Oberbayerns städer
Karta med vänlig tillåtelse av © Landesamt für Vermessung und Geoinformation Bayern
Beteckningen Oberbayerns städer för detta turistiska område kan verka något malplacerad och ge intrycket av att det inte finns städer på andra håll i Oberbayern, vilket det givetvis gör. Kanske vore det mera adekvat att överta näringslivets beteckning för området, som är Region Ingolstadt. Området brukar sägas ligga mitt i Bayern och har utmärkta möjligheter att tillfredsställa besökande turister. Här finns både slott och borgar, kloster och kyrkor, parker och trädgårdar.
Ingolstadt (ca 123 900 inv.) är Oberbayerns näst största stad och kan i förorterna visa på ett förflutet sedan stenåldern; i innerstaden har man gjort fynd från bronsåldern. Kelterna hade några mindre bosättningar i området, innan romarna kom. I stadens utkant byggde de sedan ett kastell för att säkra den 20 km längre norrut befintliga gränsen. Den första skriftliga urkunden, där Ingolstadt omtalas, är en kungaskrivelse från 806. Det dröjde sedan till 1250, innan orten omnämndes igen och då i samband med att den förlänades stadsrättigheter. 1392 delades Bayern i tre hertigdömen och under 55 år var Ingolstadt huvudstad i hertigdömet Bayern-Ingolstadt. Under denna tid påbörjades både det nya slottet och domkyrkan. Slutet på det självständiga hertigdömet innebar ingen direkt förlust för staden, utan de nya hertigarna fortsatte att bygga ut den. 1472 grundades i staden det första bayerska landsuniversitetet, vilket innebar en stark ökning av antalet innevånare liksom en förstärkning av stadens näringsliv. Senare kom detta genom den jesuitiska utbildningen att utgöra basen för motreformationen. 1537 byggdes Ingolstadt ut till bayersk landsfästning och spelade som sådan en stor roll i de efterföljande krigen. Till dem, som inte lyckades inta staden, hörde Gustav II Adolf under trettioåriga kriget. Denna framgång för fästningen innebar, att den efter krigets slut ytterligare byggdes ut för att senare hävda sig i efterföljande krig. Då den franska revolutionsarmén intog staden 1799, förstördes fästningen och universitetet flyttades till Landshut. Härigenom förlorade staden sina två viktigaste inrättningar, vilket fick långtgående konsekvenser. Innevånarantalet nästan halverades och de för stadens ekonomiska liv viktiga professorerna och officerarna flyttade. 1828 påbörjades en tjugoårig uppbyggnad av fästningen, vilket innebar, att det, när den var färdig, fanns nästan dubbelt så många militärer som civilister i staden. 1867 anslöts Ingolstadt till det tyska järnvägsnätet och en viss industrialisering vidtog inom framför allt rustningsindustrin. Efter första världskrigets slut måste denna produktion förändras i civil riktning. Till en demilitarisering av staden bidrog också beslutet 1937, att staden skulle frånkännas sin status som fästning. Nu kunde staden äntligen expandera genom att inrätta nya bostadsområden på tidigare militära områden. Även om staden fortsatt var garnisonsstad och hade rustningsindustrier, dröjde det ända till 1945, innan de allierade utsatte den för bombangrepp. I april 1945 intogs staden av amerikanska styrkor utan strid. Till de företag, som efter kriget slog sig ned i Ingolstadt, hörde "Auto Union AG" (nuvarande Audi), som 1945 inrättade ett reservdelslager. Eftersom de producerande enheterna befann sig i den av Sovjetunionen ockuperade zonen och dessa hade utsatts för demontering, byggdes nya fabriksanläggningar i en tom kasern. På så vis gjorde Ingolstadt sitt inträde i biltillverkningsindustrin.
Ingolstadt kännetecknas av en väl bibehållen
historisk stadskärna med en mängd byggnadsverk från alla
stadens historiska perioder. Här finner man bl.a. stadens äldsta kyrka, Moritzkyrkan, en
treskeppig gotisk basilika med romanska inslag. Kyrkans äldsta delar går
tillbaka till 800-talet, större delen av kyrkan tillkom under 1200-talet. I
kyrkan kan man se ett av Bayerns vackraste silversmidesarbeten, en
rokokostatyett av J. F. Canzler.
Från samma tid är också det s.k. gamla slottet, hertigens slott. Detta är stadens äldsta profana byggnad och var ursprungligen en medeltida borganläggning samtidigt som det var hertigens residens. Efter renovering används det av stadsbiblioteket.
1418 lades grundstenen till den nya fästningen,
i vars centrum det nya slottet planerades. På slottsgården står
17 rikt utsmyckade kanoner, som visar omfånget av den dåtida
vapenarsenalen. Två av dessa utgör ett sammanhörande par och är bland
de äldsta föremålen i det bayerska armémuseet, som i slottet visar en
samling historiska vapen, rustningar och tennsoldater.
