Starnbergs fem sjöars land    

Karta med vänlig tillåtelse av © Landesamt für Vermessung und Geoinformation Bayern

Området ligger sydväst om München och har fått sitt namn efter de fem sjöarna Starnberger See, Ammersee, Wörthsee, Pilsensee och Wesslinger See. Härtill kommer också ett stort antal mindre myrsjöar och tjärn, som sätter sin speciella prägel på ett landskap med omväxlande kullar och små vattensamlingar. Även om området hör till de mest eftersökta som närrekreationsområde för münchenborna, har det kunnat bevara sin tjusningskraft. Bidragande orsak till populariteten är också, att man från München enkelt kan nå området med pendeltåg eller vanliga tåg. Vid sjöarna finns talrika badplatser och det klara vattnet är idealiskt för dykning. Givetvis finns också möjligheter att segla eller surfa och i några dessutom att fiska. Vill man ut på vattnet i en lugnare takt, finns på de båda större sjöarna reguljära båtturer, som trafikerar hamnar på båda sidor av sjöarna. Den som hellre håller sig på land, har ett stort utbud av cykel- eller vandringsleder att välja emellan. 

Området är förknippat med en mängd historiska händelser. De förhistoriska spåren går tillbaka långt före Kristi födelse, då kelter och romare tog landet i anspråk, innan bajuvarerna drev bort dem. Av senare tiders historiska personligheter kan man nämna sagokungen Ludwig II och Sissi, den senare kejsarinnan Elisabeth av Österrike, vilka båda har bidragit till att göra området populärt. Här finns en mängd minnesmärken och antika byggnadsverk, kapell, kloster och kyrkor av historiskt värde.

Starnberg (ca 23 200 inv.) omtalades skriftligen första gången 1226. Däremot har man funnit ut, att St. Georgskapellet på Georgsbichl tillkom omkring 800, att grevarnas av Andechs-Meranien borg fanns under 1100-talet och att kyrkan St. Benedikt kan dateras till 1220. 1246 erövrades borgen av de wittelsbachska hertigarna, som i mitten av 1400-talet lät bygga om den till ett jakt- och sommarslott. Då antalet gäster växte, räckte inte slottets utrymmen till, utan ett gästhus byggdes på den plats, där idag St. Josefskyrkan står. Under 1760-talet revs denna byggnad för att ge plats åt kyrkan. Det gamla slottet användes efter 1803 för administrativa ändamål. Under 1800-talet utvecklades Starnberg till den viktigaste orten vid Starnberger See men var ända in på 1900-talet en fiskarby. Först 1912 upphöjdes Starnberg till stad, vars utveckling hänger intimt samman med närheten till München och de möjligheter som den lilla staden erbjuder som bostadsort. 

Borgen Starnberg byggdes under 1300-talet ut till ett förvaltningscentrum av de wittelsbachska hertigarna. Under 1400-talet utvecklades Starnberger See till ett omtyckt utflyktsmål för de bayerska hertigarna och borgen blev 1446 deras sommarresidens. Det troliga är, att borgen redan då hade genomgått vissa förändringar, säkert är emellertid, att den senast 1541 hade byggts om till slott, som tjänstgjorde som utgångspunkt för jakter, fester och vallfärder till klostret Andechs. Mot slutet av 1600-talet var andra slott vid Starnberger See (Berg och Possenhofen) bättre lämpade för det barocka ceremonielet och slottet i Starnberg fungerade enbart som lager för sådana inventarier, som kom till användning vid festerna, eller som logi för gästerna. I och med att slottet 1803 övertogs och användes av myndigheterna, avslutades ätten Wittelsbachs privata användning av slottet. Av slottets ursprungliga utrustning och inredning finns inte mycket kvar. 1969 gjordes en omfattande renovering, varvid man bl.a. återställde slottets norra gavel. 

I anslutning till det nya gästhuset byggdes omkring 1560 en slottsträdgård. Mellan denna trädgårds utförande och en vid samma tid omgjord trädgård vid residenset i München finns tydliga paralleller med likartade byggnader. Renässansträdgårdar, som anlades norr om Alperna, orienterade sig utseendemässigt mot 1400-talets italienska trädgårdar, som kännetecknades av ett visst oberoende gentemot slottet eller palatset. Detta märks även här. Typiskt för dessa trädgårdar var också förekomsten av en utsiktsplats, vilket här representeras av utsikten över sjön mot Alperna. I samband med att kyrkan byggdes i stället för sommarslottet, förvandlades trädgården troligen till en frukt- och grönsaksträdgård. 1980 arrenderade staden trädgården och anlade den på nytt, samtidigt som den gjordes tillgänglig för allmänheten. 

