Oberpfälzer Wald    

Karta med vänlig tillåtelse av © Landesamt für Vermessung und Geoinformation Bayern

Oberpfälzer Wald består inte, som namnet antyder, enbart av skog. Här finns också omfattande damm- och vattenlandskap, borgar och slott, bergskapell och klosterkyrkor, olika temavägar, varma källor och mycket mera. Detta är inget landskap man jäktar igenom. Många platser erbjuder en vidunderlig utsikt över trotsiga borgruiner och sägenomspunna slott på höjderna, barocka kloster- och vallfartskyrkor och så gott som överallt, ett idylliskt landskap, som är som gjort för vandringar. Många vandrings- och cykelleder finns i området, även sådana som går över gränsen till Tjeckien. 

I detta landskap finns också en mängd sjöar och dammar. Sjöarna är gamla brunkolsbrott som har fyllts med vatten och nu används till bad, segling, vattenskidor mm. Till de bekanta sjöarna hör bl.a. Steinberger See, Murner See, Brückelsee, Hammersee och Eixendorfer See. Fiskodlingen är omfattande inom området och härtill används de tusentals dammarna, där man föder upp foreller, gädda och framför allt karp, som är starkt efterfrågad. En stor del av all karp, som äts i Tyskland, kommer från det här området (och det är inte så litet, eftersom karpen är en ofta förekommande maträtt, speciellt under julen). Känt från regionen är också det speciella ölet: Zoigl-Bier, ett ofiltrerat, underjäst öl, till vilket man gärna äter en kraftig maträtt. 

Typiskt för Oberpfalz är de sommartid på många platser uppförda festspelen, ofta med historisk bakgrund. Varje år söker sig tiotusentals skådelystna till friluftsteatrarna för att se dessa populära föreställningar. Historia av ett annat slag kan man uppleva i geoparken i Windischeschenbach. Här befinner sig Europas geologiska mitt och där två urkontinenter stöter på varandra, blir jordens spännande förflutna synligt och förnimmbart. Under millioner år har en mosaik av de mest olikartade geologiska formationer bildats. Allt detta kan man ta del av vid guidade turer, exkursioner och föredrag. Alldeles bredvid geoparken finns ett geocentrum med jordens högsta landborrtorn och det djupaste borrhålet (9101 m). Även här genomförs visningar av borrtornet, exkursioner och specialutställningar. 

Waldsassen (ca 7 200 inv.) är en förtjusande liten stad, vars ursprung går tillbaka till 1133, då cistercienserklostret Waldsassen grundades. 1147 fick det kungens skydd och gällde därefter för att stå direkt under riket. Klostret vann snabbt betydelse och makt och spelade en stor roll i koloniseringen i ett område, som sträckte sig in i Böhmen. Händelserna i samband med reformationen förde slutligen till, att klosterlivet upphörde, då Kurpfalz övertog makten över klostret. Sedan Bayern 1628 hade tagit över, återkom cisterciensersystrarna till klostret, som 1690 blev självständigt. För klostret och det land, som tillhörde det, började en blomstringstid, som resulterade i nya klosterbyggnader. Sekularisationen 1803 medförde ett abrupt slut för klostret. Först 1864 kunde cistercienserorden köpa tillbaka en del av sitt tidigare kloster, dock ej kyrkan, som den katolska församlingen hade övertagit. Den borgerliga uppbyggnaden av orten Waldsassen började 1614, då klädestillverkare slog sig ned här och ett större antal hus byggdes bredvid det förra klostret. Händelserna under trettioåriga kriget inverkade menligt på orten, som dock levde upp igen, sedan ett andra kloster hade grundats och 1682 börjat med en nybyggnad av kloster och kyrka. I samband med att orten 1865 anslöts till järnvägsnätet förbättrades också den ekonomiska strukturen genom nya industrier. Genom stora bränder 1870 och 1880 förstördes den gamla borgerliga bebyggelsen så när som på några få rester. Vid återuppbyggnaden bibehölls i allt väsentligt den gamla strukturen av hus och gator. 1896 fick Waldsassen stadsrättigheter. Efter 1945 utökades stadens befolkning med många flyktingar från öst. 1990 kunde i samband med händelserna i de forna östländerna gränsövergången till tjeckiska Eger åter öppnas.

