Regionen Tegernsee - Schliersee
Karta med vänlig tillåtelse
av © Landesamt für
Vermessung und Geoinformation Bayern
Alpregionen Tegernsee - Schliersee hör till de områden, där man mest intensivt känner av naturen vare sig man är ute på vandring eller gör en cyklar från bondgård till bondgård, samtidigt som värdfolket kör bagaget vidare till nästa gård. Vid foten av Alperna, mindre än en timmes bilresa från München, kan man utforska naturen utan cykel eller bil. Här är ett landskap, som bara väntar på att bli besökt. En vandring upp på Wallberg garanterar en utsikt, som man minns länge. Vandringslederna är av olika svårighetsgrader från lätt till svår för att tillfredsställa alla anspråk. Mellan Bad Aibling och Holzkirchen leder en meditationsväg, där man under tre dagsetapper kan genomföra korta meditationer, samtidigt som man vandrar genom det idylliska landskapet. I regionens norra del finner man de familjevänligaste cykellederna, ju längre söderut man kommer desto anspråksfullare blir de. Många leder också utanför Bayerns gränser, som t.ex. mot Bodensjön eller Tyrolen. En tysk bekant, som ofta reser till Bayern för att vandra, har ställt beskrivningar av och foton från olika vandringsleder till förfogande.
Området omkring Tegernsee räknas till de mest
ansedda rekreationsområdena i Tyskland. Runt den härligt klara sjön med
dess fascinerande bergvärld finns det många möjligheter att njuta och
koppla av. Här kan man delta i de traditionella festerna, kulturella höjdpunkter
och mängder av olika sporter. I regionen ligger också Tysklands starkaste
jod-svavelkälla. Då den bayerske kungen Max I Joseph upptäckte dalen för eget
bruk, blev den också sommarnöje för hovet i München och en träffpunkt
för den europeiska adeln. Även idag dras många personligheter till
Tegernsee. Den breda dalen ligger fem mil söder om München
och sträcker sig över 25 km. Regionen präglas av sjön, bergen och landskapet
nedanför Alperna. I söder utgör de upp till 2000 m höga bergen gräns mot Österrike.
Orterna i regionen ligger på ca 800 m höjd och är tack vare det goda
klimatet och de mångsidiga möjligheterna till olika kurer statligt erkända
kurorter. Tegernsee är ett av de renaste vattnen i Bayern och har
dricksvattenkvalitet.
Schliersee är i motsats till sin större granne Tegernsee fortfarande i stor utsträckning orörd. Stora delar av den, så när som den östra stranden, har lämnats åt naturen och man kan koppla av i lugn och ro. Sydstranden vid Fischhausen är en omtyckt badstrand. Den som vill ha litet mera ensamhet, uppsöker den västra stranden. Den över 40 m djupa sjön är 222 ha stor och hör till de renaste i Oberbayern. Till och med så ömtåliga fiskar som sik och insjööring finns bland de många arterna.
Holzkirchen (ca 15 300 inv.) var
bebott redan under den tidiga bronsåldern att döma av de arkeologiska
fynd som har gjorts. En viss betydelse fick orten under den romerska
perioden, då den utgjorde en skärningspunkt mellan två romerska vägar.
1286 omtalas Holzkirchen som ett större samhälle. 1857 öppnades järnvägslinjen
mellan München och Rosenheim och Holzkirchen kom att ingå i det tyska järnvägsnätet.
Orten har alltsedan dess dragit till sig både mellanstora och stora företag,
vilket har gjort den till den befolkningsrikaste och ekonomiskt starkaste
kommunen i området. Bidragande orsak härtill är det gynnsamma läget i förhållande
till München men också närheten till eftersökta semester- och
rekreationsområden.
