Att gå på museer i Berlin kan vara nog så ansträngande. I stadens olika delar finns ca. 150 museer inom snart sagt alla områden, och den som är specialintresserad av något ämne, kan säkert hitta ett museum eller en samling, som tillfredsställer djupt kända behov. Mest bekanta är givetvis de stora dragplåstren, men även mindre museer kan vara mycket intressanta och ha mycket att ge. Just på grund av detta bör man skaffa sig en broschyr om Berlins museer för att snabbt kunna hitta fram till de platser man vill besöka. Att gå på museum i Tyskland är populärt. I Berlin steg antalet besökande under år 2000 med 10%. Ett flertal av museerna har alltid gratis inträde, andra en viss dag i veckan, ofta onsdag. Man bör se upp med måndagar, då många museer håller stängt.
På den s.k. Museumsinsel (museumsön) kan
man se en av de stora attraktionerna, Pergamonmuseet. Detta var det sista
bygget på området och färdigställdes 1930 efter en lång byggnadstid.
Samlingen av antika skulpturer växte snabbt och det behövdes stor plats för
dem. Med sina ca. 850 000 besökare årligen är det Tysklands mest besökta
museum. Till de stora besökarsiffrorna bidrar inte minst den avdelningen som
skildrar Främre Asien, där man kan få en överblick av konst, kultur och
historia under 6000 år. Samlingen befinner sig i museets södra flygel och
upptar 14 rum med både stora och små utställningsföremål, som har grävts
upp av tyska vetenskapsmän.
Mycket intressant och välbesökt är också det Egyptiska museet i Charlottenburg, som har en av världens mest betydande samlingar. Över 2.000 små och stora föremål från tiden från 3000 f. Kr. och fram till romartiden finns utställda här. Museets mest kända föremål, Nefertite, har emellertid flyttats till Gamla museet.
Gamla
museet kan visa upp en samling antika etruskiska, grekiska och romerska
konstföremål som vaser, smycken och skulpturer. I augusti 2005 fick museet
från det Egyptiska museet överta, om än tillfälligt, ett av Berlins mest
omtyckta konstföremål: den kända bysten av drottningen Nefertite, vars
bemålning har hållit sig sedan amarnatiden (ca. 1350 f. Kr.) utan
restaurering. Bysten skall förvaras här fram till 2009, då den skall föras
till sin slutstation, Nya museet.
I Gamla Nationalgalleriet kan man se
målningar och skulpturer från 1800-talet med verk av mästare som t.ex. Peter
Cornelius, Friedrich Overbeck, Wilhelm Schadow, Philipp Veit, Philipp Otto
Runge, Gottlieb Schick, Edouard Manet, Claude Monet, Auguste Renoir, Edgar
Degas, Paul Cézanne, Auguste Rodin, Hans Thoma, Anselm Feuerbach, Arnold Böcklin
och Max Liebermann.
I Nya Nationalgalleriet kan man se
europeisk konst från 1900-talet fram till 60-talet. Tyngdpunkten i samlingarna
utgör arbeten av konstnärer, som representerar kubismen, expressionismen,
Bauhaus och surrealismen som bl.a. Kirchner, Picasso, Klee, Feininger, Dix,
Kokoschka, Dali, Miro, Klee och Kandinsky.
Modernare konst kan man se i Museet för
nutidskonst, ett museum som öppnades 1996 i Hamburger Bahnhof och där man
ofta har vandringsutställningar. Här visas konstföremål från 1950 och
framåt av konstnärer som Andy Warhol, Cy Twombly, Robert Rauschenberg, Roy
Lichtenstein, Anselm Kiefer och Joseph Beuys.
Konsthantverksmuseet är det äldsta i
sitt slag i Tyskland. Även efter förlusterna i andra världskriget har man en
av de mest betydande samlingarna i Europa. Museet är uppdelat på två
utställningsplatser, Kulturforum (Tiergarten) och slottet i Köpenick, som har
öppnats igen efter en grundlig restaurering. I museet kan man se konsthantverksföremål från
hela Europa efter den antika tiden. Här visas bl.a. guld- och silverföremål,
glas- emalj- och porslinskärl, möbler, tapisserier, dräkter och sidentyger.
Även nutid är representerad, men då mera genom sådana industriprodukter, som
har påverkat vår livsstil.
Sedan 1999 finns i Berlin ett nytt museum, Museum för europeisk kultur, som vill visa att kulturer i Europa inte existerar oberoende av varandra utan har påverkats genom handel, resor, möten och konfrontationer.
Konfrontationer kan man också se i De
allierades museum, som visar den historiska utvecklingen efter 1945, då de
tidigare allierade nu lät utvecklingen gå åt två helt olika håll i de
respektive zonerna. Speciellt påtagligt syntes detta i Berlin, som under det
"kalla krigets dagar" mer än en gång var skådeplatsen för
konfrontationer mellan de två blocken.
Som en motvikt till den västliga sidans
museum kan man också besöka Tysk-ryska museet. Här visas på likartat
sätt kampen mellan Tyskland och Sovjetunionen. Museet är inrymt i en tidigare
armébyggnad, som tillhörde en skola för utbildning av ingenjörssoldater.
Efter kapitulationen övertogs den av chefen för den sovjetiska
militäradministrationen.
Den som intresserar sig för historia kan
också besöka Tyska historiska museet, som ger en fyllig behandling av
den tyska historien fram till dags dato med utställningar koncentrerade kring
vissa tyngdpunkter.
Litet speciellt är det museum som kallas Haus
am Checkpoint Charlie, där man visar bl.a. murens historia och hur
flyktingar bar sig åt för att komma över till väst, vilka hjälpmedel de
använde etc.
Tyska teknikmuseet är inte bara ett
museum utan fem: 1. Tyska teknikmuseet, 2. Science Center Spectrum, 3.
Sockermuseet, 4. Archenholdobservatoriet och 5. Zeissplanetariet. Eftersom de
befinner sig på olika platser, måste man bestämma sig för vilket museum man
vill besöka för att komma rätt. Tyska teknikmuseet var tidigare
Museet för
trafik och teknik. Spectrum visar med olika experiment fysikaliska problem.
Sockermuseet visar upp allt som har med socker och sockerförädling att göra.
Observatoriet är Tysklands äldsta och största men har modern utrustning. I
planetariet kan man i den 23 m stora kupolsalen se över 9.000 stjärnor och
andra himlafenomen projiceras av den datastyrda projektorn.
I Filmmuseet kan man bese allt som har med tysk film att göra - från filmmanus till projektorer. Här kan man få veta mera om vår egen Zarah Leander, som i Tyskland var, och fortfarande är, ett mycket stort namn på filmhimlen. (En enkel slagning på Internet med samma sökmaskin ger en förkrossande övervikt för tyska svar!)
För att ge några smakprov på mera udda museer kan nämnas Dataspelsmuseet, Galerie Ngano (skulpturer från Zimbabwe), Homosexuellas museum, Singuhr (ett museum för ton och klang), Hampmuseet, Medicinhistoriska museet, Stasimuseum m.fl.
[Upp]