Karta med vänlig tillåtelse
av © RCE Medien GmbH & Co. KG
och Tölzer Land Tourismus
Området Tölzer Land präglas av Isars och Loisachs dalgångar samt många sjöar. Det omfattar både alpin terräng och sådan, som ligger strax före det alpina området. Det högsta berget är Schafreuter (2102 m) och ligger inom bergsområdet Karwendel. Att semestra i området innebär växlingar mellan branta berg och mjukt rundade kullar, byar och idylliska småstäder, sjöar, kyrkor och kloster. Två kurorter, Bad Tölz och Bad Heilbrunn, erbjuder alla slags behandlingar. Bland alla sevärdheter anses naturen utgöra den förnämsta tack vare de många motsatserna mellan berg och slättland, sjöar, myrar och floder. För att inte naturen skall ändras alltför mycket genom människans närvaro, har man inrättat ett antal landskaps- och naturskyddsområden för att skydda en sällsynt flora och fauna. I Klostret Benediktbeuren finns ett eget "Centrum för miljö och kultur", som organiserar evenemang, föredrag och guidade turer. För sportintresserade finns alla möjligheter att vandra, cykla, åka skidor, spela golf m.m.
Wolfratshausen (ca 17 700 inv.) är känt
sedan 1003 och namnet går tillbaka på den 1116 grundade borgen. 1243
övertogs borgen av ätten Wittelsbach och några år senare hela området.
Av ekonomisk betydelse för orten var, förutom bryggeriväsendet och rätten
att hålla marknad, flottningen på Isar och Loisach. När denna började
är svårt att fastslå, men den existerade definitivt i slutet av
1200-talet. Sin höjdpunkt uppnådde flottningen 1864 för att därefter
minska efter järnvägens tillkomst. I stället för godstransporter användes
floderna för persontransporter inom turistnäringen. Även större delen av
bryggerinäringen gick mot sitt slut under 1800-talet. 1961 fick Wolfratshausen
sina stadsrättigheter.
Till stadens sevärdheter räknas St.
Andreaskyrkan, som står som symbol för staden. Kyrkan, en treskeppig
hallkyrka med dubbla läktare i väster, byggdes 1484 och återuppbyggdes
1626 efter en brand. Koret domineras av ett vackert högaltare från 1661,
konsthantverkets blomstringstid i Wolfratshausen.
För de yngre är den 40 000 m² stora fritidsparken med en samling av de bekantaste sagofigurerna en speciell attraktion. Mer än 20 sagor med över 260 rörliga figurer sätter barnens fantasi i rörelse. Dessutom finns flera karuseller, rutschbanor och en berg- och dalbana m.m.
Bad Tölz (ca 17 600 inv.) är känt sedan ca
1180. Under 1200- och 1300-talen blev Tölz känt genom sina hantverkare, som
bl.a. ägnade sig åt kalkbränning och flottning. 1453 förstördes delar
av orten genom eldsvåda, men med ekonomisk hjälp av
hertigen kunde man
snabbt bygga upp de nedbrunna byggnaderna. I likhet med andra flodnära
orter i området upplevde Tölz en ekonomisk blomstring, som varade fram
till mitten av 1800-talet. Av stor betydelse var också
bryggeriverksamheten. 1845 upptäcktes den jodhaltiga källan, som 1860 låg
till grund för ett instiftat bolag, som skulle verka för att lindra sjukdomar
med användning av det jodhaltiga vattnet. 1899 utnämndes Tölz till kurort och
kunde härefter kalla sig Bad Tölz, som 1906 dessutom fick stadsrättigheter.
Jodkällorna vid foten av Blomberget är stadens äldsta botemedel och har gjort Bad Tölz internationellt bekant som kurort. Joden ges i olika former - att dricka, som badkur, vid tvagning med jodtvål eller för inandning. Stadens läge på ca 700 m höjd på Alpernas norra flank ger en väl avvägd blandning av moderata temperaturer, mjuka berg- och dalvindar och ren syrerik luft. Denna är så bra, att Bad Tölz 1969 utsågs till "kurort med välgörande klimat". Sedan 2005 är Bad Tölz "godkänt gyttjekurbad". Naturgyttja från Tölzer Land mals, värms upp och anbringas på kroppen. På så sätt lindras eller läks kroniska och akuta defekter i rörelseapparaten.
Bad Tölz har flera vackra kyrkor, varav stadskyrkan Maria
Himmelsfärd är en, belägen ovanför det tidigare hantverkskvarteret. Den
nuvarande kyrkan byggdes 1466, då den tidigare gotiska kyrkan förstördes
i branden 1453. Tornet stod länge ofullbordat och försågs först 1877
med en neogotisk tornspira. I kyrkan finns talrika renässansgravar från
1500- och 1600-talen efter adelsfamiljer. Franciskanerklostret började byggas
1624, men den därtill hörande kyrkan, Trefaldighetskyrkan
(Franciskanerkyrkan), fick vänta till 1733, då den under en tvåårsperiod
uppfördes utan klocktorn. I enlighet med
franciskanernas fattighetsideal är
kyrkans inre enkelt utformat med enkla barocka väggpelare, men utan stuck och
takfresker. Däremot har kyrkan vackra intarsiaaltare tillverkade i klostrets
verkstad. Den barocka dubbelkyrkan på Kalvarienberg är unik.