Basilikan i Waldsassen hälsar besökare välkomna redan på långt håll. I den imponerande kyrkan, som invigdes 1704 och fungerade som klosterkyrka till 1803, då den övertogs av den katolska församlingen, medverkade såväl böhmiska som bayerska och italienska konstnärer. Tack vare sin betydelse som ett av den sydtyska barockens huvudverk och den utmärkta konstnärliga kompositionen utsågs kyrkan 1969 av påven till en "basilika minor". Kyrkan har en av de största orglarna med 103 register, 7720 pipor och 82 klockor. (Upptagningen visar inte bara orgeln utan också kyrkans inre.)

I omedelbar anslutning till basilikan ligger cisterciensersystrarnas kloster, som utgör den historiska startpunkten för staden Waldsassen. Klostrets praktfullaste rum är den världsberömda bibliotekssalen, som byggdes 1689-1726 under övergången mellan högbarock och rokoko. Snidade figurer i naturlig storlek bär upp det galleri, som löper runt hela salen. I dessa figurer återges allegoriskt former av det mänskliga högmodet. Ursprungligen hade biblioteket omkring 19 000 böcker, som dock avlägsnades i samband med sekularisationen. Sedan 1965 har staten genom ett permanentlån ställt 2 000 böcker till förfogande.

Tre km från Waldsassen ligger Trefaldighetskyrkan Kappl, som är en betydelsefull barock rundbyggnad och en av symbolerna för området. Kyrkan ligger på det 628 m höga Glasberget vid Münchenreuth och byggdes 1685-89. Genom den speciella arkitekturen och utrustningen skall kyrkan symbolisera treenigheten.

Foton: Tourist-Information Waldsassen

Neustadt a.d. Waldnaab (ca 5 900 inv.) anses ha grundats omkring 1150, men skriftligen omnämnt blev det först 1218, då orten pantsattes. Genom giftermål kom Neustadt 1353 att övergå i kejsarens ägo (Karl IV var dessutom kung av Böhmen). Från 1374 kom andra släkter som ägare till området för att 1562 genom pant komma till den ansedda ätten Lobkowitz. Detta blev lyckat för alla orterna inom området, eftersom det medförde en stabilitet, som man tidigare inte hade haft. En mängd större byggnader uppfördes och hantverk och handel blomstrade under den nya ättens regentskap. 1641 var ett viktigt årtal i stadens historia, då området fick status av grevskap och således blev representerat i den alltid sammankallade riksdagen. Neustadt kom att tillhöra ätten Lobkowitz fram till 1806, då det beslutades, att området skulle överföras till kungariket Bayern. Härigenom förlorade Neustadt den glans och ekonomiska betydelse, som furstarna av Lobkowitz hade förlänat den genom sin närvaro. En förnyad ekonomisk uppgång kom 1864 i och med järnvägen och flera glasfabriker förlade sin verksamhet hit, eftersom man då hade nära till de böhmiska brunkolsområdena. Under de båda världskrigen klarade sig staden undan förstörelse med undantag för en bro, som sprängdes av de retirerande tyska trupperna 1945. Efter kriget tog Neustadt emot en stor mängd flyktingar, vilket medförde en gynnsam utveckling för staden. 

I Neustadt finns två slott, som bland stadsbefolkningen går under namnen "Gamla slottet" och "Nya slottet". När exakt det gamla slottet byggdes, kan inte bevisas, däremot att två hus på platsen inköptes 1532 för att byggas om. Detta anses vara årtalet för slottets tillkomst. Ett inhugget årtal på en bjälke visar till året 1543, vilket innebär att man vid den tiden arbetade med slottet. Slottets mittdel tillskrives ätten Lobkowitz, som under 1600-talet bodde i husets övre delar. Huset har under senare tid renoverats.

