Berchtesgadener Land

Berchtesgadener Land

Karta med vänlig tillåtelse av © Landesamt für Vermessung und Geoinformation Bayern

Berchtesgadener Land ligger i Bayerns sydöstligaste hörn och är en del av de bayerska alperna. Större delen av områdets gränser utgörs av landsgränsen mot Österrike. Naturen i området är mycket varierad med en blandning av det typiska landskapet man finner nedanför Alperna med alpängar och mjukt rundade höjder till Alpernas majestätiska berg med berget Watzmann som högsta berg (2 713 m) inom Berchtesgadener Nationalpark. De höga bergens motsatser finner man i de bergsbäckar, som har grävt sig djupt in i bergen för att bilda raviner som t.ex. Wimbachravinen och Almbachravinen. På många ställen mynnar dessa bäckar ut i en bergsjö, av vilka Königssee är den största med ett djup av upp till 190 m.

Vintern förvandlar området till ett av de mest omtyckta vintersportområdena i Tyskland med branta sluttningar för skidåkning i hög hastighet (t.ex. på Götschen, Jenner, Rossfeld eller Predigtstuhl). Även om det i Berchtesgadener Land är naturen som lockar mest, finns också städer och orter, som kan vara värda ett besök. Traditioner och sedvänjor har stor utbredning i området och traditionsanknutet är ett typiskt bayerskt konsthantverk, det s.k. Berchtesgadener War'. Detta är målade träprodukter, ofta små askar, smyckeskrin, musikinstrument för barn eller leksaker, som tidigare tillverkades under vintermånaderna för att hjälpa upp ekonomin.

Bad Reichenhall (ca 17 300 inv.) och området runt staden var redan under bronstiden bebott och dessutom en betydelsefull kultplats. Från romartiden finns fynd efter romerska villor i stadsdelen Karlstein och talrika gravplatser i Kirchberg tyder på en fredlig samexistens mellan romare och kristna. Under tidig medeltid (kanske också tidigare) var de naturliga saltkällorna kända och har sedan dess utnyttjats. Omkring 700 skänktes en tredjedel av saltkällorna till biskopen av Salzburg, vilket bidrog till att öka den stadens ekonomiska och politiska makt. Även för Reichenhalls ekonomi var källorna av avgörande betydelse och bidrog till stadens uppgång. 1159 anges Reichenhall som stad och detta århundrade betecknas som stadens första blomstringsperiod, då storslagna byggnader som basilikan St. Zeno, Nikolauskyrkan, borgen Gruttenstein och stadsmurarna uppfördes. Genom att nya saltkällor togs i bruk bl.a. i Berchtesgaden, bröts Reichenhalls monopolställning. På grund av konkurrens och dålig marknadsföring hotades saltproduktionen av nedgång och löpte risk att sjunka ned i obetydlighet. I detta läge köpte hertigen av Bayern in och moderniserade alla anläggningar och åstadkom på så sätt ett statligt monopol av den bayerska saltframställningen. På grund av sin ställning som gränsstad utsattes Reichenhall för flera fientliga anfall men kunde trots detta behålla sin medeltida stadsprägel fram till 1834, då en brand förstörde tre fjärdedelar av den gamla staden. Genom att utnyttja de salthaltiga källorna till kurverksamhet undgick Reichenhall att reduceras till enbart en fattig industristad. Under 1800-talets slut förändrades staden från en stad, där man framställde salt till en kurort med internationellt gott rykte. 1890 fick staden rätt att kalla sig Bad Reichenhall och 1899 utnämndes den till bayerskt statsbad. Under 1920-talet påbörjades en omfattande byggverksamhet, som sörjde för en förnyad ekonomisk uppgång. Under andra världskrigets sista krigsdagar utsattes den viktiga järnvägen mot Berchtesgaden för ett allierat bombangrepp, varvid också en stor del av staden förstördes. Vid återuppbyggnaden satsades också på att bygga upp en modern kurorganisation, som nu har ett gott rykte för sin behandling av sjukdomar i andningsvägarna.

Församlingskyrkan St. Nikolaus är en treskeppig romansk basilika från 1100-talet, som har förstörts genom bränder flera gånger och återuppbyggts. Freskerna i altarrummet är från 1862 och tillsammans med dem i sidoskeppen de enda bibehållna sakrala verken efter konstnären Moritz von Schwind.

Borgen Gruttenstein anses ha sitt ursprung i 800-talet och beboddes fram till början av 1200-talet av grevarna av Plain. Den tjänade länge som skydd för staden och dess saltförekomster. En belägring 1266 var orsaken till en delvis förstöring av borgen genom brand. Även under 1300-talet förstördes delar av borgen på grund av talrika fejder. Slutgiltigt brann den upp 1585. Den uppfördes emellertid igen och användes fram till 1763 av en kurfurstlig tjänsteman. Från mitten av 1800-talet tjänstgjorde den som bostad för fattiga och arbetare. Borgen är sedan 2007 i privat ägo och skall undergå en omfattande renovering för att sedan göras tillgänglig för allmänheten.

