Regensburg    

Karta med vänlig tillåtelse av © Landesamt für Vermessung und Geoinformation Bayern 

Regensburg (ca 133 500 inv.) var redan på 500-talet f.Kr. en keltisk bosättning. Sedan romarna hade övertagit området, lät de uppföra en försvarsanläggning mot hot utifrån, som bemannades med en garnison om 6 000 man. Då romarna under 400-talet drog sig tillbaka, beslöt sig en romersk koloni för att inte följa med utan slog sig ned vid kastellets västra mur. De kvarvarande romarna kallades av lokalbefolkningen "Walha", vilket ligger till grund för stadens äldsta gatunamn, "Wahlenstrasse". Under 500-talet intogs Regensburg och det omgivande landet av bajuvarerna, som i skydd av de gamla murarna byggde en borg. Under 800-talet var staden medelpunkt i karolingernas östfrankiska rike och utgjorde tidvis residens för Karl den Store och andra karolingiska kungar. Från 1000-talet och framåt utvecklades Regensburg till en viktig handelsstad med handelsförbindelser med länder som Ungern, Ryssland, Böhmen och Italien. Redan under 1100-talet hade staden en folkmängd om ca 25 000 innevånare och var lika folkrik och välmående som Köln. Från denna tid härstammar de många små adelsborgarna i det gamla köpmanskvarteret. Under tidig medeltid var det vanligt att bygga trähus, men köpmännen favoriserade stenhus, som bättre skyddade deras varor mot eld och stöld. 1245 blev Regensburg fri riksstad. Under 1300- och 1400-talen försvagades staden på grund av stadskrig mellan rika patricierfamiljer, hertigen av Niederbayern och biskopen i Regensburg. Stadens dominans av handel och trafik försvann och övertogs av Nürnberg, Augsburg och Wien. Den ihållande ekonomiska nedgången, hantverkarnas skulder och de judiska affärsmännens handel med pengar gjorde, att antisemitismen tilltog. Härtill kom också att kejsaren Maximilian I, som stod som judarnas mäktige beskyddare, dog, varvid ett sedan lång tid uppdämt hat gentemot judarna följdes av våldsdåd samt att de fördrevs från sin stadsdel 1519. 1633 stormade och intog svenska trupper staden, som året därpå återerövrades av bayerska och kejserliga styrkor. Sedan lång tid tillbaka hade riksdagar hållits i Regensburg och från 1663 upplöstes dessa inte längre utan hölls kontinuerligt i staden. Under 1700-talet försämrades stadens ekonomi och då den franska armén 1800 tog sitt kvarter i staden och fordrade underhåll, ruinerades stadens finanser helt. Som en följd av de napoleonska krigen, övertogs Regensburg av kungariket Bayern 1810, vilket innebar, att staden förlorade sin tidigare politiska betydelse. 1936 startades i Regensburg flygplansfabriken Messerschmitt, som kom att utgöra ett av tyska flygvapnets mest bekanta stridsflygplan. Den framgångsrika fabriken, som låg i stadens utkanter, började redan 1943 att bombas av de allierade. Fabrikens mera perifera läge gjorde, att gamla stan i Regensburg inte blev så svårt skadad jämförd med andra städers stadskärnor. I slutskedet av kriget kunde staden dessutom överlämnas utan stridshandlingar. Trots utbyggnad och befolkningstillväxt har Regensburg kunnat bevara sin historiska stadskärna och kan därmed visa upp den största gamla stan i Tyskland. Regensburg finns sedan 2006 på UNESCO:s lista över världskulturarv. 

Regensburg förfogar över ett förvånansvärt stort antal vackra kyrkor. Till dessa hör domkyrkan St. Peter, som räknas som en av gotikens mest betydande prestationer i Bayern och som är den enda gotiska katedralen i delstaten. Med sina torn, som syns på långt håll, utgör den medelpunkten i staden. Imponerande är de färggranna glasfönstren från 1200- - 1300-talen. Korsgången, som en gång i tiden var begravningsplats, präglas i första hand av det gotiska kryssvalvet från 1400-talet. Allhelgonakapellet från mitten av 1100-talet uppfördes av italienska byggare och påminner om Ravenna. (Videofilm från domkyrkan.)