Holzkirchen tillhör kanske inte de orter med de flesta sevärdheterna, men St. Laurentiuskyrkan, som är ortens äldsta, måste nämnas. När den första kyrkan tillkom är ovisst, men den omtalas omkring år 1000. Efter en brand byggdes den upp igen i gotisk stil 1493. Efter ytterligare ett antal bränder förnyades och förändrades den under 1700-talets början. Även senare har den vid flera tillfällen byggts om. De mest förödande ingreppen skedde under 1800-talet, då kyrkans fresker målades över och kyrkan försågs med en neoromansk inredning. Under 1960-talet skedde ett återställande av kyrkorummet och freskerna från rokokotiden frilades, samtidigt som också några äldre figurgrupper kunde återföras till kyrkan.
Miesbach (ca 11 100 inv.) är en lugn
och fridfull småstad, vars rötter går tillbaka till medeltiden.
Staden har bevarat mycket av sin ursprunglighet och står idag som symbol för
en oberbayersk småstad med trånga, vinkliga gränder, ett vackert
torg med en väl tilltagen majstång och bayersk gemytlighet. Miesbach
är centrum för seder och bruk i Bayern liksom användandet av folkdräkter.
Stadens mest betydande sevärdhet är gamla stan,
som i sin helhet står under kulturskydd och inom sitt område har
flera byggnadsminnesmärken. Den viktigaste sakrala byggnaden är den
katolska stadskyrkan Maria Himmelsfärd, som byggdes upp i klassicistisk stil
1783-86 efter en stadsbrand. Den har omgestaltats ett flertal gånger sedan
dess och har nu ganska litet kvar av den ursprungliga inredningen. Ovanför
gamla stan ligger i öster det ganska enkla slottet, som nu används av en av
stadens myndigheter, och den katolska St. Franciskuskyrkan, som är en
centralbyggnad från tidig barocktid. Sevärt är också
1600-talsslottet Wallenburg, som tidigare var säte för greven av Hohenwaldeck.
Slottets inre är tillgängligt endast i samband med något
evenemang.
Gmund am Tegernsee (ca 6 000 inv.) har
kunnat visa upp de första tecknen på en bosättning ca 1500 f.Kr. 746
grundades klostret Tegernsee och 1075 omnämndes orten första gången
officiellt. 1632 intog svenskarna orten, varvid kyrkan delvis brändes ned.
Kort därefter drabbades Gmund av pesten och endast nio skall ha överlevt.
Klostrets överhöghet upphörde i och med sekularisationen 1803 och orten blev
en egen enhet, som 1805 fick marknadsrättigheter. 1817 köpte ätten
Wittelsbach klostret och gjorde om det till sommarresidens. Under 1800-talet 
påbörjades
industrier, som skulle visa sig vara så livskraftiga, att de fortfarande
är i gång. Hit hör tillverkningen av specialpapper, som används för
sedlar och andra värdepapper. Då Gmund 1883 fick sin järnvägsförbindelse,
var detta också början av ortens ställning som omtyckt turistort.
Turismen bestämmer i stort livet i kommunen, men det lantliga inslaget gör att
Gmund är mindre exploaterat än många andra orter i närheten. Dock finns
här allehanda möjligheter till sportliga aktiviteter både sommar som
vinter.
Församlingskyrkan St. Ägidius byggdes 1688-92 i barockstil och är den äldsta kyrkan vid Tegernsee. Till det yttre ser kyrkan enkel ut, även om den tack vare sitt bergsläge ligger ovanför Gmund. Till det inre verkar väggpelarkyrkan stor och väl disponerad. Målningen på högaltaret är ett verk av Hans Georg Asam (far till de mera kända bröderna Asam). På bergskyrkogården ligger en av Tysklands stora politiker begravd, förre förbundskanslern Ludwig Erhard.
Foto: Tegernseer Tal Tourismus GmbH
Schliersee (ca 6 500 inv.) är en
internationellt känd semester- och vintersportort vid norra änden av sjön med
samma namn i de bayerska Alperna. Tack vare de goda förbindelserna från München
har området omkring Schliersee på ett tidigt stadium blivit ett
omtyckt närrekreationsområde i Bayern. Redan för över hundra år
sedan upptäckte de första gästerna detta semesterparadis, som sedan dess har
utvecklats till ett centrum för aktiv semester samtidigt som luftkurorten sörjer
för rekreation och avkoppling. Byn ligger inbäddad bland de mäktiga
Mangfallbergen på sjöns solsida och har ett mångsidigt fritidsutbud
i form av varierande svåra vandringsleder, sommarrodelbana, linbana,
mountainbikeleder mm.