Från 1300-talet härstammar den andra
av de medeltida stadsmurarna, där den vackraste stadsporten, Kreuztor, ingick
som en av fyra. Porten är försedd med sju torn och framstår nu som en
symbol för staden. Namnet har den fått efter ett väster om staden
beläget hus, som förstördes 1546 under det schmalkaldiska kriget.
Ingolstadt har sammanlagt 13 museer med olika inriktningar. Störst av dem är det ovan nämnda bayerska armémuseet, vars utställningar sträcker sig fram till och med första världskriget. I stadsmuseet visas utställningsföremål, som belyser stadens utveckling från den allra första tiden fram till nutid. Här visas bl.a. den skimmel, som Gustav II Adolf red under trettioåriga kriget och som fick sätta livet till under ett slag utanför staden. Tyska medicinhistoriska museet visar medicinens utveckling sedan tiden för det gamla Egypten och är det enda i sitt slag i Tyskland. Bland mindre museer kan nämnas ett leksaksmuseum, bayerska polismuseet, ett skolmuseum och ett Donaumuseum. Även Audi har ett eget museum, museum mobile, där företagets historia visas med hjälp av ett stort antal bilar, cyklar och motorcyklar.
Foton: © Ingolstadt Tourismus und Kongress GmbH
Neuburg an der Donau (ca 28 100 inv.) präglas i stor
utsträckning av dess historiska gamla stad och Donau. Staden ligger i ett
tilltalande landskap i Donaus dalgång på gränsen mot Frankiska Jura
i norr. Redan på långt håll kan man se den mäktiga
slottsfasaden och slottets två markanta rundtorn. Neuburg blev 1505
residensstad i det nybildade furstendömet Pfalz-Neuburg. Den förste
Pfalzgreven var en typisk renässansrepresentant, som var öppen för det nya
inom konst, politik och handel. Stadens mest glänsande tid började 1522, då
flera av stadens sevärda byggnader påbörjades. Efterföljande furstar
fortsatte utbyggnaden, så att staden idag räknas som en av Bayerns
vackraste renässansstäder.
Till stadens mest sevärda byggnader hör slottet, en anläggning,
som byggdes 1530-45 under den tidiga renässansen. Slottskapellet är Bayerns äldsta
protestantiska kyrkobyggnad, sedan greven redan under 1520-talet infört
protestantismen i sitt furstendöme. Kapellet är försett med vackra fresker från
1543. Den stora östra flygeln har två rundtorn, av vilka det
norra i bottenvåningen hyser en barock grottanläggning. I denna
barockbyggnad finns idag slottsmuseet. Till slottets äldsta anläggningar hör
de båda renässanshallarna Grosse Dürnitz och Kleine Dürnitz med
originalgolv, frilagda väggmålningar och en stjärnhimmel i taket. Höjdpunkten
bland sevärdheterna finner man i västra flygeln, där Bayerska statsgalleriet
har samlat 160 målningar av flamländska konstnärer som Rubens, van Dyck
m.fl.
Bland övriga sevärdheter kan nämnas det tidigare Ursulinenklostret med klosterkyrkan St. Ursula, uppförd 1700/01. I de angränsande klosterutrymmena visas en utställning med ordens antependier och ornater från barocktiden.
I Weveldhaus, ett adelspalats från 1500-talet och som idag härbärgerar stadsmuseet, kan man i bottenvåningen se renässansfresker, medan fasaden och de övre våningarna återspeglar barocken.
Rådhuset är en renässansbyggnad från 1600-talets början och hyser i bottenvåningen stadens konstgalleri.
Från stadens medeltida försvarsanläggningar kan nämnas den tidigare hörnbastionen från 1400-talet, som sedan ca 1800 användes som utsiktstorn i slottsträdgården. Under 1900-talet användes den i kurverksamheten och efter en renovering under 1990-talet som konferensrum. 1530 byggdes den övre stadsporten.
I stadens utkant ligger jaktslottet Grünau, som är ett vackert exempel på tidig tysk renässans och uppfördes mellan 1530 och 1555. Jaktslottet förbinds med stora slottet genom Grünauer Strasse, som leder mellan de båda slotten. I slottets äldre byggnad med den höga trappgaveln återfinns Bayerns viktigaste profana renässansfresker. Under temat 'jakt' och 'kärlek' är de utsmyckning av den förste pfalzgrevens bostads- och representationsrum.
Foto: Stadt Neuburg an der Donau
Wolnzach (ca 11 000 inv.) är en central plats i området
Hallertau, som är centrum för tysk humleodling. Här produceras 1/3 av världsbehovet
av humle och Wolnzach utgör Tysklands största humleproducerande kommun.
Namnet, som har keltisk bakgrund, tyder på att platsen var bebodd långt
före romarnas ankomst. Omkring 800 byggdes den kyrka, som i förändrad form
finns kvar ännu idag. I början av 1100-talet byggdes den gamla flyktborgen om
till en försvarsborg för att 1266 göras om till ett slott. Under trettioåriga
kriget brändes 1632 både slottet och orten ned av svenskarna. Sedan
kommunmark hade delats ut till bönderna i början av 1800-talet, fick odlingen
av humle ett avsevärt uppsving.
