Karwendel

 Karta med vänlig tillåtelse av © www.zugspitz-region.de/ 

Karwendel kallas det område, som ligger mellan floderna Isar och Inn samt sjön Achensee i Tyrolen. Större delen ligger i Österrike men även i Tyskland finns en tämligen bred dalgång. På en höjd av ca 800 - 1000 m ligger en mängd bergsjöar med ett vatten av bästa kvalitet. Speciellt färgglad är Karwendel under våren, när de annars djupgröna alpängarna lyses upp av gentianablommornas blåa färg. Här finns orörd natur, där såväl människor som djur och växter trivs. 1928 förklarades den centrala delen av Karwendelbergen som naturskyddsområde och flera utmärkelser dokumenterar det aktiva skydd, som naturen åtnjuter. 

Landskapet utmärker sig genom sin naturskönhet och sina möjligheter att erbjuda allehanda fritidssysselsättningar. Området är ett eldorado för vandrare och cyklister av alla slag, klättrare, simmare, seglare, drakflygare etc. Givetvis kan man också utöva de flesta vintersporter.

Wallgau (ca 1 300 inv.) påbörjade sin egentliga historia i slutet av 400-talet, då det romerska herraväldet i provinsen Rätien (alla områden öster om Inn) föll och början av 500-talet, då de germanska bajuvarerna började sin invandring. Namnet Wallgau antyder, att tidigare romerska bosättare och legionärer som avslutat sin tjänstgöring fann en tillflykt här undan de framträngande bajuvarerna och under århundraden kunde bevara sitt språk och sin särart. Det första skriftliga beviset för Wallgaus existens är från 763 genom en urkund från klostret Skarantia, som dock efter kort tid upplöstes och förenades med klostret Schlehdorf. Under medeltiden tillhörde Wallgau greven av Eschenlohe, som 1294 sålde området till biskopen av Freising. För många av de orter, som omfattades av denna försäljning, blev den närmaste tiden något av en guldålder, dock ej för Wallgau, där innevånarna levde under svåra förhållanden. Användandet av Isar som flottningsled började redan under 1100-talet, men varutransporterna från Italien tillkom först under 1400-talet och detta innebar en viss ekonomisk uppgång. Under 1700-talet drabbades orten av flera krig och införlivades 1802 med Bayern. Under 1800-talet upptäckte den sena romantikens konstnärer områdets skönhet och infogade dessa naturbilder i sina verk, som på så vis kom att göra området bekant för större kretsar i Tyskland. I början av 1900-talet kom de första sommargästerna, en verksamhet som sedan dess har utvidgats väsentligt. Med sina berg som kulisser lockar numera Wallgau alla slags turister vid alla årstider, eftersom utbudet av sysselsättningar är omfattande året runt. 

Krün (ca 1 900 inv.), i övre Isardalen utmed den gamla handelsvägen mellan München och Inndalen, hör till kategorin gemytliga bergsbyar och finns skriftligen omnämnd först 1294 i samband med leveranser till ett kloster. Däremot finns en uppteckning från 763 angående ett klostergrundande i ortsdelen Klais, men klostret blev dock inte särskilt gammalt, då det brann ned. De tidiga innevånarna levde till största delen av lant- och skogsbruk, men på grund av jord- och klimatförhållanden var inte jordbruk och boskapsskötsel tillräckligt inkomstbringande, utan utnyttjandet av skogen var livsnödvändigt för befolkningen. Härtill kom också extra inkomster genom att utföra transporter med flottar på Isar. Under 1800-talet påbörjades utbyggnaden inom det turistiska området och hotell och gästgivargårdar öppnades. 

Krüns mest kända byggnad är 1700-talskyrkan St. Sebastian. Rokokokyrkan med det kraftiga tornet med lökkupolen överraskar med ett elegant och ljust inre, som bevisar den höga konstnärliga kvaliteten även i små bayerska bykyrkor. 

Mittenwald (ca 7 500 inv.) ligger vid en av de äldsta romar- och handelsvägarna och är känd sedan slutet av 1000-talet. Som andra orter i området hörde Mittenwald till det biskopliga grevskapet Werdenfels fram till 1803, då det som en följd av Napoleonkrigen och sekularisationen kom att tillhöra Bayern. Mittenwalds glansperiod inträffade från slutet av 1400-talet till ca 1680, då de då mäktiga venetianska köpmännen förlade omlastningsplatsen för sina varor, som skulle säljas i Tyskland, till Mittenwald. Detta innebar ett oerhört ekonomiskt uppsving för orten, vilket lika snabbt avtog, då omlastningsplatsen 1679 flyttades tillbaka till sin ursprungliga plats. De därpå följande nödåren mildrades först 1684, då en av bygdens söner återkom efter att ha lärt sig fiolbyggandets konst i Italien. Under de närmaste 250 åren var detta ortens förnämsta inkomstkälla. Även efter de båda världskrigen upptogs traditionen igen och Mittenwald är fortfarande en plats, där dessa kunskaper utövas. Sedan 1900-talet är dock turismen den största näringsgrenen.

Från Mittenwald kan man med linbana enkelt komma upp på det populära utsiktsberget Kranzberg (ca 1200 m), varifrån man har utmärkt utsikt över de omgivande bergen - Karwendel-, Wetterstein- och Estergebirge. På olika vandringsleder, t.ex. den s.k. "barfotavandringsleden", kan man beundra den vackra alpfloran. Möjlighet finns också att efter avslutad vandring svalka av sig i någon av de många bergsjöarna. Den som vill komma ännu högre upp, tar i stället Karwendelbanan till bergstationen på 2 244 m höjd i den nordliga delen av Karwendels bergskedja. Här börjar det största naturskyddsområdet i de bayerska Östalperna. Förutom att man härifrån har en hänförande och kanske också skräckinjagande utsikt från den utsiktspunkt, som i form av en kikare är byggd ca sju meter utanför klippkanten, kan man också besöka en utställning över växter, djur och människor i bergstrakterna. Från bergstationen utgår flera vandringsleder, t.ex. "Panoramaleden".

Alltsedan tillverkningen av fioler påbörjades i Mittenwald har detta hantverk påverkat det dagliga livet på orten. Hur, kan man se i det nya "Specialmuseet för violinbyggnad", som i två avdelningar visar dels hur Mittenwald är intimt förenat med tillverkningen av fioler och dels hur fiolerna har utvecklats från 1600-talet och framåt. Museet har mer än 200 instrument från alla betydande verkstäder i Mittenwald. Inte enbart fioler visas, utan också andra stränginstrument. Museet ligger i ett av de äldsta husen vid torget.

Församlingskyrkan St. Peter och Paulus påbörjades 1734 under ledning av en av de kända byggmästarna från Wessobrunn. Kyrkans inre är smyckat med vackra fresker av M. Günther. Ovanligt är kyrktornet, som visar en bild av kyrkans skyddspatroner Petrus och Paulus i Lüftlmalerei-teknik. 

Alla bilder på denna sida med Copyright: Alpenwelt Karwendel   

Vidare till a) Ammergauer Alpen, b) das Blaue Land, c) Zugspitzland, översiktskarta över hela området. 

[Upp]