Inte långt från domkyrkan ligger vid Alter Kornmarkt en kyrka, som kallas Gamla kapellet. Enligt sägnerna skall denna gå tillbaka på ett tempel från romartiden och anses därför vara Bayerns äldsta kyrka. Från 1747 blev den ditintills treskeppiga romanska basilikan och dess höga sengotiska kor omgjort i praktfull bayersk rokoko. Den anses vara det mest betydande byggnadsverket i Bayern från rokokotiden efter kyrkan i Wies. Speciellt sevärd i kyrkan är en Mariastaty med Jesusbarnet. Statyn var en gåva till kejsaren Heinrich II vid hans kröning 1014. 

Stenbron utgör förutom domkyrkan den viktigaste symbolen för Regensburg och anses vara ett mästerverk tillkommet med hjälp av medeltida ingenjörskonst. På bara 11 år kunde man skapa detta imponerande byggnadsverk, som kunde tas i bruk 1147. Under flera århundraden var detta den enda stenbron över Donau på vägen mellan Ulm och Wien. Bron var därför under medeltiden en av de viktigaste trafikknutpunkterna och hjälpte staden till dess ekonomiska uppsving. Bron är ca 300 m lång och vilar på 16 fundamentfötter på vilka det egentliga brobygget vilar. Ursprungligen fanns i samband med bron tre brotorn, av vilka två har rivits. Endast det södra tornet i Gamla stan har bevarats från förstörelse. 

"Porta Praetoria" gäller som ett av de äldsta ännu bibehållna byggnadsverken i Regensburg. Vid romartiden utgjorde det utgångsport i nordportalen till det romerska legionärslägret och åldern uppskattas till knappt 2000 år. Porten skulle då vara upprättad samtidigt med "Porta Nigra" i Trier, den enda bibehållna porten norr om Alperna. När den gamla romerska lägervägen byggdes över under medeltiden råkade portalerna nästan i glömska. Under lång tid dessförinnan hade de historiska byggnadsverken tjänat som stenbrott för befolkningen, varvid en stor del av den gamla romerska bebyggelsen förstördes. Porten byggdes emellertid in i biskopsgården och kunde på så vis överleva. 

Redan på långt håll ser man det gamla rådhusets kraftiga torn. Byggnaden tillkom under 1200-talet och intar den första platsen bland stadens profana byggnader. Efter många om- och tillbyggnader kan man idag beundra det tredelade byggnadskomplexet bestående av rådhustorn och anslutande palats, den gotiska rikssalsbyggnaden och det barocka rådhuset. I den lysande gula delen av det gamla rådhuset ägde de från 1594 av kejsaren sammankallade riksförsamlingarna rum. Från 1663 till 1806 sammanträdde här i den tidigare danssalen från 1300-talets första hälft den kontinuerligt sammanträdande riksdagen. (Härifrån härstammar också det kända talesättet "att dra i långbänk".) Rikssalen kan ses i samband med dagliga visningar.

I södra delen av gamla stan i närheten av centralstationen ligger det furstliga slottet Thurn und Taxis. Byggnadskomplexet har sitt ursprung i det tidigare benediktinerklostret St. Emmeram. Ätten Thurn und Taxis köpte 1810 i anslutning till sekularisationen den största delen av klosteranläggningarna och byggde ut den till sitt stamresidens. De äldsta byggnaderna härstammar från 700-talet och därmed anses det tidigare klostret vara ett av de äldsta och mest betydelsefulla bayerska klostren. Hela slottsanläggningen förfogar över flera praktfullt inredda salar. Besökare kan bese korsgången och de angränsande byggnaderna ur de äldsta delarna av klostret, det furstliga slottets praktsalar och det tidigare hovstallet, där det idag finns ett museum med föremål ur furstehusets samlingar. Familjen Thurn und Taxis bor fortfarande i delar av slottet. 

I staden finns ett tjugotal museer med tyngdpunkter som historia, Kepler, snus, kyrkokonst, naturkunskap, klockor mm. Stadens historiska förgångna är mycket väl dokumenterat på olika sätt och i olika museer, varför det kan rekommenderas, att kontakta stadens turistinformation för ytterligare material. 

Alla foton från "Regensburg Tourismus GmbH"