Wolzachs kyrka St. Laurentius har sina rötter
i 800-talet. Den byggdes sedan om i romansk stil omkring 1080, i gotisk stil
omkring 1408 och i barock stil omkring 1717. Från denna senare ombyggnad
är högaltaret och predikstolen, som hör till de vackraste i området.
Sitt nuvarande utseende fick kyrkan vid en ombyggnad 1912. Den treskeppiga
kyrkan intar en central plats vid torgets södra sida och det 55 m höga
kvadratiska tornet med de sällsynta dubbelkupolerna drar till sig blickarna
redan på långt håll.
Det mesta i Wolnzach kretsar annars omkring
humle. 2005 öppnades Tyska humlemuseet, där man kan ta del av 'humlets
historia', 'humle som läkemedel' och 'humle under ett år'. Genom museets
försorg kan man också delta i ölprovning, ölseminarier och information
till temat 'öl och choklad'. Humleodlare visar sina odlingar och bryggerier
erbjuder visningar.
Ett annorlunda museum är museet 'handens kulturhistoria', som i sju utställningsrum visar bl.a. handens uppbyggnad, handen och dess rekord, handen som verktyg, talande händer m.m.
Schrobenhausen (ca 16 000 inv.) kan se tillbaka på
en historia, som sträcker sig till romersk tid. Skriftligen omnämnd blev
Schrobenhausen omkring 790. I handlingar från 1310 omtalas orten som
uppbyggd omkring en borganläggning och betecknades som marknadsplats. Ett
stadssigill från 1328 visar, att Schrobenhausen under tiden hade
blivit stad. Utvecklingen avbröts drastiskt 1388 genom det bayerska
stadskriget, då staden nästan helt förstördes. Vid uppdelningen av
Bayern 1392 överfördes Schrobenhausen till hertigdömet Bayern-Ingolstadt,
vilket innebar avsevärda finansiella fördelar vid uppbyggnaden av staden. Även
om staden drabbades av krigen under 1600- och 1700-talen, blev den inte förstörd.
Däremot hindrades den ekonomiska utvecklingen. Staden hade under århundraden
präglats av mindre hantverksföretag, men under 1800-talets andra hälft började
industrialiseringen. Denna var i Schrobenhausen mera utpräglad än i många
andra bayerska småstäder. Samtidigt ökade befolkningsmängden kraftigt,
vilket också fortsatte under 1900-talet. En speciellt hög tillväxt
skedde efter andra världskrigets slut, då många flyktingar sökte
sig till staden. Genom senare kommunsammanslagningar har befolkningsmängden fördubblats
sedan världskrigets slut.
Stadsmuren från början av 1400-talet med bevarade
murdelar, försvarstorn och vallar ger en god bild av dåtida försvarsbyggnadskonst
i småstäder. Namnen på enskilda torn påminner ofta om
tidigare invånare, ofta anställda i stadens tjänst. Stadsvallen skiljde
tidigare den inre och den yttre försvarsgraven. 1825 planterades träd på
den och den utgör nu en omtyckt promenadväg runt gamla stan. Från luften
syns denna som en grön oval, som omsluter gamla stan.
I
Schrobenhausen finns ett flertal gamla kyrkor, som alla har vissa sevärdheter
att erbjuda. Den gotiska St. Salvator uppfördes omkring 1437, utvidgades
under 1700-talet och gjordes om i barock stil. Stora takmålningar av en känd
kyrkomålare från Augsburg. St. Jakobus, stadskyrkan, syns på
långt håll tack vare sitt kraftiga torn. Den byggdes under
1400-talet och räknas som en av de vackraste hallkyrkorna i Altbayern. St.
Peter i stadsdelen Sandizell är en senbarock kyrka med rokokoinslag uppförd
under mitten av 1700-talet. Högaltaret skapades av en av de berömda Asambröderna.
Kyrkan hör till de vackraste bykyrkorna i Altbayern.
Likaledes
i Sandizell ligger ett vattenslott, som är den mest betydelsefulla profana
byggnaden i området. Slottet byggdes i mitten av 1700-talet, varvid man
också byggde in äldre delar. Slottet används bl.a. för TV-produktioner,
festligheter och seminarier. Besök är möjliga efter föranmälan.
Nordbor
förknippar vanligtvis inte Bayern med sparris, men Schrobenhausen är välkänt
vitt och brett för sin sparris, som har en kraftig, nötaktig smak. Sparrissäsongen
varar från mitten av april till 24 juni under vilken tid tusentals sparrisälskare
besöker staden. Odlingsområdet är det bekantaste och numera också
det största i Bayern. Av den anledningen har man 1985 i staden inrättat ett
sparrismuseum i en tornbyggnad, som från 1400-talet och framåt
fungerade som fängelse. Museet ger omfattande information och visar exponat om
botanik, sparrisens historia och annat smått och gott om temat sparris.
Mera om detta tema kan man läsa här.
[Upp]
