Övriga bekanta byggnader i Berlin

Om man vill skaffa sig en god överblick över Berlin, bör man satsa några Euro på att åka upp i TV-tornet (Fernsehturm) mitt i centrum (i folkmun "telesparrisen") . Detta 365 m höga torn ligger i det tidigare Öst-Berlin och byggdes 1965-69. Att tornet överhuvudtaget byggdes mitt i staden, berodde på tvingande nödvändigheter: man behövde en egen antennanläggning med god räckvidd, då befintliga anläggningar inte var tillräckliga. Själva tornkulan, som innehåller sju våningar, har två våningar öppna för allmänheten. På 203 m höjd finns utsiktsvåningen och i våningen ovanför det s.k. Telecafé, där man kan äta och dricka under tiden som caféts ytterring vrider sig runt sin egen axel 2 gånger per timme. Efter att tornet hade byggts färdigt, uppmärksammade snabbt besökarna, att vid solsken bildades ett stort lysande kors på tornkulan. Eftersom DDR enligt den dåtida statsdoktrinen var ateistiskt, tolkades detta av befolkningen som "påvens hämnd".

Motsvarigheten på västra sidan är radiotornet (tidigare kallad Langer Lulatsch), som byggdes till en utställning 1926. Detta torn är betydligt lägre, 150 m med antennen. En utsiktsplattform finns på 125 m höjd. Numera används tornets sändarenhet enbart för polisradio. Tornet ligger omgivet av mässområdet och är ett bra riktmärke för alla förare av tunga fordon, som söker en plats för sin buss eller lastbil. Här finns nämligen en stor parkeringsplats, där alla personbilar är bannlysta. Alldeles vid sidan av ligger också den bekanta tävlingsbanan AVUS, där många hastighetstävlingar har ägt rum. Sedan 1 maj 1999 är den nedlagd och ersätts av Lausitz Ring, inte långt från Senftenberg i Brandenburg.

1991 fattade den tyska riksdagen beslutet, att man skulle flytta landets folkförsamling från Bonn till riksdagshuset i Berlin. Detta hade byggts under åren 1884-94. Vid riksdagsbranden 1933 förstördes delar av den inre konstruktionen, framför allt plenarsalen. Denna brand tjänade som förevändning för nationalsocialisterna att genomföra de lagar, som överförde all makt till dem. Under krigets sista dagar härjades huset åter av brand och fick stora skador. En av de mest kända bilderna av riksdagshuset är den (förfalskade) bild, som visar hur en soldat hissar den sovjetiska flaggan, sedan riksdagsbyggnaden stormats av de sovjetiska trupperna. (Huset hade intagits redan tidigare, men då fanns ingen fotograf till hands.) Byggnaden reparerades under 1960-talet, men plenarsalen var fortfarande ett provisorium. Inte förrän Tysklands enande stod klart, beslutade man sig för att genom en arkitekttävling åstadkomma en genomgripande restauration av byggnaden, vars inre nu frigjordes för att ge en central plats åt den nya plenarsalen. Över salen finns en 23,5 m hög glaskupol, som sörjer för att dagsljus kommer in i salen. Nattetid är kupolen belyst och utgör ett av stadens nya kännetecken. Den kan besökas under större delen av dygnet. Sedan 1999 är riksdagshuset nytt säte för den tyska förbundsdagen.

Rådhuset i Schöneberg blev 1949 säte för den lokala regeringen i Berlin och också säte för Berlins borgmästare. Under Tysklands delade tid framstod denna byggnad som sinnebilden för stadens frihetsvilja. På den öppna platsen framför rådhuset samlades människor för att protestera, här höll J. F. Kennedy sitt berömda tal (Ich bin ein Berliner). Rådhuset stod färdigt 1914 byggt i sandsten. Under andra världskriget skadades det svårt och genomgick stora reparationer efter kriget. Speciellt framträdande är det 70 m höga tornet framför fasaden. På tillskyndan av den dåvarande amerikanske militärguvernören i Tyskland, Lucius D. Clay, skänktes 1950 av USA en kopia av den frihetsklocka, som finns i Philadelphia.

Efter Tysklands återförening flyttade man från Schöneberg till Röda rådhuset i centrum av Berlin. Namnet har det fått av det rödaktiga byggmaterial, som användes, och har ingen politisk bakgrund. Rådhuset byggdes redan 1869 och tjänar sedan 1991 som rådhus för hela Berlin. Med sina imponerande mått upptar det ett helt kvarter och ser ut som en anläggning bestående av fyra flygelbyggnader, som innanför den yttre ramen bildar tre innergårdar. Förebild för denna byggnad var äldre italienska och flandriska rådhus. På en fris runt om rådhuset finns bilder ur Berlins historia fram till 1871.

En byggnad av yngre datum, som rönt både uppskattning och uppmärksamhet, är die Philharmonie, konserthuset, som invigdes 1963. Byggnaden har en dynamisk stil och är konstruerad med tanke på akustiken. Just det egenvilliga yttre utförandet förskaffade den tidigt namnet "Zirkus Karajani" efter den mångårige dirigenten Herbert von Karajan. Även idag hör konserterna här till höjdpunkterna i Berlins kulturella liv. 

Som representant för ett nordiskt land bör man nog också se litet närmare på de nya ambassaderna nere vid Tiergarten. När det stod klart att Berlin skulle bli den nya huvudstaden, bestämde sig de nordiska länderna för ett gemensamt ambassadkomplex, som skulle demonstrera den nordiska enheten samtidigt som man gav uttryck för kulturella skillnader. Konceptet i stort, liksom de gemensamma byggnaderna, har utformats av ett finsk-österrikiskt arkitektpar, medan de fem ambassadbyggnaderna har ritats och planerats av arkitekter från respektive land. För att markera enheten utåt omges hela området av ett kopparband med tvärställda lamellskivor, som på vissa ställen kan snedställas. Runt omkring en innergård finns sex fristående byggnader, en för varje land samt en gemensam. Gemenskapshuset utnyttjas av alla ambassaderna för utställningar, konserter, konferenser m.m. Där finns också en restaurang, som kan användas av allmänheten utom just vid lunchtid, då den är förbehållen ambassadernas anställda. För ambassadbyggnaderna har varje land sin egen lösning: Finland har en glasad fasad, Sverige vit kalksten och svart granit, Norges byggnad kännetecknas av ett 14 m högt granitblock, som skall symbolisera att Norge är ett land med höga berg. Den minsta byggnaden är Islands, byggd i rödaktig natursten, Danmarks en kombination av trä och stål/glas. Byggnaderna har väckt ett berättigat uppseende för sina okonventionella och moderna lösningar.

[Upp]