Bland sevärdheterna i Schliersee finns Markus Wasmeiers "Gammalbayerska by", som han lät uppföra efter en idé från Skansen i Stockholm. Den olympiske guldmedaljören mm. har på olika platser i Bayern letat upp, demonterat och sedan monterat dem igen på en ny plats till en "gammalbayersk by", där det äldsta huset är från 1500-talet. För att man skall få en riktig bild av bondgårdarna, finns husdjur av olika slag företrädda, framför allt utrotningshotade arter.
Foto: Gäste-Information Schliersee
Stadt Tegernsee (ca 3 900 inv.) fick sin början
i och med grundandet av det tidigare benediktinerklostret 746. Klostret
grundades av två adliga bröder, som ville vända världen ryggen och för
detta ändamål fann den perfekta platsen vid speciellt solig och vacker
strand. Snart blev Tegernsee till en av medeltidens mest 
betydande kulturella
medelpunkter och det rika klostret ägde stora landområden i regionen.
Under denna klostrets glanstid uppstod en oförliknelig konst- och kulturskatt,
där speciellt de konstfulla handskrifterna gjorde munkarna berömda. Efter
sekularisationen 1803 övergick det tidigare klostret i ätten Wittelsbachs ägo
och Max I Joseph gjorde slottet Tegernsee till sitt sommarresidens. Kungaparet
drog till sig många prominenta gäster ur den europeiska högadeln och
sedan järnvägen byggts ut, kom också vanliga turister i stora skaror.
Slottet Tegernsee ägs sedan 1803 av ätten Wittelsbach och är tyvärr inte öppet för offentligheten med ett undantag, under kulturveckan i månadsskiftet september/oktober, då hertiginnan Elizabeth av Bayern öppnar sina privatrum och personligen för besökarna genom sitt hus. I undantagsfall kan då också ätten Wittelsbachs gravvalv beses.
Församlingskyrkan St. Quirinus grundades 746 och var klosterkyrka fram till 1803. Vid milennieskiftet genomgick den en omfattande restauration, efter vilken framför allt den barocka stuckutsmyckningen och freskerna av H. G. Asam har återgetts sin forna glans.
Intressant för nordiska besökare är Olaf Gulbranssonmuseet, som inrättades 1966. Museet visar verk av den norske målaren och karikatyrtecknaren, som under 1920-talet kom till Tegernsee, där han sedan bodde fram till sin död 1958. Utställningen visar ett urval av hans karikatyrer, sällsynta oljemålningar, landskapsteckningar och en rad bokillustrationer. Dessutom finns en ständig utställning över den satiriska tidskriften Simplicissimus, där Gulbransson medverkade.
Foto: Tegernseer Tal Tourismus GmbH
Bad Wiessee (ca 4 600 inv.) är
officiellt känd sedan 1017 under namnet Wesses, vilket antyder att bosättningen
låg på västra sidan av sjön. 1441 fann man olja på Tegernsee,
vilket drog stora skaror pilgrimer till fyndplatsen. I början av 1900-talet utfördes
omfattande borrningar efter olja utan resultat. Däremot stötte man 
på en
jod-svavelkälla och man byggde ett badhus. Det visade sig vid närmare undersökningar
vara Tysklands starkaste jod-svavelkälla och därmed påbörjades ortens
goda rykte som kurort. Vid sidan av den blomstrande kurverksamheten öppnades
under 1950-talet ett kasino, som 1961 övertogs av landet Bayern. Kasinots
lokaler har två gånger befunnits för små och den senaste
nybyggnaden ägde rum i början av 2000-talet.
