Museer

Att besöka museer i Berlin kan vara nog så ansträngande. I stadens olika delar finns ca 170 museer inom snart sagt alla områden, och den som är specialintresserad av något ämne, kan säkert hitta ett museum eller en samling, som tillfredsställer djupt kända behov. Mest bekanta är givetvis de stora dragplåstren, men även mindre museer kan vara mycket intressanta och ha mycket att ge. Just på grund av detta bör man skaffa sig en broschyr om Berlins museer för att snabbt kunna hitta fram till de platser man vill besöka. Att gå på museum i Tyskland är populärt, speciellt bland turister i Berlin. Ett flertal av museerna har alltid gratis inträde, andra en viss dag i veckan. Man bör se upp med måndagar och onsdagar, då många museer håller stängt. (Lista över museer med gratis inträde.)

På den s.k. Museumsinsel (museumsön) kan man se en av de stora attraktionerna, Pergamonmuseet. Detta var det sista bygget på området och färdigställdes 1930 efter en lång byggnadstid. Samlingen av antika skulpturer växte snabbt och det behövdes stor plats för dem. Med sina ca 850 000 besökare årligen är det Tysklands mest besökta museum. Till de stora  besökarsiffrorna bidrar inte minst den avdelningen som skildrar Främre Asien, där man kan få en överblick av konst, kultur och historia under 6000 år. Samlingen befinner sig i museets södra flygel och upptar 14 rum med både stora och små utställningsföremål, som har grävts upp av tyska vetenskapsmän.

Gamla museet, byggt 1823 - 30, räknas till klassicismens mest betydande byggnadsverk. Ursprungligen byggdes det för att hysa alla konstsamlingar i Berlin, men har sedan 1904 den antika samlingen. Under andra världskriget skadades det svårt av bränder och återuppbyggnaden dröjde ända till 1966. Sedan 1998 visar museets antiksamling grekiska och romerska konstföremål som vaser, smycken och skulpturer. 

Nya museet återinvigdes i oktober 2009 efter en flerårig sanering och restauration. I museet finns nu det egyptiska museet och papyrussamlingen liksom museet för förtids- och tidig historia. Härvidlag skiljs inte samlingarna strikt från varandra utan de ca 9000 föremålen visas i en presentation, som gör att besökaren får en inblick i ursprunget för mänsklighetens historia. I museet finns ett av Berlins mest omtyckta konstföremål: den kända bysten av drottningen Nefertite, vars bemålning har hållit sig sedan amarnatiden (ca 1350 f. Kr.) utan restaurering. 

I Gamla Nationalgalleriet kan man se målningar och skulpturer från 1800-talet med verk av mästare som t.ex. Caspar David Friedrich, Peter Cornelius, Friedrich Overbeck, Wilhelm Schadow, Philipp Veit, Philipp Otto Runge, Gottlieb Schick, Edouard Manet, Claude Monet, Auguste Renoir, Edgar Degas, Paul Cézanne, Auguste Rodin, Hans Thoma, Anselm Feuerbach, Arnold Böcklin och Max Liebermann.

I Nya Nationalgalleriet kan man se europeisk konst från 1900-talet fram till 60-talet. Tyngdpunkten i samlingarna utgör arbeten av konstnärer, som representerar kubismen, expressionismen, Bauhaus och surrealismen som bl.a. Kirchner, Picasso, Klee, Feininger, Dix, Kokoschka, Dali, Miro, Klee och Kandinsky.

Modernare konst kan man se i Museet för nutidskonst, ett museum som öppnades 1996 i Hamburger Bahnhof och där man ofta har vandringsutställningar. Här visas konstföremål från 1950 och framåt av konstnärer som Andy Warhol, Cy Twombly, Robert Rauschenberg, Roy Lichtenstein, Anselm Kiefer och Joseph Beuys.

Konsthantverksmuseet är det äldsta i sitt slag i Tyskland. Även efter förlusterna i andra världskriget har man en av de mest betydande samlingarna i Europa. Museet är uppdelat på två utställningsplatser, Kulturforum (Tiergarten) och slottet i Köpenick, som har öppnats igen efter en grundlig restaurering. I museet kan man se konsthantverksföremål från hela Europa efter den antika tiden. Här visas bl.a. guld- och silverföremål, glas- emalj- och porslinskärl, möbler, tapisserier, dräkter och sidentyger. Även nutid är representerad, men då mera genom sådana industriprodukter, som har påverkat vår livsstil.

Sedan 1999 finns i Berlin ett nytt museum, Museum för europeisk kultur, som vill visa att kulturer i Europa inte existerar oberoende av varandra utan har påverkats genom handel, resor, möten och konfrontationer.

Konfrontationer kan man också se i De allierades museum, som visar den historiska utvecklingen efter 1945, då de tidigare allierade nu lät utvecklingen gå åt två helt olika håll i de respektive zonerna. Speciellt påtagligt syntes detta i Berlin, som under det "kalla krigets dagar" mer än en gång var skådeplatsen för konfrontationer mellan de två blocken.

Som en motvikt till den västliga sidans museum kan man också besöka Tysk-ryska museet. Här visas på likartat sätt kampen mellan Tyskland och Sovjetunionen. Museet är inrymt i en tidigare armébyggnad, som tillhörde en skola för utbildning av ingenjörssoldater. Efter kapitulationen övertogs den av chefen för den sovjetiska militäradministrationen.

Den som intresserar sig för historia kan också besöka Tyska historiska museet, som ger en fyllig behandling av den tyska historien fram till dags dato med utställningar koncentrerade kring vissa tyngdpunkter.

Litet speciellt är det museum som kallas Haus am Checkpoint Charlie, där man visar bl.a. murens historia och hur flyktingar bar sig åt för att komma över till väst, vilka hjälpmedel de använde etc.

Tyska teknikmuseet är inte bara ett museum utan fem: 1. Tyska teknikmuseet, 2. Science Center Spectrum, 3. Sockermuseet, 4. Archenholdobservatoriet och 5. Zeissplanetariet. Eftersom de befinner sig på olika platser, måste man bestämma sig för vilket museum man vill besöka för att komma rätt. Tyska teknikmuseet var tidigare Museet för trafik och teknik. Spectrum visar med olika experiment fysikaliska problem. Sockermuseet visar upp allt som har med socker och sockerförädling att göra. Observatoriet är Tysklands äldsta och största men har modern utrustning. I planetariet kan man i den 23 m stora kupolsalen se över 9 000 stjärnor och andra himlafenomen projiceras av den datastyrda projektorn.

I Filmmuseet kan man bese allt som har med tysk film att göra - från filmmanus till projektorer. Här kan man få veta mera om vår egen Zarah Leander, som i Tyskland var, och fortfarande är, ett mycket stort namn på filmhimlen. (En enkel slagning på Internet med samma sökmaskin ger en förkrossande övervikt för tyska svar!)

För att ge några smakprov på några flera museer kan nämnas Dataspelsmuseet, Homosexuellas museum, Singuhr (ett museum för ton och klang), Hampmuseet, Medicinhistoriska museet, Stasimuseum, Käthe-Kollwitz-Museum, Madame Tussauds m.fl. (En förteckning över de flesta finnar man här.)

[Upp]