Berlin grundades under 1100-talet och spelade redan från första början en stor roll som köpmansstad. 1237 omnämns för första gången Cölln och tillsammans med Berlin bildas en stadsförsamling 1432. Tjugo år senare flyttar kurfursten Fredrik II in i det färdigbyggda slottet och Berlin och Cölln blir kurfurstlig residensstad. Befolkningen i Berlin utgjordes till stor del av patricierfamiljer, som motsatte sig denna nya ordning, då de var vana vid ett visst självstyre i städerna. Tongivande blev nu under de närmaste 500 åren de brandenburgska kurfurstarna, som tillhörde ätten Hohenzollern. Det var från denna familj, som de preussiska kungarna och även tyska kejsarna härstammade. Under deras ledning växte Berlin för att slutligen bli tysk huvudstad 1871.
Detta inträffade under den period som i tysk historia kallas "grundartiden", som utgjorde en period av stark och snabb utveckling inom de flesta områden. Berlin som huvudstad i ett nytt Tyskland, som ju hitintills hade bestått av en massa småstater, upplevde denna tid fram till 1918 som speciellt turbulent. Stadens folkmängd ökade med en miljon på bara 10 år efter 1900. Detta innebar stora påfrestningar för stadens infrastruktur, eftersom alla dessa nytillkomna skulle beredas bostäder, transporteras och skaffas arbeten.
Efter första världskriget hade den första tyska republiken bara fem år på sig mellan slutet av inflationen 1924 och den ekonomiska världskrisen 1929 att bygga upp en världsstad. Tiotusentals nya våningar byggdes, likaså hamnar och tunnelbanor. Konst och mode firade stora triumfer och vann världsrykte.
I och med det nationalsocialistiska maktövertagandet 1933 började staden förändras, den judiska befolkningen försvann och med den också stora delar av det kulturella Berlin, ett flertal byggnader med ideologisk bakgrund tillkom även om kriget satte stopp för de flesta storvulna utbyggnadsplanerna. Under kriget utsattes Berlin för omfattande bombanfall, som förstörde stora delar av staden. Denna förstörelse fortsatte sedan under slutstriderna, när sovjetiska trupper belägrade och intog staden.
Om Berlin under perioden strax efter kriget finns mera att läsa i det historiska avsnittet. Uppförandet av Berlinmuren och stadens vidare utveckling behandlas också inom detta avsnitt.
Sedan de båda stadshalvorna återförenats 1990 och man året efter beslöt, att Berlin skulle bli den nya huvudstaden, innebar det också att Europas största byggplats uppstod. Här skulle inte bara riksdagshuset finnas utan också ett flertal ministerier, nya beskickningar och inte minst nya bostäder för den ökande befolkningen. Den som är intresserad av arkitektur, har stora möjligheter att på närmare håll studera olika byggnadsstilar, allt från 1800-talets sekelskiftesstil via den nationalsocialistiska och kommunistiska pompösa byggnadsstilen till det allra modernaste.
[Upp]