Rottach-Egern (ca 5 500 inv.) har
ungefär samma historiska utveckling som övriga orter vid Tegernsee, den
dominerades av klostret Tegernsee fram till 1803, då klostret förlorade
all makt. Under medeltiden var Rottach hemvist för flera målare och
diktare, ett förhållande som fortsatte in på 1900-talet. I motsats
till andra orter i regionen har Rottach-Egern satsat mera på elegans, liv
och njutning, vilket står klart vid en promenad förbi de eleganta affärerna
eller besök i de femstjärniga hotellen. Både sommar och vinter
finns en mängd förlustelser att ägna sig åt: cykelturer, mountainbike,
skärmflygning eller en tur på Tysklands längsta naturrodelbana nedför
Wallberg.
Foto: Tegernseer Tal Tourismus GmbH
Bayrischzell (ca 1
500 inv.) ligger på ca 800 m höjd omgivet av berg i en lugn och solig
dalkittel med ren luft och en härlig natur. Alla de yttre omständigheterna utgör
goda förutsättningar för en framgångsrik kurvistelse eller sund
semester. Med drygt 1400 solskenstimmar om året och få dagar med
dimma har orten ett mycket skonsamt klimat. Ortens ursprung går tillbaka
till 400-talet men den verkar senare ha övergivits på grund av återkommande
översvämningar. 1045 intogs hela området igen, som ånyo
koloniserades. Under 1000-talet byggdes ett litet kloster och i dess närhet de
första gårdarna. Klostret revs emellertid i början av 1100-talet. Under
österrikiska tronföljdskriget 1745 trängde ungerska soldater in och plundrade
Zell. Även under Napoleonkrigen 1801 plundrades byn och kyrksilvret måste
lämnas som krigskontribution.
Bidragande orsak till populariteten är att mycket av det ursprungliga, av bykänsla och gemytlighet har bibehållits. Detta i kombination med naturupplevelserna och känslan för tradition gör att många söker sig hit för ro och avkoppling.
Bayrischzell erbjuder många möjligheter
till sport- och fritidsaktiviteter året runt. Speciellt är orten känd
som ett paradis för vandrare direkt vid berget Wendelstein, Bayerns mest
omtyckta utsiktsberg. Sportintresserade kan på ca 3 timmar vandra upp till
toppen via den bekanta "Kung Maxvägen". Den som vill ta sig dit litet
bekvämare kan med hjälp av linbana ta sig upp på ca 10 minuter
alternativt med bergbanan på en knapp halvtimme. Toppen når man
sedan genom en 20 minuters vandring längs den väl utbyggda panoramavägen.
Församlingskyrkan St. Margareth byggdes
1733, men torn och altare är från klostertiden omkring 1075. Den
praktfulla inredningen är från tidig barock, stucken i rokokostil och de
vackra freskerna från 1700-talet.
Kreuth
(ca 3 700 inv.) är den sydligaste kommunen i Tegernsees dalgång och
sträcker sig fram till österrikiska gränsen. Tack vare bergen har kommunen en
höjdskillnad på över 1100 m, vilket gör att man kan erbjuda en mängd
olika sportaktiviteter både sommar och vinter. Det geografiska läget utgör
också basen för kurortens erkänt goda klimat. I kommunen Kreuth
handlar det övervägande om turism som inkomstkälla men också lantbruk
och mindre hantverksföretag finns. Redan på ett tidigt stadium fanns klövjestigar
över gränsen till Tyrolen och 1320 byggdes en första farbar väg genom
Achendalen via Stubenpasset. 1446 öppnades silvergruvorna i österrikiska
Schwaz och den nya vägen användes för silvertransporter från Tyrolen
till Bayern. Orten påverkades tidigt från klostret Tegernsee och
redan 
1184 byggdes en kyrka till den helige Leonhards ära - djurens och åkarnas
skyddshelgon. Kreuth är den bayerska ort med den äldsta Leonhardkyrkan. Strax
utanför byn ligger Wildbad Kreuth, ett omtyckt utflyktsmål för vandrare.
Detta köptes 1818 av den bayerske kungen Max I Joseph, som lät bygga ut det
och gjorde det till en träffpunkt för Europas högadel. Badets källor omnämns
redan under 1300-talet i en krönika från klostret Tegernsee. Numera är
det ett bildningscentrum tillhörigt en politisk stiftelse, som står nära
CSU.
[Upp]