Sevärd är också kyrkan St. Joseph med sin inredning motsvarande den utgående rokokostilen med vändning mot tidig klassicism. Kyrkan byggdes mitt emot slottet 1764-66 i stället för det tidigare sommarslottet. Genom sitt läge och det långa, smäckra lökkupoltornet behärskar kyrkan omgivningen. Vid byggandet och utsmyckningen av kyrkan deltog flera kända konstnärer, som t.ex. Ignaz Günter, en av de mest kända rokokokonstnärerna, som tillverkade högaltaret och predikstolen samt Christian Wink, som utförde takmålningarna.

www.starnberg.de/ 

Foto: T. Schmid

Andechs (ca 3 300 inv.) är en sammanslutning av tre kommuner, som fram till 1978 var självständiga. Då kommunen bildades tog den namnet efter det kända benediktinerklostret Andechs, som ligger alldeles intill orten Erling, en av de ingående, äldre kommunerna. Erling är känt sedan 776 och hörde till 500-talets viktigaste bosättningar i regionen. Klostret på det heliga berget hade stort inflytande över byns utveckling och många av ortens befolkning fick arbete i klostret. Redan tidigt fungerade berget som kultplats och på 1400-talet grundades klostret, där sedan 1455 benediktinermunkarna bor och arbetar. 1423 byggdes en treskeppig sengotisk hallkyrka, som kom att utgöra målet för många vallfarter. Genom ett blixtnedslag 1669 förstördes stora delar av klostret och kyrkan, vilka dock omedelbart började byggas upp igen. I början av 1700-talet ändrades kyrkan i barock stil för att 1751 på nytt förändras, denna gång i rokokostil. I samband med sekularisationen upplöstes klostret och byggnaderna såldes, med undantag av kyrkan och apoteket, som behölls av staten. En restaurering av kyrkan genomfördes i början av 1940-talet. Under kriget fungerade klostret också som lagringsplats för böcker och andra kulturföremål. i Början av 2000-talet skedde en ny renovering av kyrkan. I anslutning till klostret finns också lantbruk och bryggeri samt tillverkning av likör. Även inom musiken har klostret en framstående plats genom framför allt sina festspel "Orff i Andechs". (Orff ligger begravd i ett av kyrkans kapell.) 

Foto: © Kloster Andechs

Berg (ca 8 100 inv.) är en kommun, som bildades 1975 genom sammanläggning av tre äldre kommuner med Berg som huvudort. Orten Berg är känd sedan 822, men förhistoriska fynd tyder på en bosättning långt dessförinnan. Det troliga är, att den tidigare bonde- och fiskarbyn Berg var en germansk bosättning. Under 1400-talet kom ätten Wittelsbach att utöva sitt inflytande på den lilla orten. Deras historia är nära förknippad med slottet Berg.

Slottet Berg förknippas oftast med ätten Wittelsbach och speciellt med kung Ludwig II, som 1886 dog i sjön invid slottet. Byggnaden uppfördes 1640 i stället för en tidigare herrgård. Förebild för den nästan kvadratiska byggnaden var de italienska villorna. 1676 övergick slottet och den omgivande marken i ätten Wittelsbachs ägo och har så förblivit. På den tiden tillhörde förutom slottet Berg också slotten Starnberg och Possenhofen det bayerska kungahuset, vilket gjorde, att Starnberger See kallades "Furstesjön". De efterföljande kurfurstarna använde gärna slottet för sina sjö- och jaktfester, vilket dock inte intresserade kung Max I Joseph speciellt. Däremot lät han 1807-11 göra om den förvildade parkanläggningen till en engelsk landskapsträdgård. Först med kung Ludwig I kom i början av 1830-talet hovlivet tillbaka till Berg och han lät genast renovera husets inredning. Ännu grundligare förlöpte ombyggnadsarbetena, som kung Max II lät utföra 1849-51, då varje hörn på slottet försågs med torn för att likna slotten i Possenhofen och Leutstetten. Fram till andra världskriget skedde inga ytterligare förändringar, men skador förorsakade av kriget gjorde en renovering absolut nödvändig. Hörntornen hade blivit så skadade, att de måste rivas och den inre renoveringen anpassades efter moderna möjligheter. Oförändrat förblev däremot slottskapellet, som hade tillkommit på uppdrag av Ludwig II. Slottet Berg är idag en av många intressanta byggnader vid Starnberger See. 