Domkyrkan St. Zeno, en treskeppig basilika, tillkom under 1100-talet under en 80-årig byggnadstid. Den hyser en mängd konstskatter som t.ex. den romanska portalen och de gammaltyska "Fader vår"-texterna i förhallen. I det inre av klostret finns den romanska korsgången med ett gotiskt valv.

Den äldsta kyrkan i Bad Reichenhall är St. Johannes, som omnämndes redan under 700-talet. Bibehållet är kyrkans romanska valv och den gotiska orgelläktaren. Under andra fjärdedelen av 1700-talet genomgick kyrkans inre en ombyggnad i barock stil. Vid sidan av kyrkan löpte den gamla stadsmuren med porten Salzburger Tor.

I staden finns två museer, ett hembygdsmuseum och ett saltmuseum, som åskådliggör hur saltet utvanns ur den flytande saltlösningen.

Stadens popularitet som bad- och kurort gjorde att man redan 1955 öppnade ett kasino, som genast drog till sig gäster från när och fjärran. 1961 förstatligades det och 1988 byggdes det om helt och hållet.

Foto: Bayerisches Staatsbad Kur-GmbH Bad Reichenhall / Bayerisch Gmain

Markt Schellenberg (ca 1 800 inv.) är en charmig bergsby, som tilltalar framför allt familjer och individualister, som söker rekreation. Sin uppkomst har den två saker att tacka för, salt och marmor. Av marmorn gjorde man huvudsakligen kulor, som användes som leksaker. I Tysklands sista kulkvarn kan man se hur detta numera försvunna hantverk utövades. Förenat med en viss ansträngning, eftersom man måste vandra några timmar, är ett besök i Tysklands största isgrotta i Untersberg (OBS varma kläder!). Sevärd är också den barocka vallfärdskyrkan i Ettenberg.

www.marktschellenberg.de

Berchtesgadens (ca 7 500 inv.) historia börjar i och med att ett kloster grundades 1102 och bemannades av Augustinerorden. Berchtesgaden utgjorde nu huvudort i en liten andlig stat, som varade fram till 1803. Genom handeln med salt och metaller fick orten ett ekonomiskt uppsving. Närheten till det mäktiga Salzburg var inte enbart av godo. Vid flera tillfällen försökte man att lägga under sig Berchtesgadens inkomstbringande markområden. Genom sekularisationen 1803 kom orten att tillhöra olika herrar fram till 1810, då den slutgiltigt övertogs av Bayern, vilket blev början till en kraftig ekonomisk tillväxt. De bayerska kungarna kom med sin hovstat till Berchtesgaden och i deras följe kom vetenskapsmän, konstnärer och målare. Många välbeställda människor hade orten som sin andra bostadsplats och byggde stora villor. Tillkomsten av järnvägarna innebar också att turismen utökades och omkring den världsbekanta bergsjön Königssee skapades ett naturskyddsområde, den nuvarande nationalparken Berchtesgaden.

Stor del i turismens utveckling i Berchtesgaden hade orten Obersalzberg, som senare kom att politiskt stå i centrum, sedan nationalsocialismen hade tagit makten. Under 1920-talet hade Adolf Hitler gjort flera besök i Berchtesgaden och Obersalzberg. Efter maktövertagandet 1933 utropades Berchtesgaden till rikets andra regeringssäte och ett regeringskansli inrättades på orten. På Obersalzberg hade fram till 1933 funnits ett rekreationsområde med hotell, pensionat, affär och post. Alla dessa privategendomar köptes nu in av partiets toppar från mer eller mindre motsträviga ägare och området spärrades av. I centrum av området fanns Hitlers hus Berghof. Inom området fanns ytterligare ett hus, som partiet skänkte till Hitler på hans 50-årsdag, Kehlsteinhaus eller mera känt som Örnnästet (på de flesta språk). Själv besökte han dock inte huset så många gånger, då han betraktade utflykterna som riskabla. I slutet av världskriget bombades Obersalzberg, men Kehlsteinhaus träffades inte. Vid krigsslutet övertogs Obersalzberg av de amerikanska styrkorna, som fortsatte att hålla området avspärrat. I Kehlsteinhaus finns numera ett dokumentationscentrum, som årligen har hundratusentals besökare.

Berchtesgaden är en utpräglad vintersportort, där de flesta vintersporter utövas: alpint med flera pister av varierande svårighetsgrad, längdloppsspår med en sammanlagd längd av över 80 km, bob- och rodelbanor, hoppbackar 30-, 60- och 90-metersbackar, ishall mm. Sommartid finns i terrängen vandrings- och cykelleder, mountainbikeleder, klättercentrum, golf mm.

