Blå landet

Karta med vänlig tillåtelse av © www.zugspitz-region.de/

Blå landet (das blaue Land) är beläget runt Staffelsee, en ganska grund sjö, som till allra största delen ingår i kommunen Seehausen. Sjön är mycket omtyckt som badsjö, har milt vatten och värms snabbt upp. I sjön finns sju öar, av vilka Wörth är den största. Övriga sjöar i området är Riegsee och Froschhauser See, båda utmärkta badsjöar. Söder om Murnau fram till Eschenlohe och Grafenaschau sträcker sig ett myrområde, som är unikt i Mellaneuropa. Här har många utrotningshotade växt- och djurarter fått ett säkrat levnadsområde inom naturskyddsområdet. Genom Murnau slingrar sig också den 12 mil långa bergsfloden Loisach, som vid Wolfratshausen rinner ut i Isar. Idag är floden hemvist för åtskilliga kanoter, kajaker och gummibåtar med turister på utflykt. Floden är också ganska fiskrik och utgör därför ett omtyckt mål för fritidsfiskare. För vandrare och cyklister finns ett flertal leder tillgängliga. 

Uffing (ca 2 900 inv.) ligger i en av Bayerns landskapligt sett vackrast belägna trakter inbäddad mellan Ammer- och Esterbergen, Staffelsee och Pfaffenwinkel. Närheten till det senare området gör att även kommunen Uffing starkt präglas av kyrkor, kapell, kors och bilder av helgon ute i naturen. Dessa är tecken på den fromhet, som folket i trakten besitter, där kristnandet började redan under 600-talet och där fortfarande den kristna religionen är starkt rotad. Till dessa gamla och sevärda kyrkor hör bl.a. St. Agatha (nybyggd 1480 i stället för en troligen mycket äldre föregångarkyrka) och St. Anna (byggd 1621 men innehåller rester efter en betydligt äldre kyrka). Mera om orten och dess historiska utveckling kan man få veta i hembygdsmuseet.

De väl utbyggda vandrings- och cykellederna liksom den varma sjön har gjort orten populär bland turister, som gärna tar tåget dit och sedan fortsätter sina utflykter med Uffing som utgångspunkt.

Foto: www.dasblaueland.de/   

Spatzenhausen (ca 700 inv.), norr om Murnau mellan Staffelsee och Riegsee, är en liten kommun med två byar. Den lantligt belägna semesterorten har härliga vägar för promenader och gemytliga värdshus med bayerska specialiteter. 

Foto: www.dasblaueland.de/ 

Riegsee (ca 1 100 inv.) ligger vid sjön med samma namn på ca 650 - 700 m höjd och består av tre byar, som var och en har sin egen tjusning och sina särskilda fördelar. Bergen ligger inte direkt utanför husknuten utan på ett sådant avstånd, att man har en härlig utsikt över dem. Ändå ligger de så pass nära, att man kan nå dem efter en gemytlig cykeltur. Semester i Riegsee innebär en vistelse i lugna, gemytliga byar utan genomfartstrafik men mitt i ett i stor utsträckning ostört landskap fjärran från massturismen. Till byns sevärdheter hör bykyrkan. Denna stod ursprungligen vid Aidlingerhöjdens västra slutpunkt på en plats, som även idag räknas som kommunens vackraste utsiktsplats. 1749 stod kyrkan i byn färdig och anses vara en rokokoklenod.

Foto: www.dasblaueland.de/ 

Eglfing (ca 900 inv) är en semesterort belägen mellan de båda sjöarna Staffelsee och Riegsee. Byn med sina tre ortsdelar och sin kuliss av Alperna erbjuder en idealisk utgångspunkt för vandringar, promenader och utflykter till sevärdheterna i omgivningarna liksom i själva byn. Hit hör St. Martin i Obereglfing, som under 1700-talet byggdes om (en kyrka på platsen finns omnämnd redan under 800-talet), varvid man behöll bl.a. de sengotiska figurerna på högaltaret. Kyrkans inre är en skattkista i rokokostil med Wessobrunner stuck, altare och takmålningar. Något yngre är kyrkan Maria im Thal i Untereglfing, som tidigt fungerade som pilgrimskyrka. St. Benedikt i Tauting tillkom i mitten av 1000-talet, men dess inre gjordes om under 1500-talet i en egensinnig bondegotisk stil. Ett exempel på en välrestaurerad gård från 1700-talet utgör Freskenhof med vackra fasadmålningar och höga rum med stucktak. 

