Karta med vänlig tillåtelse av © Landesamt für Vermessung und Geoinformation Bayern
Det frankiska vinlandet omges i norr av Rhön, i öster av Steigerwald, i söder av Tauberdalen och i väster av Spessart och ligger i den s.k. Maintriangeln med Würzburg som ekonomiskt och turistiskt centrum. Både området och människorna, som bor här, präglas av den produkt, som har gjort landet så berömt, det frankiska vinet. Ungefär 6 500 vinodlare odlar på ca 5 500 hektar de mest kända druvorna Müller-Thurgau och Silvaner, som under århundraden har varit den tongivande och även idag anses vara typisk frankisk. På behörigt avstånd följer sedan Bacchus, Kerner och Scheurebe. Typiskt för frankiskt vin är också den speciella bukiga, runda flaskan, Bocksbeutel, som sedan århundraden har varit ett varumärke för vinet från Franken. Det frankiska köket är ofta anpassat till vinet med typiska specialiteter av vilt, fisk och fågel. Säsongens höjdpunkt utgörs av den frankiska sparrisen i maj och juni.
Även den kulturellt intresserade kan få sitt lystmäte inom regionen. Här finns mängder av slott, fästningar, museer och kyrkor med stora konstskatter från barocken. I många kyrkor, som t.ex. i vallfärdskyrkan i Volkach, finns berömda verk av Tilman Riemenschneider. Även arkitekten Balthasar Neumann är rikligt företrädd. Man gör säkrast i att kontakta de lokala turistbyråerna för närmare upplysningar om mindre städer och orter med sevärda byggnader. I regionen finns också ett rikt utbud av sysselsättningar för den som är intresserad av en aktiv semester i form av t.ex. vandring, cykling, golf, tennis eller fiske.
Schweinfurt (ca 53 700 inv.) är känt sedan 791,
men fynd från en tidigare bosättning tyder på mitten av 600-talet.
Runt 1000-talet omtalas också en borg på Peterstirnberg vid
Schweinfurt. Väster om den ursprungliga markgrevliga bosättningen uppstod
under 1100-talet en riksstad, som omkring 1250 förstördes under en fejd mellan
grevarna av Henneberg och biskopen av Würzburg. 1309 pantsatte kejsaren staden,
som dock 1362 kunde lösa in hälften av skulden och därigenom kunde få värdefulla
privilegier av kejsaren. 1386 löste man också in den andra hälften och
kunde sedan inträda i det schwabisk-frankiska stadsförbundet. Under 1400- och
1500-talen förekom ett par uppror i staden riktade mot stadens råd. En 
andra förstörelse av staden ägde rum 1554. Schweinfurt, som redan 1542 hade
anslutit sig till reformationen, inträdde 1609 i den protestantiska unionen.
Under trettioåriga kriget ockuperades staden omväxlande av kejserliga och
svenska trupper. Likaså utsattes staden under koalitionskrigen 1796-1801 för
svåra umbäranden. Efter att ha tillhört olika statsbildningar kom staden
1814 under kungariket Bayern. 1800-talets slut kännetecknades av en mängd
tekniska uppfinningar och grundande av flera kända verkstadsföretag. De många
industrierna medförde, att staden utsattes för häftiga bombanfall under andra
världskriget, innan den intogs av amerikanska trupper i april 1945.
Stadens äldsta byggnad norr om torget är St.
Johanneskyrkan, som finns skriftligen omnämnd redan 1237. I början av
1400-talet byggdes det gotiska koret och under de följande århundradena
byggdes hela tiden på kyrkan, så att en blandning av olika epokers
stilar uppstod. Sedan 1542 är kyrkan den viktigaste reformerta kyrkan och
fungerar som stadskyrka för den evangeliska församlingen. För att vara en
protestantisk kyrka är dess inredning ovanligt rik. Byggnaden är ett av de
viktigaste kyrkliga minnesmärkena i regionen.
Alldeles bredvid museet Georg Schäfer och bara några
steg från torget ligger Ebracher Hof, en av stadens viktigaste renässansbyggnader
(syns som spegelbild t.v.).
1431 införskaffades den av klostret Ebrach och brann 1554 upp så när som
på de yttre murarna. 1578 byggdes den åter upp. Under de följande
århundradena användes den till skilda verksamheter för att numera hysa
en hotellverksamhet och stadsbiblioteket.