Ursprunget till kyrkan var ett kors uppställt 1711 och sju vägkapell uppförda
1718 samt den "Heliga trappan". Senare byggdes en kyrka över trappan
och framför denna ytterligare en korskyrka (1723-26). Kort därpå byggdes
de båda smala tornen.
Benediktbeuern (ca 3 500 inv.) är känt
framför allt för sitt kloster, som grundades omkring 725, vilket gör det till
Bayerns äldsta kloster. Redan under den
karolingiska tiden förfogade klostret över en betydande skrivstuga, som gjorde
klostret känt vida omkring. Denna första blomstringsperiod avslutades genom ungrarnas överfall
955, då klostret förstördes och nästan alla munkar dödades. Klostret
byggdes upp igen och befolkades 1031 med benediktinermunkar från Tegernsee.
Från 1160 omtalas också bosättningar utanför klostret. Vid denna
tid började en ny uppgångsperiod för klostret inom guldsmideskonst och
bokmåleri. En storbrand 1248 förorsakade svåra skador, men andra
kloster hjälpte till med återuppbyggnaden. Under trettioåriga
kriget överfölls klostret av svenska trupper. 1669 påbörjades
ombyggnaden av klostret och en barock klosteranläggning uppstod med bidrag av
den tidens mest framstående konstnärer. 1686 stod den nya klosterkyrkan
och nuvarande basilikan färdig. 1751-53 byggdes Anastasiakapellet. I samband
med sekularisationen 1803 upphörde klostrets funktion och allt klosterland upplöstes.
Byggnaderna behölls till största delen och klosterkyrkan förklarades som ny församlingskyrka.
Runt 40 000 band ur klosterbiblioteket, liksom värdefulla handskrifter från
700-talet och framåt, överfördes till bayerska statsbiblioteket. Vid
detta tillfälle upptäckte man den berömda Carmina Burana, den största
samlingen av världsliga och andliga sånger från den europeiska
medeltiden. Klosterbyggnaderna användes under de närmaste åren som
fabriksbyggnader inom optisk glasfabrikation för att 1819 övergå i
bayerska statens ägo med andra användningsområden. Sedan 1930 befolkas
klostret av ordensgemenskapen Salesianer Don Boscos, som har inrättat en högskola
för utbildningen av egna ordensmedlemmar.
Klosterkyrkan, som efter sekularisationen
blev församlingskyrka, hör till de tidigaste barockbyggnaderna i Bayern och
har den första takmålningen av Georg Asams skapad med freskoteknik.
Kyrkan byggdes 1681-86 och är den första kyrka i Tyskland, som i sitt inre förenar
alla de typiska kännetecknen på högbarock. Bara till det yttre visar den
upp tidig barockstil. Takmålningarna visar bilder ur Jesu liv från födelsen
till återuppståndelsen. Kyrkans altare, speciellt högaltaret,
är ytterligare bevis för högbarocken och är en vidareutveckling av triumfbågealtaret.
Predikstolen uppvisar drag från den tidiga barocken. Kyrkans orgel är en
mellanstor barockorgel från kyrkans uppbyggnadstid. 1973 upphöjdes kyrkan
till påvlig basilika minor av påven Paul VI, som rekommenderade den
som den helige Benedikts vallfartsort.
Anastasiakapellet i nordöstra hörnet av den tidigare klosterkyrkan uppfördes 1751-53 som minne efter Anastasia, som dog som martyr 305. Under spanska tronföljdskriget 1704 ansågs förböner till henne ha räddat klostret och de omkringliggande byarna ur högsta krigsfara. Härigenom blev hon skyddspatron för landet omkring Benediktbeuern och Kochelsee. Till hennes ära lät man bygga ett nytt kapell med hjälp av de bästa mästarna. Kapellet är den sista byggnaden som uppfördes inom benediktinerklostret, innan det upplöstes genom sekularisationen. Kapellet anses vara en juvel från rokokotiden, där de främsta bayerska konstnärerna medverkade. Speciellt bör framhävas högaltaret och takmålningarna.
Sedan sekularisationen hade genomförts, förvärvades klosterbyggnaderna av en fabrikör, som där inrättade en glashytta för framställning av optiskt glas och vardagsglas. I företaget arbetade också den framstående forskaren Joseph von Fraunhofer, vars uppgift det först var att slipa glaset och sedan framställa kikare, mikroskop och optiska instrument för lantmäteriändamål. Som forskare sysselsatte han sig med ljusets förhållande och upptäckte de mörka linjerna i solspektrumet, vilka uppkallades efter honom. Detta var början till spektroskopin. I den historiska glashyttan finns en utställning, som omfattar två smältugnar, informationstavlor, verktyg för glas- och metallbearbetning, optiska instrument m.m.
I museet för miljö och kultur kan man ta
del av uppgifter om regionens ekologi genom en tidsresa genom klosterlandets
historia liksom information om kulturlandskapets uppkomst och utveckling. Andra
teman är hur man skall bevara de imponerande myrarna och på ett skonsamt
sätt utnyttja landskapet.
Förutom ovanstående orter inom Tölzer Land finns många andra som t.ex. Eurasburg, Dietramszell, Kochel am See eller Schlehdorf, som kan vara värda ett besök. Så gott som alla små byar och orter har vackra kyrkor och en betagande natur att visa upp. Överallt finns också vandringsleder, ofta förbi naturscenerier, där man njuta av bergens och sjöarnas närhet. Som regel finns också mycket prisvärda övernattningsmöjligheter, om man kan tänka sig att undvara storstädernas nattliv.
[Upp]