Foto: www.dasblaueland.de/   

Seehausen (ca 2 500 inv.) är en statligt godkänd rekreationsort direkt vid Staffelsee med dess sju öar och bara någon kilometer från Murnau. Orten ligger i det härliga landskapet före Alperna och hör till de få semesterorterna, till vars kommunområde det hör en sjö. Seehausen var tidigare en gammal fiskeby och man kan ännu se vackra bondgårdar med de typiska väggmålningarna. På ön Wörth - störst i Staffelsee - har man inrättat en arkeologipark, där man visar utgrävningar efter ett kloster från tidig medeltid.

Foto: www.dasblaueland.de/   

Murnau (ca 12 100 inv.) är den största orten i ett område, som tidigt var bebott, vilket bevisas av åtskilliga arkeologiska fynd från brons- och järnåldern. Det första skriftliga omnämnandet tidsbestäms till ca 1150. 1332 köptes orten av kejsaren, som överlät den till det av honom grundade klostret Ettal, där Murnau sedan kom att utgöra den ekonomiska medelpunkten. Under perioden 1619 - 1851 brann orten upp nästan helt och hållet vid fyra tillfällen och under trettioåriga kriget överfölls den av svenska och franska trupper och under spanska tronföljdskriget av österrikiska. Efter 1800 störtades Murnau in i en ekonomisk kris, som varade till 1800-talets andra hälft. Först sedan turismen hade upptäckt Murnau och orten anslutits till järnvägsnätet 1879 vände ekonomin åter uppåt. Murnau utvecklades till en omtyckt semester- och kurort, som nu också ändrade sitt utseende: alléer och promenader anlades och strandbadet utvidgades. Vid sekelskiftet uppstod de första eleganta villorna runt det gamla centrumet. Genom en färgglad fasadgestaltning fick Murnau ett vänligt utseende. I början av 1900-talet skrev Murnau konsthistoria, då en krets unga konstnärer, som bröt med gängse framställningssätt och eftersträvade en revolutionär förnyelse, bosatte sig på orten. Till dessa hörde bl.a. Gabriele Münter och Wassily Kandinsky. Litterär inspiration gav Murnau också skriftställaren Ödön von Horváth, som dock lämnade orten 1933 i samband med nationalsocialisternas maktövertagande. 

Murnaus äldsta byggnad, Murnaus borg, där slottsmuseet nu befinner sig, uppfördes som tjänstemannasäte 1233. Sedan 1300-talets andra hälft och fram till sekularisationen 1803, utnyttjades byggnaden av klostret Ettal som domstolsplats, därefter fram till 1980 som kommunens skola och från 1993 av Murnaus slottsmuseum. Det kraftiga, nästan kvadratiska tornet har fortfarande originalfönstren från 1233 kvar. Under 1500-talet tillkom barocka tillbyggnader, som ännu idag präglar slottsanläggningen.

Slottsmuseet visar landskapet, lokala traditioner och Murnaus roll inom konst- och litteraturhistoria. Centralt i utställningen är den omfångsrika samlingen av verk av Gabriele Münter liksom av konstnärer, som tillhörde grupperingen "Blå ryttaren" (W. Kandinsky, A. Jawlensky, M. von Werefkin, F. Marc). Likaledes kan man här se den enda stadigvarande utställningen om skriftställaren Ödön von Horváths liv och verk.