Vid torgets sydsida står stadens rådhus, som
anses vara den vackraste byggnaden i staden. Den uppfördes 1570-72 och anges
som en av Sydtysklands viktigaste profana renässansbyggnader. I arkitekturen
kan också sengotiska element skönjas. Som genom ett under har rådhuset
klarat sig genom alla katastrofer och krig genom århundradena. Detta är
en byggnad, som som ingen annan dokumenterar Schweinfurts förgångna som
riksstad. De historiska rummen används för representativa ändamål och i
entrén presenteras växlande konstutställningar.
 |
| Foto: H. Hatos |
Kvar efter den medeltida stadsbefästningen finns ett antal torn utmed den tidigare stadsmuren. Ett av dem är Vita tornet, vars tillkomst dateras till början av 1400-talet. Detta blev förstört vid den andra stadsförstörelsen men återställdes till större delen 1564. Tornet, som ingår i vad som kallas Övre vallen, står i förbindelse med ett underjordiskt gångsystem. En förbindelse mellan den övre och den undre vallen finns vid Mühltor genom ett grönområde. Här finns den enda kvarvarande delen av vallanläggningarna i form av mur, förmur, gravar och kruttorn. I det norra kruttornet finns en vinrestaurang och från det södra kan man komma upp på vallen och vidare söderut. Ett av husen vid den tidigare muren var tyghuset, som uppfördes runt 1590 som vapenarsenal och lagerhus. Vid fientliga angrepp var framför allt husets norra och västra sida utsatta, varför väggarna gjordes tre gånger så tjocka (1,1 m) som övriga. Huset används numera av tidningsredaktioner.
Schweinfurt har flera museer och utställningar ägnade
konst och litteratur, dessutom en historisk fågelsamling.
Foto © Stadt Schweinfurt
Karlstadt (ca 15 000 inv.) ligger ca 25 km norr om Würzburg
och grundades i slutet av 1100-talet. Orten är skriftligen omnämnd 1225. 11
år senare förstördes borgen Karlburg men en ny försvarsanläggning för
staden stod färdig 1304. På grund av dåliga finanser pantsattes
Karlstadt till domkapitlet 1409 men kunde lösas ut 1493. Under bondekriget 1525
förstördes Karlsburg och de upproriska avrättades på torget. Större
delen av stadens innevånare bekände sig 1540 till den lutherska läran
men en motreformation ägde rum under senare delen av 1500-talet. Delvis
ledde detta till att staden ockuperades av svenskarna 1631-34. Efter att under en kort
period ha tillhört storhertigdömet Franken tillfördes Karlstadt Bayern 1814.
I slutet av andra världskriget utsattes staden för kraftig
artilleribeskjutning, varvid stora skador uppstod i Gamla stan.
Ruinerna efter borgen Karlsburg ligger på ett
klipputsprång på Mains vänstra sida mittemot Karlstadt. Bakom
borgen finns knappt synbara rester efter en medeltida anläggning. Stora delar
av vall- och gravområdet grävdes ut under 1970-talet, varvid man kunde
visa, att det omgivande skyddet hade utgjorts av en palissad från
900-talet förstärkt med en jordvall och en framförliggande grav. Senare
ersattes denna palissad av en stenmur. Sedan borgen förstörts 1525 användes
delar av den till andra byggändamål och denna bortforsling av sten
fortgick ända in på mitten av 1800-talet.
Bland stadens många kyrkor kan nämnas "Spitalkirche",
som uppfördes 1438. Vid ombyggnaden 1612 fick den sitt nuvarande utseende med
det lilla klocktornet och ingångsportalen i renässansstil. I det inre är
framför allt den norra väggen och koret med deras frilagda fresker från
det sena 1400-talet värda att uppmärksammas. Dessa visar i huvudsak en
imponerande realistisk passionscykel. Övriga delar, som altare, korskrank etc.,
är till största delen från 1600-talet.
De äldsta byggnadsdelarna i den katolska St. Andreaskyrkan går
tidsmässigt tillbaka till tiden för stadens grundande, dock att byggnaden ca
1370 omgestaltades till en ljus, gotisk hallkyrka. Denna ombyggnad, som inte
omfattade det romanska västra tornet, var avslutad omkring 1520. Fem år
senare höjde man tornet med en våning och den spetsiga tornspiran. I
kyrkans inre finns en rad betydande konstskatter från stadens alla århundraden.
Byggnaden "Hohe Kemenate" är i sin kärna en
mycket tidig stenbyggnad och anses vara en av stadens viktigaste profana
byggnadsminnesmärken. Eftersom byggnaden låg i närheten av den sydliga
stadsporten, var den i början säte för en av biskopens militärt erfarna tjänstemän,
som vid försvar av staden skulle ta befäl över ett avsnitt av stadens befästning.
Vem som egentligen har byggt huset eller för vilket ändamål, är oklart,
dock visar arkiven att senare ägare oftast var hantverkare. Under 1600-talet
skedde ombyggnationer, varvid huset mer och mer kom att likna vanliga borgarhus.
