Regionen Lech - Ammersee    

Karta med vänlig tillåtelse av © Landesamt für Vermessung und Geoinformation Bayern

Landet mellan Lech och Ammersee är litet och överskådligt. Det kännetecknas utmed Lech av vackert landskap, orörd natur och en mängd idylliskt belägna orter, som man kan vandra eller cykla mellan för att riktigt njuta av naturen. Omkring 30 mil vägar står till förfogande för vandrare och cyklister. Ofta leder dessa genom landskap, som påminner om vykortsmotiv. Ammersee är Bayerns tredje största sjö och erbjuder allehanda vattenaktiviteter. För den kulturintresserade är det väl sörjt vad gäller konst och musik. Många konstnärer bor i regionen och bjuder gärna in till besök i sina ateljéer. 

Landsberg (ca 27 700 inv.), som ingår i turistleden "Romantiska vägen", ligger vid floden Lech, som redan omkring 3500 f.Kr. drog till sig bosättare. Att kelterna fanns i området bevisas av att flodens namn är av keltiskt ursprung och tillkom i mitten av 400-talet f.Kr. Utmed Lech förde under romartiden en militär- och handelsväg och även från denna tid har man hittat lämningar i form av mynt och keramik. Senare grundade orter i området (med ändelsen -ing(en)) tyder på germansk närvaro. Omkring 1135 nämns en bosättning vid namn Phetine inom det nuvarande Landsbergs stadsområde. 1158 flyttades den viktiga saltvägen något söderut, så att den korsade Lech på en bro vid Phetine. Som skydd för denna bro byggdes en större borg, som inneslöt den tidigare borgen Phetine. I skydd av den nya borgen växte snabbt en bosättning, som redan under 1200-talet fick stadsrättigheter. Detta var föregångaren till dagens Landsberg. 1315 brändes staden upp i samband med ett krig, men då den hade ett strategiskt viktigt läge, byggdes den snabbt upp igen. Kort därefter fick staden rätt att utkräva salttull, vilket bidrog till att ge den ett ansenligt välstånd, som sedan utökades genom handel med framför allt säd och trä, som transporterades på floden. Som gränsstad hamnade Landsberg under reformationstiden i spänningsfältet mellan det strängt katolska hertigdömet Bayern och några större städer, som var öppna för protestantismen. Även i Landsberg fanns en stark protestantisk rörelse. För att motverka en fortsatt utbredning av protestantismen lät hertigen 1556 grunda ett förbund (Landsberger Bund), som skulle ge en säkerhetspolitisk trygghet gentemot de protestantiska riksständerna. 1600-talet innebar en kraftig ekonomisk nedgång, inte minst genom förlusterna av saltlagerrättigheterna och genom ockupationen av staden av de svenska trupperna i trettioåriga kriget. Även under Napoleonkrigen utsattes staden för inkvarteringar och plundringar av främmande trupper. Genom sekularisationen kom Landsberg att förlora sin funktion som gränsstad och den militära betydelsen försvann. Efter Hitlers kuppförsök 1923 kom Landsberg att spela en viss roll, då han efter att ha dömts till fem års fängelse, fördes till fängelset i Landsberg, varifrån han benådades efter ett drygt halvår. Under tiden i fängelset började han skriva sin bok "Mein Kampf".  Under 1944 uppfördes omkring Landsberg och Kaufering det största koncentrationslägerkomplexet inom det tyska riket fördelat på elva platser, samtliga med namnet Kaufering. Avsikten med lägret var att låta fångarna bygga de underjordiska bunkrar, som skulle användas i produktion av ett nytt jetplan. Antalet döda i lägret var mycket stort och endast ca 15 000 fångar överlevde fram till den amerikanska befrielsen i april 1945. Efter kriget upprättades i en kasern ett genomgångsläger för DPs (Displaced Persons), som önskade utvandra till andra länder. Fram till 1950, då lägret avvecklades, hade man tagit emot ca 23 000 personer. 1945-58 fanns i Landsberg också ett fängelse för tyska krigsförbrytare. Under efterkrigstiden ökades stadens befolkningsmängd snabbt, inte minst tack vare den nya garnison, som förlades dit. Med ca 6 000 soldater var det en av Tysklands största. 

Landsbergs befästningsanläggningar hör till de viktigaste minnesmärkena i gamla stan och härstammar från olika faser i stadens utveckling. Den 1425 uppförda Bayertor hörde till de byggnader, som syntes på långt håll och som skulle imponera på de resande, som kom från München. Huvudtornet framhävdes genom färgade målerier, som har återställts enligt gamla undersökningsresultat. Portens representativa sida är vänd ut från staden och visar bl.a. hertigens vapen. Huvudtornet är dessutom säkrat med två låsbara förgårdar. På tornets båda sidor är muren försedd med skottgluggar och halvrunda utskjutande torn, som gjorde det möjligt att bekämpa fiender, som hade trängt innanför de två första portarna. Från den första stadsbefästningen under 1200- och 1300-talen finns bara rester kvar. Den viktigaste är Schmalzturm, som utgör den första östliga stadsporten och troligen byggdes under 1200-talet. Sitt nuvarande utseende med sengotiska liljefriser fick den först omkring 1458, sedan man redan hade dragit en ny mur omkring staden.

St. Johanneskyrkan var ursprungligen en kyrkogårdskyrka från mitten av 1700-talet, som nu ligger inpassad i en husrad och avviker utseendemässigt bara genom sitt tak och sin fasad. En äldre byggnad ersattes 1742-52 med en nybyggnad, som till en del liknar den kända kyrkan i Wies men som har ett pregnantare ovalt rum med oval kupol uppburen av pelare. Högaltaret, som ser ut att vara inbyggt i en öppen cirkel, får sitt ljus från sidan, vilket gör att alla detaljer framträder i sina ljusa pastellfärger. Kyrkans takmålningar anses vara överarbetade. 

Synlig på långt håll är Heliga korsets kyrka med sina två kupolförsedda torn i rokokoform. Kyrkan byggdes 1754 och var en del av det dåvarande jesuitiska klostret. En tidigare renässanskyrka på platsen revs, då den var i alltför dåligt skick. (Några av den äldre kyrkans altarbilder finns att se i det mittemot belägna nya stadsmuseet.) Genom de kraftiga blocken av tuff verkar kyrkans fasad äldre än vad den är. Kyrkans inre är rikligt försett med fresker och högaltaret konstruerat efter mönster från en teaterscen med försänkt altartavla. Altaret anses vara kyrkans praktstycke. 

Den som vill ägna tid åt ännu en kyrka, bör inte försumma att besöka klosterkyrkan, som tidigare var en del av Ursulinensystrarnas kloster. Dessa systrar kallades 1719 till staden för att ta hand om undervisningen av unga kvinnor. Deras första klosterbyggnad bestod av vanliga bostadshus och först 1764-65 kunde de få sin kyrka byggd. Kyrkan har rika takmålningar och ett högaltare med en komplicerad symbolik. Kyrkan är nästan helt oförändrad sedan sin tillkomst.

I stadens utkant har delar av det i det historiska avsnittet beskrivna koncentrationslägret sparats och utgör nu ett minnesmärke över de avlidna i lägret. Området kan besökas och guidning kan erhållas efter kontakt med den förening, som förestår minnesplatsen. Föreningen har en mycket omfattande hemsida, som på tre språk informerar om lägrets historia.

Foto: Tourist-Information Landsberg am Lech

Genom detta område passerar turistleden:    Romantiska vägen

[Upp]