Berchtesgaden har i förhållande till sin storlek ovanligt många, ofta äldre kyrkor. Till dessa hör bl.a. den romanska kyrkan St. Andreas, belägen bredvid stiftskyrkan St. Peter och Johannes Döparen, som byggdes under slutet av 1200-talet genom Augustinerorden. Det treskeppiga långhuset pryds av ett vackert kor i tidig gotisk stil. Som den vackraste kyrkan i Berchtesgadener Land betecknas vallfärdskyrkan Maria Gern, som är byggd efter en elliptisk grundplan. Som en rokokojuvel betraktas vallfärdskyrkan Maria am Kunterberg, som invigdes 1733.

Det kungliga slottet i Berchtesgaden är en tidigare klosterbyggnad, som tillhörde Augustiner-Chorherrenstift, som grundades 1102. Den romanska korsgången byggdes omkring 1200 med sevärda pelare och kapitäl och ett imponerande slottsmuseum, som söker sin like i Sydbayern. Ett besök här lönar sig. 1810 övergick slottet till det bayerska kungahuset och ägs nu av Wittelsbachska utjämningsfonden.

Ramsau (ca 1 700 inv.) är en rätt liten kommun, som befolkades under 1100- / 1200-talen och där man under äldre tider levde främst av handel och salttransporter. Vid sidan härav fick befolkningen också ett ekonomiskt tillskott från lant- och skogsbruk. Under 1800-talet ändrades kommunens ekonomiska struktur och turismens tidsålder började. Framför allt lockade det romantiska landskapet och bergsscenerierna de första sommargästerna till dalen. Idag är Ramsau en viktig turistort i regionen med ca 350 000 övernattningar / år. Sedan 1978 är Ramsau nationalparkskommun i den enda tyska nationalparken i Alperna.

Ramsau är en utmärkt utgångspunkt för vandringar av olika slag, vare sig det gäller promenader, vandringar eller bergsbestigningar. Här finns även promenadvägar som är lämpade för barnvagnar och rullstolar. Väglängden kan variera mellan 4 och 23 km. Genom en ringlinje med buss kan man enkelt komma till en vandringsleds start- eller slutpunkt. Även vintertid kan man vandra, även om de flesta föredrar skidor med de romantiska bergen som kulisser.

En speciell sevärdhet inom kommunen utgör Nationalparken Berchtesgaden, ett unikt landskap, som kännetecknas av en mångfald varierande vegetationszoner mellan den fjordlika sjön Königssee (603 m) och berget Watzmann (2713 m). Förutom vidsträckta skogar, branta klippor och blommande alpängar utgör Wimbachdalen en säregen del av nationalparken. En gigantisk uppsjö av söndervittrat berg är typiskt för detta landskap och många tusen ton förs årligen med vattnet i riktning mot dalen. Eftersom detta grusliknande material är i ständig rörelse, kan ytterst få växter slå rot här, men bland dem finns några mycket sällsynta arter. Nationalparken grundades 1978 och inom området finns ett stort nät av markerade och skyltade vägar och stigar. Övernattnings- och förplägnadsmöjligheter finns inom området.

Världsbekant är Ramsaus församlingskyrka, St. Sebastian, byggd 1512, som har utgjort motiv på vykort och julkort över hela världen. Kyrkan är ortens äldsta byggnad. Här tjänstgjorde på sin tid diktaren Josef Mohr (känd som författaren till "Stilla natt, heliga natt") som hjälppräst, innan han flyttade till Oberndorf vid Salzburg.

www.ramsau.de/

Schönau (ca 5 300 inv.) är den sydöstligaste kommunen i Bayern och mest känd genom den inom kommunen belägna bergsjön Königssee. I likhet med t.ex. Berchtesgaden ingick Schönau i den andliga stat, som behärskade området fram till 1803. Från 1810 var även Schönau en del av Bayern. Schönau är känt som ett förträffligt skidområde med möjligheter till både alpin och traditionell skidåkning. Med "Jennerbahn" kan man utan ansträngning komma upp till 1800 meters höjd, där man kan njuta av en sagolik utsikt. Härifrån kan man också vandra i nationalparkens orörda natur eller glidflyga ned. I Schönau finns Kneippanläggningar och andra hälsoinrättningar.

Königssee är en 6,3 km lång och 1 km bred bergsjö med ett djup av ca 190 m. Sjöns och omgivningens skönhet var det som fällde utslaget, när nationalparken Berchtesgaden inrättades, eftersom en stor del av sjön ligger inom parkens område. Vattnet får den från bäckar från de omgivande bergen och detta är så rent, att man utan vidare kan dricka det. Sjön trafikeras av ett antal elektrobåtar, som utgör praktiskt taget den enda förbindelsen med halvön St. Bartholomä, som annars kan nås enbart över bergen. Här ligger den berömda vallfärdskyrkan framför Watzmanns imponerande östra bergvägg. Att rekommendera är också ett besök vid båtlinjens slutstation Salet, varifrån en kort promenad leder fram till den idylliska sjön Obersee med ett vattenfall, som störtar sig 400 m ned, och en spegelbild av Hagengebirge.

[Upp]