Man bör lägga märke till fasadens renässansmålningar. Under slutet av
1900-talet helsanerades huset och byggdes om till stadsbibliotek och
turistinformation.
Veitshöchheim (ca 10 000 inv.) koloniserades i mitten
av 500-talet av östfrankiska bosättare och finns omnämnt redan 779. Under
1100-talet fanns både präst och kyrka på orten. 1748 revs slotten i
närheten av Vituskyrkan och en kavaljersbyggnad uppfördes. Något senare
gjordes hovparken om till en rokokopark och utsmyckades med ca 300 statyer.
Parken är numera ortens pärla bland sevärdheterna och räknas till Tysklands
vackraste i sitt slag. Den används bl.a. också för konserter.
Slottet i parken användes först som jaktslott och sedan som
sommarresidens. Det uppfördes 1680 och utvidgades 1749 med hjälp av den kände
byggmästaren Balthasar Neumann. Inredningen i de furstliga rummen liksom
Toscanarummen från tidigt 1800-tal har bibehållits. Slottet och
omfattande delar av parken har under senare år genomgått stora
renoveringar och står nu åter redo för besök.
Församlingskyrkan St. Vitus ersätter den gamla kyrkan från
första hälften av 1200-talet, av vilken fortfarande det romanska tornet finns
kvar. Under 1600-talet bestämdes, att en ny kyrka skulle byggas, som sedan
invigdes 1691. Den barocka inredningen har sin höjdpunkt i högaltaret och de båda
sidoaltarna. Sevärd är också en grupp med 14 heliga från 1714
liksom predikstolen från 1692.
Würzburg (ca 135 200 inv.) anses vara bebott redan omkring 1000 f.Kr., då
en keltisk flyktborg fanns på Marienberg. Efter folkvandringstiden slog
sig franker ned i regionen och från ca 650 var Würzburg ett frankiskt
hertigsäte. Ett första skriftligt omnämnande finns bevarat från 704.
Som ett resultat av skotska missionärers verksamhet byggdes en första kyrka
706 på Marienberg. 788 byggdes den första domkyrkan. I bondekriget 1525
ställde sig stadens borgmästare på de upproriskas sida och blev därför
fängslad på borgen Marienberg. Under åren 1573 - 1617, då
biskopen regerade staden, grundades bl.a. Juliussjukhuset och universitetet som
en följd av motreformationen. Under 1620-talet var bränningen av "häxor"
mycket utbredd i regionen och 1626-30 uppgick antalet brända i Würzburg till
inemot 200. Gustav II Adolf erövrade staden 1631, men några år
senare hade stora delar av stiftet återerövrats. Sedan stiftet
sekulariserats tillföll både staden och stiftet kurfurstendömet Bayern
1803. Två år senare blev Würzburg huvudstad i storhertigdömet
Bayern. 1814 återgick staden till kungariket Bayern. Under ca en kvarts
flygbombning i mars 1945 förstördes 90 % av innerstaden trots att här inte
fanns några krigsviktiga mål. Större delen av gamla stan hade
byggts upp igen till 1970.
Fästningen Marienberg var ursprungligen en flyktborg, som användes omkring
1000 f.Kr. 706 invigdes en Mariakyrka och omkring 1200 grundlades borgen. Från
denna tid är bevakningstornet. Fram till 1719 utgjorde borgen säte för de
furstliga biskoparna. Efter 1600 byggdes borgen om till renässansslott för att
efter Gustav II Adolfs erövring 1631 byggas ut till en barockfästning. I fästningens
tyghus flyttade det Mainfrankiska museet in efter andra världskriget och visar
en förnämlig samling frankiska konstverk, däribland plastiker av Tilman
Riemenschneider. Dessutom finns en förhistorisk samling, en utställning om
frankisk vinkultur och en avdelning för folklore. I den östra flygeln finns
ett museum, som visar de furstliga biskoparnas bostadsrum, skattkammaren och en
avdelning om stadens historia.
Residenset i Würzburg är en av huvudexponenterna för
den sydtyska barocken och togs redan 1981 upp på UNESCO:s lista över världskulturarv.
Slottet byggdes 1721-44 efter planer av Balthasar Neumann. Vid inredningen
medverkade ett stort antal av den tidens framstående konstnärer. Vid
bombningen 1945 förblev det unika trapphuset samt några av salarna
oskadda, medan de skadade paradrummen har kunnat återställas. Möbler och gobelänger
kunde till stor del räddas. Av residensets ca 340 rum används nu 42 som
visningsrum, medan andra disponeras av universitetet och ett museum.
Slottskyrkan byggdes likaledes efter Neumanns planer med dekorationer av österrikaren von Hildebrandt i typisk Wiener barockstil. Övriga verksamma konstnärer var Byss, Tiepolo och Bossi. Den svårt skadade kyrkan kunde återinvigas 1963.
