerar sedan 1955 (Öst-Berlins) djurpark.

De mest sevärda slotten ligger emellertid inte i Berlin utan i det näraliggande Potsdam, där man inte bör missa att bese Schloss Sanssouci och Schloss Cecilienhof. Det förra en pampig byggnad från 1700-talets mitt, det senare en byggnad i engelsk lantlig stil från början av 1900-talet, som blivit känd genom undertecknandet av Potsdamavtalet, där Tysklands gränser efter andra världskriget fastställdes. 

(Bilden visar Berliner Dom till vänster och en animation av det tilltänkta återuppbyggda slottet till höger. I bakgrunden TV-tornet vid Alexanderplatz. Alla bilderna, som visar det nya slottet är animationer och har ställts till förfogande av "Förderverein Berliner Schloss e.V./eldaco, Berlin", som har copyrighten till samtliga.) 

Ett av de slott som förstördes i samband med andra världskriget var Berliner Schloss. Detta började byggas redan 1443 och fungerade under de första 200 åren som borg och renässansslott i Cölln bredvid den då obetydliga småstaden Berlin. Först under kurfursten Friedrich Wilhelm fick slottet större betydelse, då han under 1600-talet genom att utvidga området med nya stadsdelar gjorde slottet till en mittpunkt i staden och landet. Samtidigt anlades alléer, som förde fram mot slottet. Ett exempel på detta är den nuvarande Unter den Linden, som går i väst-östlig riktning. Under den senare preussiske kungen Friedrich I företogs omkring 1700 efter italienska förebilder de största och mest betydelsefulla ombyggnationerna av slottet, så att det nu framstod som Tysklands mest storartade barockresidens. Även vid detta slott var svensken Johan Eosander verksam. Han hade storslagna planer för slottet, men tvingades avbryta dem i och med kungens död 1713, då staten i det närmaste var bankrutt. Trots all sparsamhet lät den nye kungen göra färdigt de påbörjade utbyggnaderna av slottet. I slottets inre företogs under varje kung fram till kejsardömets undergång 1918 praktfulla omgestaltningar av den tidens mest berömda byggmästare och konstnärer. Till det yttre förblev slottet dock orört. 

Efter revolutionen 1918 intogs och plundrades slottet av de revolterande arbetarna och soldaterna. Då armén sattes in för att kväsa upproret, uppstod skador på slottet genom granatbeskjutning. Under tiden efter 1918 användes slottet inte längre av staten, utan det kom till annan användning bl.a. som slottsmuseum mm. Under tredje rikets tid undvek nationalsocialisterna slottet för sina evenemang. Däremot använde de sig gärna av den tillhörande trädgården för sina uppmarscher. För detta ändamål byggdes den om helt och fontäner, gräsmattor, buskar och träd fick vika för en stenlagd öppen plats. Vid de olympiska spelen 1936 brann här den olympiska elden omgiven av fanor från de deltagande länderna. Efter Frankrikefälttåget 1940 ställde man här som segertrofé upp den järnvägsvagn, i vilken den tyska kapitulationen hade undertecknats 1918. Vagnen förstördes senare vid ett bombangrepp. De första svåra bombskadorna på slottet uppstod i maj 1944, då en sprängbomb passerade genom slottet och exploderade i källaren dock utan att utlösa någon brand. Däremot förstördes stora delar av det stora tavelgalleriet liksom flera kungliga salar. 3 februari 1945 bombades slottet med brandbomber och brann under fyra dagar utan att några släckningsförsök gjordes. Under slutstriderna om Berlin utsattes slottet på nytt för beskjutning och blev ytterligare svårt skadat. Det var dock inte så svårt skadat som slottet Charlottenburg, som efter kriget återställdes i sin forna prakt.

Efter kriget användes vissa lokaler i slottet för utställningsändamål. I och med delningen av staden 1948 beslöt myndigheterna i den sovjetiska delen av Berlin att spärra av slottet och flera mer eller mindre genomskinliga argument för en rivning framfördes. 1950 utgick befallning från partiordföranden för SED, Walter Ulbricht, att slottet skulle sprängas för att sedan ge utrymme för en uppmarschplats med tribun vid sidan. Detta blev sedan Marx-Engelsplatsen, som användes för stora demonstrationer, då de förbipasserande människomassorna kunde hylla sin statsledning. Sedan DDR hade fått sin internationella status erkänd vid Helsingforskonferensen, uppfördes på platsen en ny byggnad för politiska och kulturella storevenemang, Palast der Republik. Vid uppförandet av byggnaden gjordes emellertid ett fundamentalt misstag, då man använde sig av stora mängder asbest för att minska brandfaran. Då man befarade, att de anställda i byggnaden skulle drabbas av sjukdomar på grund av asbesten, stängdes byggnaden 1990 av hälsoskäl. 

Redan året efter började diskussionerna om en återuppbyggnad av det tidigare slottet. Efter en internationell tävling om, hur centrala Berlin skulle gestaltas, beslutade juryn, att byggnaden skulle rivas, vilket utlöste en mängd protester. 1997 påbörjades asbestsaneringen som stod klar 2002, då enbart betongfundamentet och det inre stålskelettet fanns kvar. En internationell expertkommission tillsattes, som i sitt utlåtande förordade en återuppbyggnad av det gamla slottet, ett beslut som samma år också fattades av Förbundsdagen med överväldigande majoritet. 2006 bestämde Förbundsdagen slutligen, att hela byggnaden skulle rivas. En internationell arkitekttävling utlystes i januari 2008. I juni 2008 utsågs 30 förslag, som gick vidare till en andra omgång och till segrare i tävlingen utsågs sedan den italienske arkitekten Franco Stella. Enligt planeringen skulle bygget ha påbörjats 2010 för att stå färdigt 2014, men på grund av regeringens besparingskrav anges numera våren 2013 som startpunkt och huvudbyggnaden beräknas stå färdig 2018, även om då inte alla fasadelement är färdiga. 

Enligt Förbundsdagens beslut 2002 förutses ett gemensamt koncept för det intilliggande museiområdet och slottet, som på så sätt skulle komplettera varandra. Förbundsregeringen beslöt därför i april 2007 att slottet skulle återuppbyggas som kulturcentrum under namnet "Humboldt-Forum". Detta skall härbärgera museer för utomeuropeisk konst och ta upp det tidiga 1800-talets upplysningsidéer. Här skall sedan etnologiska museet, museet för östasiatisk konst och museet för indisk konst inhysas. Dessutom kommer Humboldtuniversitetets vetenskapliga samlingar och central- och landsbibliotekets utomeuropeiska litteraturbestånd att flyttas hit. 

Det nya slottet sett från Unter den Linden.	Slottet sett från Lustgarten	Slottet sett från Schlossbrücke	Slottet sett från Schlossbrücke

Den som vid ett Berlinbesök vill orientera sig närmare om återuppbyggnaden av slottet bör göra ett besök på föreningens informationscentrum: am Hausvogteiplatz 3-4, 10117 Berlin (alldeles i närheten av Gendarmenmarkt). Där finns bl.a. en modell av Berlin runt 1900 och givetvis också alla informationer om det nya bygget.

[Upp]