Av de bayerska kungarna har framför allt "sagokungen" Ludwig II förknippats med slottet Berg, som utgjorde hans mest omtyckta uppehållsplats. Här tillbringade han inte bara sin fritid utan regerade också härifrån. Eftersom många berömda personligheter önskade besöka kungen, blev den lilla orten till en träffpunkt för den tidens stora eller kända personer. Hit hörde t.ex. kejsarinnorna av Ryssland (Maria Alexandrovna) och Österrike (Elisabeth / Sissi) liksom kompositören Richard Wagner, som var en god vän till kungen. Efter ett kort liv dog Ludwig II 1886 under mystiska omständigheter i Starnberger See. En mängd olika historier gör anspråk på att återge sanningen om hans död, men ännu har ingen egentlig orsak till hans död framkommit. Inte långt från stranden har ett kors rests på den plats där den döde kungen hittades. 

I ortsdelen Aufkirchen - känd sedan 900-talet - ligger vallfartskyrkan Maria Himmelsfärd. Dagens kyrka, som är från 1500, är en sengotisk byggnad, vars dåtida utseende knappt har förändrats. Visserligen har vissa renoveringsarbeten genomförts, men i byggnadsstilen har inget förändrats. Den enskeppiga kyrkan har sedan lång tid tillbaka varit ett känt vallfartsmål. Mellan 1660 och sekularisationen 1803 var kyrkan överlåten Augustinerorden. Sedan 1896 har klostret bebotts av karmelitersystrar.

www.gemeinde-berg.de 

Diessen (ca 10 200 inv.) låg visserligen under romartiden i närheten av en av de romerska vägarna, men fynd som bevisar romersk närvaro finns inte. Däremot har man i ett par av Diessens ortsdelar hittat lämningar, som tyder på mänsklig närvaro omkring 1000 f.Kr. Under 800-talet bosatte sig alemanner och bajuvarer omkring ett karolingiskt gods i närheten av Tiefenbach. Orten omnämndes första gången 1231 som stad, men utvecklingen gick sedan bakåt och rättigheterna förlorades. 1248 övertogs orten av ätten Wittelsbach. Såväl under trettioåriga kriget som de spanska och österrikiska tronföljdskrigen och napoleonkrigen belastades både orten och klostret av både ekonomisk nöd och sjukdomar. Klostret utgjorde under 1700-talet ett centrum för vetenskap och konst och under den tiden byggdes också Mariakyrkan. Sekularisationen 1803 inverkade åter negativt på orten, som genom stängningen av klostret förlorade många arbetsplatser. Alltsedan medeltiden var området känt för sin produktion av lervaror, vilket bevisas av åtskilliga fynd.

Eftersom Diessen genom sin historiska utveckling aldrig var något centrum för de härskande familjerna, är också det historiska utbudet av sevärda byggnader mycket litet. Ett lysande undantag utgör emellertid Mariakyrkan, som var en tidigare stiftskyrka. En nybyggnad av kyrkan påbörjades 1720, som resulterade i en av de vackraste bayerska barockkyrkorna. Kyrkan är en drygt 70 m lång väggpelarkyrka med ett enda skepp, som genom de utstående väggpelarna delas in i fyra sektioner. Genom kyrkans konstruktion dras blicken direkt mot högaltaret, när man kommer in i kyrkan, som är rikligt försedd med stuck, både i tak och på väggar. Genom den relativt korta byggtiden verkar alla detaljer väl avstämda mot varandra och inget har tillfogats senare.

Mot slutet av 1800-talet upptäcktes Diessen av olika sorters konstnärer - målare, författare, kompositörer (t.ex. Carl Spitzweg, Luise Rinser, Carl Orff för att nämna en företrädare för vardera konstarten), som vistades längre eller kortare tid här. Många konsthantverkare - framför allt inom keramik och tennsmide - arbetar sedan lång tid i Diessen. Varje år vid Kristi Himmelsfärd anordnas en speciell keramikutställning (Diessener Töpfermarkt), som drar till sig mängder av besökare, som kommer för att se keramik av konstnärer från olika europeiska länder. Denna utställning är en av Europas tre största. Under året i övrigt finns en utställningspaviljong vid sjökanten, där de lokala konstnärerna ställer ut.

Alla foton från Diessen med vänlig tillåtelse av Beate Bentele www.diessen.de/ 

[Upp]