Gator och platser

Till Berlins allra mest bekanta gator hör den 3,5 km långa Kurfürstendamm, eller Kudamm, som den oftast kallas, och som sträcker sig genom stadsdelarna Charlottenburg och Wilmersdorf.  Detta var från första början en ridväg, som tillkom under 1500-talet och som förde ut till jaktslottet Grunewald. 1881 byggdes den ut till en 53 m bred gata med ett antal sidogator, som blev mycket eftersökta bostadsadresser för den tidens välsituerade berlinare. Här byggdes flotta villor, av vilka det inte finns många kvar. Några exempel kan ses på Fasanenstrasse. De ersattes med större hyreshus, men fortfarande för de mera välbeställda. I bottenvåningarna flyttade snart restauranger och caféer, affärer och gallerier in och gatan blev till den eleganta inköpsplats, som den fortfarande är. Utefter gatan finns också flera (mestadels mycket dyra) hotell. Betydligt mycket mera prisvärda affärer, restauranger och hotell träffar man på utefter sidogatorna och parallellgatorna. Som en magnifik slutpunkt på gatan byggdes i centrum Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche. 

Lika känd är också Unter den Linden, en drygt 1,5 km lång gata mellan Brandenburger Tor och Schlossbrücke. Även detta var en gammal ridväg från Stadtschloss till Tiergarten, som fanns redan på 1500-talet. I mitten av 1600-talet lät man plantera lindar och valnötsträd utefter vägen, men en stor del av dem i gatans östra del avverkades snart för att ge plats åt en stadsmur. När denna sedan revs, uppfördes ett flertal kända byggnader som t.ex. Forum Fridericianum med operahuset, St. Hedwigskatedralen och Prins Henrik-palatset. Senare tillkom byggnader också på den västra delen. Om den östliga delen av leden var en representationsgata, så var den västliga präglad mera av bostadshus av borgerlig karaktär. Under slutet av 1800-talet ändrade den utseende, när banker, hotell, caféer och affärer slog sig ned där. Under andra världskriget förstördes gatan till stora delar. En återuppbyggnad började under 50-talet, varvid husen i de östra delarna återställdes i sitt ursprungliga tillstånd, under det att man i de västra delarna bestämde sig för att bygga nytt, eftersom skadorna var väsentligt större där.

Om man frågar en turist i Berlin, om han varit på Pariser Platz, svarar han med stor sannolikhet nej; frågar man däremot, om han varit vid Brandenburger Tor, blir svaret lika säkert ja. Även den första frågan borde ha besvarats med ja, eftersom Pariser Platz är den öppna plats, som breder ut sig framför Brandenburger Tor, när man passerar igenom den österut. Eftersom Brandenburger Tor och därmed också Pariser Platz tidigare låg i östsektorn i Berlin och var avspärrad för besökare, har den inte gått in i medvetandet lika starkt som den kända porten, som man ju också kunde se från västsidan, även om man inte fick gå fram till den. Efter murens fall blev det fritt fram för alla, och eftersom det kända monumentet stod som en sinnebild för Berlin, sökte sig också de flesta berlinare dit för att promenera igenom för första gången på många år. Porten byggdes efter grekiska förebilder runt 1790 vid det som då var stadsgränsen och utgjorde slutet på Unter den Linden. Det är den sista kvarvarande porten av ursprungligen 18. Namnen från vissa andra lever kvar som namn på tunnelbanestationer. De små sidoflyglarna, som före Berlins delning tjänade som fotgängarpassager, var ursprungligen gjorda för att utgöra uppehållsrum för de tullare och vaktsoldater, som bevakade stadens gränser. Efter andra världskriget var platsen helt förstörd med undantag av några enstaka rester. Här har man nu kunnat uppföra nya byggnader, som hyser framför allt banker och ambassader.

Uppe på Brandenburger Tor syns den s.k. Quadrigan, en stridsvagn, som dras av fyra hästar. I vagnen finns avbildad segergudinnan Viktoria. Uppställandet av gudinnan kom dock att fördröjas till 1795, eftersom det uppstod stridigheter om figuren. Enligt klassiska förebilder skulle hon framföra vagnen naken, vilket gjorde, att alla som närmade sig Berlin västerifrån, hälsades välkomna av hennes bara bak. Det beslöts därför, att hon skulle förses med en täckande kåpa. Det fanns också tider, då Quadrigan inte alls fanns på plats. Då Napoleon efter kriget 1806 drog in i Berlin, bestämde han att Quadrigan skulle nedmonteras och skickas till Paris. Efter befrielsekriget kom den tillbaka 1814 och monterades upp. Vid detta tillfälle försågs hon med järnkorset, en lagerbärskrans och den preussiska örnen. Vid krigsslutet 1945 låg statyn i spillror, dock hade man i västra Berlin 5000 delar efter ett gipsavtryck från 1942, som kunde användas, när man 1957 skulle rekonstruera Quadrigan. Vid detta uppbyggnadsprojekt, som var det enda där väst och öst samarbetade, bestämdes från östtysk sida, att den preussiska örnen och järnkorset inte skulle finnas med utan ersättas av en stav med eklövskrans. Vid en förnyad rekonstruktion 1991 återinsattes örnen och järnkorset. 

Bland övriga omtyckta turistmål är Alexanderplatz, uppkallad efter tsar Alexander I, som besökte staden 1805. Ursprungligen var detta en plats, som användes till att hålla kreatursmarknader på och likaså tjänade den som exercisplats för de i närheten förlagda soldaterna. Först i slutet av 1800-talet ändrade den karaktär och blev nu till ett trafik- och inköpscentrum för stadens östra delar med statyn Berolina som speciellt kännemärke. Dagens utseende fick platsen med början under 1960-talet. Under kriget hade den till stora delar förstörts och vid restaureringen utökades området och dess centrala delar var enbart för fotgängare. Trafiken leds runt platsen. Alexanderplatz har alltid varit en populär samlingsplats för berlinarna och i samband med nybyggnationerna tillkom ytterligare populära besöksmål som det nya TV-tornet (365 m, även kallad "sparrisen"), världsuret och det på den tiden omåttligt populära varuhuset Centrum, som ofta hade varor, som inte kunde anskaffas på andra platser i DDR.

Västberlins motsvarighet till Alexanderplatz blev Breitscheidplatz med Europacenter, ett 22 våningar högt hus, som helt dominerar platsen. På höghusets tak syns en roterande Mercedesstjärna, som har gett upphov till namnet "i-punkten" och som syns över stora delar av Berlin. De båda platserna är inbördes mycket olika på grund av de byggnadsstilar som dominerar. Alexanderplatz verkar mera enhetligt gestaltad, under det att Breitscheidplatz verkar litet provisoriskt anlagd.

Till Berlins vackraste platser räknas Gendarmenmarkt (under DDR-tiden Platz der Akademie), som präglas av teatern och de båda kyrkorna Tyska Domen och Franska Domen. Namnet har den fått genom det regemente, som fanns förlagt här under mitten av 1700-talet. När så området bebyggdes efter 1770-talet, gjorde man detta med Rom som förebild.

[Upp]