Till Murnaus sevärdheter hör också församlingskyrkan St. Nikolaus, som byggdes 1719-34. Kyrkans enkla yttre ger inga föraningar om dess praktfulla interiör, som på ett avgörande sätt har påverkat utvecklingen inom den bayerska sakralarkitekturen. Många bekanta lokala konstnärer har medverkat vid kyrkans utsmyckning. 

www.murnau.de/ 

Grossweil (ca 1 400 inv.) är en liten kommun vid Loisach mellan Murnau och Kochel med övervägande lantlig struktur. Kommunen består av tre byar samt ytterligare några spridda bosättningar. Från kommunens sida bemödar man sig om att kunna bibehålla karaktären av byar och försöker därför att motverka urbanisering. Kommunens sevärdhet är friluftsmuseet i Glentleiten, där man samlar bayerska bondgårdar, kvarnar, affärer och verkstäder, som man flyttat från deras tidigare uppställningsplatser och byggt upp på nytt inom museiområdet. Byggnaderna är mellan 50 och 200 år gamla.

Foto: www.dasblaueland.de/   

Schwaigen-Grafenaschau (ca 600 inv.) är den minsta kommunen i området vid foten av berget Hörnle och består av byn Grafenaschau samt några spridda husansamlingar. Kommunen ligger alldeles intill naturskyddsområdet Murnauer Moos och gäller bland tyskar som något av ett hemligt tips mot vardagslarm och stress, eftersom Grafenaschau ligger avskilt från genomfartsleder. Orten är en bra utgångspunkt för vandringar, då Maximiliansleden löper genom byn, liksom för cykelturer. Särskilt intressant är orten för naturintresserade, som i det intilliggande naturskyddsområdet kan ägna sig åt den sällsynta växt- och djurvärlden.

Foto: www.dasblaueland.de/  

Ohlstadt (ca 3 200 inv.) är trots namnet inte en stad, utan en by vid foten av berget Heimgarten vid kanten av naturskyddsområdet Murnauer Moos. Orten är känd sedan 835, då den dåvarande bosättningen skänktes till det närbelägna klostret Schlehdorf. Fynd i en av ortsdelarna visar på en keltisk bosättning och i andra tyder fynden på bosättningar under bronsåldern. SÖ om Ohlstadt fanns på ett klipputsprång fästningen Schauenburg, den äldsta höjdborgen i Loisachdalen. Av bebyggelsen runt borgen utvecklades sedan "Ollstadt", som inköptes av klostret Schlehdorf 1493. Under tiden som klostret ägde byn, förföll den gamla borgen, så att numera inga byggnadsrester finns kvar, (däremot några underjordiska gångar). Ohlstadt har alltid haft lantlig struktur med tyngdpunkt på mjölkproduktion och kreatursskötsel. Under ca 600 år var byn dessutom centrum för tillverkning av slipstenar, en verksamhet, som pågick till in på 1950-talet, då maskiner och konstgjorda slipstenar trängde undan det lokala materialet. Under 1880-talet började turismen att utvecklas och blev till en betydelsefull ekonomisk faktor för kommunen. Tack vare sitt läge bland skogbevuxna kullar, de alpina sjöarna och naturskyddsområdet Murnauer Moos kan Ohlstadt erbjuda mångsidiga rekreationsmöjligheter. 

Till Ohlstadts sevärdheter hör St. Lorenzkyrkan, som finns omtalad redan 1085. Enligt en urkund brann den dåvarande slottskyrkan ned 1702 och ersattes 1762 av den nuvarande. Denna är byggd i den tidens barockstil med halvrunt kor och torn med lökkupol. 

I ortsdelen Welchs finns en av de äldsta kyrkorna i regionen. Redan omkring 740 skall den gamla kyrkan ha funnits. 1185 omtalas en strid mellan biskopen av Augsburg och klostret Benediktbeuren om, vem som hade överhögheten över kyrkan. Ursprungligen hörde kyrkan till klostret på ön Wörth, 1810 kom den att lyda under församlingen i Ohlstadt. Det nuvarande koret är från 1607, skeppet troligen från 1665. Förutom några gotiska stilelement är inredningen från tidig barock.

Med Ohlstadt som utgångspunkt finns ett flertal vandringsleder, både kortare och längre, i byns närmaste omgivningar. Flera av dessa går förbi olika sevärdheter, som man samtidigt kan besöka.

 www.ohlstadt.de/ 

Vidare till a) Ammergauer Alpen, c) Zugspitzland, d) Karwendel, översiktskarta över hela området. 

[Upp]