Ett viktigt byggnadsverk från tiden för de saliska kejsarna är domkyrkan, som är Tysklands fjärde största romanska kyrka. Den började byggas omkring 1040 och de östra tornen stod färdiga 1237. Kyrkans inre försågs med stuckornamentering i rik högbarockstil i början av 1700-talet. Tillbyggt vid tvärhuset är en av Balthasar Neumanns mest betydande skapelser, Schönbornkapellet, som tjänade som grift för de furstliga biskoparna. 1945 brann domkyrkan och dess yttre byggdes upp efter de gamla planerna och återinvigdes 1967.
Neumünster är en romansk basilika med rikt dekorerad
barockfasad, uppförd över gravarna efter de skotska missionärer, som mördades
689. Basilikan härstammar från 1000-talet, koret och tornet från
1200-talet. Den mäktiga kupolen och barockfasaden tillkom under åren
1710-16. Nygestaltningen av kyrkans inre dröjde fram till 1788. Efter
bombningen 1945 stod kyrkans väggar fortfarande kvar, däremot brann
inredningen upp till större delen. Några enstaka verk från
medeltiden och barocken kunde dock räddas.
Förutom de här nämnda kyrkorna har Würzburg ytterligare ett stort antal
mycket gamla och vackra kyrkor, som kan vara värda ett besök.
Würzburg och vin hör också samman. Trots att Würzburg är en storstad, finns det många möjligheter att delta i en vinprovning, en källarvisning eller en vandring till de berömda vinodlingarna. Vinfester förekommer från maj till oktober, inte bara i staden utan också i de omkringliggande små byarna.
Staden är ovanligt rikt utrustad med museer och utställningar. Inte mindre än 32 olika lokaler visar upp konst, historia, dräkter, mineraler mm. Musikfestivaler med olika inriktningar förekommer året runt.
Alla foton från Würzburg från Congress-Tourismus-Wirtschaft Würzburg
Kitzingen (ca 20 900 inv.) är känt sedan 745, då
klostret Kitzingen grundades. Detta skänktes sedan 1007 till Bambergs stift. Först
1040 omtalas, att bebyggelse omkring klostret hade uppstått, vilket senare
ledde till att bosättningen omgavs av en mur. Efter att ha tillhört greven av
Hohenlohe, övergick orten i stiftet Würzburgs ägo. Då stiftet kom i
ekonomisk kris, pantsattes Kitzingen 1443 till markgreven av Brandenburg-Ansbach.
1484 utbröt en svår brand i klostret, då kyrkan och några av
klosterbyggnaderna brann ned fullständigt, varvid många värdefulla
skrifter förstördes. I bondekriget 1525 deltog många stadsbor, som
efter att ha besegrats straffades med förvisning från staden, sedan de fått
sina ögon utstuckna. Staden måste dessutom betala ett bötesbelopp samt
reparera de förstörda klosterbyggnaderna och kyrkan. 1530 undertecknades den
augsburgska trosbekännelsen och Kitzingen anslöts till 
reformationen. 1629
kunde Würzburgs stift lösa in den pantsatta staden, som nu åter blev
katolsk. Över 1000 protestanter tvingades att utvandra. Genom att Gustav II
Adolf ockuperade Franken 1631-34, kom Kitzingen åter under protestantiskt
herravälde. Efter krigets slut kunde de utvandrade protestanterna återvända,
sedan de hade tillerkänts trosfrihet. En svår period hade man också
under de franska krigen 1792-1815, då ofta trupper drog genom staden och
inkvarterade sig där. I likhet med andra städer i området hade man under
denna tid flera ägare för att 1814 slutligen komma till Bayern.
I staden finns ett antal sevärda byggnadsverk som t.ex.
katolska stadskyrkan (byggd 1400-1487 i sengotisk stil, stadens
äldsta bibehållna byggnadsverk), den evangeliska stadskyrkan (byggdes
under 1600-talet som klosterkyrka till ett kvinnligt kloster och fungerade under
Napoleonkrigen som hölager och lasarett), Kreuzkapelle (byggdes
i mitten av 1700-talet av Neumann), Falterturm (var en del
av den yttre stadsmuren, som uppfördes under
1400-talet), rådhuset
(ståtlig byggnad från 1563 med renässansgavlar).
Bland museer i staden kan nämnas Tyska karnevalsmuseet (som befinner sig i Falterturm och visar bl.a. masker och dräkter), stadsmuseet (stadens och kretsens historia), konditorimuseet (ger en överblick över vad som tillverkades under 1700- och 1800-talen).
Genom detta område
passerar turistleden: 
Romantiska vägen |
[Upp]