Den plats, där det nya slottet står, utgjorde redan för många hundra år sedan en lockelse till att bygga en fästning tack vare sitt skyddade läge. Under medeltiden bodde områdets härskare i ett befäst slott, som omtalas under 1600-talets mitt som "en ganska hög fästning med brutet torn". Denna fästning förstördes snabbt och 1684, då fursten ville bygga ett nytt slott, återstod av den gamla fästningen bara det sönderfallna tornet. Då den furstliga familjen bodde i gamla slottet bredvid ruinerna efter fästningen, bestämdes att det nya slottet skulle uppföras på platsen, där den tidigare fästningen hade legat. Enligt de ursprungliga planerna skulle slottet bli en anläggning med tre flyglar. På grund av olika omständigheter kunde fram till 1720 bara den vänstra flygeln byggas färdig, mittbyggnaden och den högra flygeln blev aldrig byggda. Detta innebar att det kulturellt sett väsentligt värdefullare gamla slottet inte som planerat behövde rivas. Slottets två undre våningar är inte av kulturellt intresse, däremot den tredje våningen, som redan från början hade planerats som familjens "visningsrum". Här försågs rummen med stuckatur och takmålningar. Sedan slottet 1807 hade sålts till kungariket Bayern, användes det av statens tjänstemän. För att åstadkomma en billigare uppvärmning av slottet, byggdes i tredje våningen in extratak i de höga rummen. Dessa togs bort 1964, varvid man upptäckte de dolda skatterna. 

Bland stadens kyrkor är kanske Felixkyrkan den mest sevärda och en kyrka, som man upptäcker på långt håll (i motsats till stadskyrkan St. Georg, som ligger inklämd mellan husen). Föregångare till Felixkyrkan är egentligen en helgonbild. Då bilden var utsatt för vädrets påverkan, byggdes 1729 ett litet kapell över den, som kort därpå byggdes ut till en riktig kyrka. Den ursprungliga statyn kan fortfarande ses som en del av högaltaret.

Foto: "Fotoclub Blende Neustadt/WN" www.neustadt-waldnaab.de

Weiden/Oberpfalz (ca 42 200 inv.) är känd som stad sedan 1241 men vissa delar av staden finns omnämnda redan 1034. I mitten av 1300-talet främjades stadens utbyggnad av kejsaren Karl IV, då den var viktig för honom under hans resor. 1400-talet innehöll många pantsättningar av staden och det omgivande landet med nya härskare som följd och till stor skada för befolkningen. 1542 genomfördes reformationen i staden och katolska präster måste lämna Weiden. 1627 blev staden åter katolsk för att efter svenskarnas erövring 1634 på nytt bli protestantisk. Året efter erövrades staden av de kejserliga trupperna och katolicismen återinfördes. 1663 infördes simultanprincipen, då både katoliker och protestanter använde sig av St. Mikaelskyrkan. Principen innebar också en dubbel uppsättning av alla stadens tjänstemän, ett tillstånd som varade ända fram till 1818, för kyrkans del till 1900. 1806 införlivades Weiden med kungariket Bayern. 

Det gamla rådhuset stod färdigt 1545 och byggdes om 1917. Det klockspel, som man kan höra två gånger om dagen, är dock av senare datum och byggdes in 1983. I rådhusets bottenvåning finns sedan 1981 - på samma sätt som under medeltiden - affärer inbyggda. Sevärd i rådhuset är stora sammanträdessalen med dess imponerande takkonstruktion. 

Den evangeliska stadskyrkan St. Mikael framstår idag som en barockkyrka. Av den enkla salkyrkan blev det fram till 1448 en gotisk kyrka på en kyrkogård. Efter stadsbränderna under 1530-talet försågs den med nytt tak och fick ett barockt utseende i samband med återgången till katolicismen 1627. Kyrkans predikstol är från 1787 och kyrkstolarna är försedda med sniderier från rokokotiden.

Av den gamla stadsbefästningen finns vissa rester kvar i det sydvästra hörnet. Tyvärr kan man inte fastställa, när Weiden fick sin första befästning, men vissa skrifter pekar mot mitten av 1300-talet. Det sista vittnet efter den gamla förstadsmuren, som inneslöt även utvidgningar fram till 1575, utgör det s.k. "Flurerturm". En gång hade denna yttre stadsmur fyra porttorn och två rundtorn, av vilka "Flurerturm" utgör det ena. Då staden belägrades 1634 och man behövde fritt skjutfält, revs förstadsmuren. "Flurerturm" var den enda del av denna anläggning, som 1694 återuppbyggdes. 

Den berömde tyske kompositören Max Reger (1873- 1916) bodde under sina ungdomsår i Weiden och skapade här många av sina mest berömda orgelverk. Han var också verksam i St. Mikaelkyrkan.

www.weiden-oberpfalz.de 

[Upp]