Karta med vänlig tillåtelse av © Landesamt für Vermessung und Geoinformation Bayern
Romantiska Franken präglas landskapligt av naturparken Frankenhöhe och historiskt av de gamla riksstäderna och markgrevarnas göranden och låtanden. Städerna inom området utgör höjdpunkter inom den tyska stadsbyggnadskonsten med härliga korsvirkeshus, stadsmurar, gränder, stadsportar och torn från medeltiden, som bestämmer stadsbilderna, framför allt i Rothenburg ob der Tauber. Ansbach var en gång säte för markgrevarna och kan fortfarande visa upp ett överflöd av rokoko, barock och renässans. Dinkelsbühl och Feuchtwangen är båda förtrollande städer utmed Romantiska vägen.
För kulturella upplevelser är det väl sörjt i området med festspel, fester, teaterföreställningar och konserter. Dessutom tillkommer de många vackra slotten, kyrkorna, museerna och övriga sevärda byggnader. Området är också ett omtyckt semestermål för cykelturister tack vare landskapsstrukturen med mjuka kullar, ringa befolkningstäthet och ett nät av väl skyltade cykelleder. Lika omtyckt är området också av vandrare, som speciellt inom naturparken finner orörd natur och en hänförande utsikt.
En stor del av Romantiska Franken hör till den ca 1100 km² stora naturparken Frankenhöhe i nordöst på gränsen till Baden-Württemberg. Naturparken är i det sydtyska området ett av de soligaste områdena, där extrema väderomslag är sällsynta. Naturparken erbjuder fortfarande skydd för ett mycket stort antal djur och växter med ett stort överflöd av sällsynta växter. Man räknar med att det i Tyskland finns ca 40 000 olika djurarter. Inom naturparken kan man kan man räkna in mellan 25 000 och 30 000.
Cadolzburg (ca 10 100 inv.) anses ha sitt namn från en östfrankisk riksadlig man, som omkring 793 grundade klostret Herrieden vid Altmühl. Flera andra ortsdelar har namn med slavisk anknytning och från denna tid finns också gravfält med slaviska bosättare. Omkring 1315 uppkom enligt plan bosättningen på höjden framför borgen. Under det första stadskriget 1388 stormades den befästa orten av Nürnbergarna, som brände ned den. 1450 överföll de orten igen och förstörde den. Från 1527 blev det nya slottet på Cadolzburg ombyggt. Strax efteråt genomfördes reformationen, vilket 1632 ledde till, att orten överfölls av kejserliga och wallensteinska trupper, som förstörde stora delar av den. 1792 övergick Cadolzburg i preussisk ägo och 1806 tillföll orten Bayern. Vid de amerikanska truppernas inmarsch 1945 besköts orten och borgen och många byggnader brann upp. Det "gamla slottet" stod efter återuppbyggnad färdigt 1987 och det "nya slottet" 1990.
Borgen Cadolzburg ligger på en utskjutande klippa
och var enligt medeltida sätt att se lätt att försvara. Borgens äldsta delar
stammar från mitten av 1200-talet, det övriga har tillkommit i efterhand.
Borgen fanns redan före denna tid, men nybyggdes från ca 1250. Borgen
utgjorde utgångspunkten för ätten Hohenzollern, då de utökade
maktbasen i Franken. I mer än 200 år var borgen den plats, varifrån
ätten föredrog
att bo och regera. Ägare är nu landet Bayern, som har genomfört en
kontinuerlig upprustning av borgen.
Bland ortens sevärdheter kan också nämnas de sakrala byggnader i form av kyrkor och kapell, som har uppförts från 1600-talet och framåt, speciellt den evangeliska församlingskyrkan i markgrevestil.
Rothenburg ob der Tauber (ca 11 100 inv.) har sitt
ursprung i en liten bosättning grundad omkring 970 runt kyrkan St. Peter. 100
år senare uppfördes på ett bergutsprång över Tauber den första
borgen Rothenburg. Då den grevliga ätten dog ut, övertogs orten och
borgen av ätten Hohenstaufen, som genom ett byte förvärvade en bättre belägen
klippa och uppförde en ny borg. Tillsammans med denna Stauferborg uppstod
staden Rothenburg med centrum vid torget och Jakobskyrkan. Under 1200-talet uppfördes
stadens befästningsanläggningar, av vilka det vita tornet och Markustornet
finns kvar. Som riksstad erhöll Rothenburg privilegier och utvidgades under
1200-talets slut med flera av de bekanta byggnaderna: torn, portar, kloster och
kyrkor. 1349 pantsatte kejsaren staden till biskopen av Würzburg, men redan
1352 kunde stadens innevånare själva lösa panten och staden blev härefter
direkt underställd kejsaren (fram till 1803). Under 1300-talets slut köpte
staden upp stora landområden och kom härigenom att konkurrera med
borggrevarna av Nürnberg och biskoparna av Würzburg. Staden hade sin
blomstringsperiod runt 1400, då befästningar och kyrkor byggdes ut. Efter
kontroverser med borggrevarna och biskoparna förklarades staden i riksakt 1407.
Stadens judar utvisades 1519, sedan befolkningen hetsats upp av en predikant.
Liksom 100 år tidigare övertogs synagogan och förvandlades till ett
Mariakapell. Rothenburg deltog i bondekriget 1525 och försökte införa
reformationen. Detta misslyckades och upprorsmännen avrättades. 1544 kunde
dock reformationen införas och en protestantisk kyrkoordning utfärdades. De båda
riddarordnarna Johanniterna och Tyska orden förblev katolska men måste lämna
från sig sina kyrkor St. Jakob och St. Johannes. Under 1500-talet och fram
till trettioåriga krigets utbrott blomstrade staden och många renässansbyggnader
uppfördes. Under trettioåriga kriget måste staden delta i
kostnaderna, härbärgera genomtågande trupper och ställa vinterkvarter
till förfogande. Under åren 1632-34 var staden lierad med svenskarna,
1645 ockuperades den av fransmännen. Under det pfalziska tronföljdskriget 1688
anfölls staden på nytt av franska trupper, som dock inte kunde inta den.
På grund av de beslut som fattades 1803, övertogs staden av Bayern, som
1810 måste avstå en del av Rothenburgs västra landområde till
Württemberg. 
Detta nya gränsläge skärpte den ekonomiska krisen i staden och
en återhämtning skedde inte förrän 1871, då det tyska kejsarriket
hade grundats. Bidragande härtill var industrialiseringen och turismen. Under
andra världskriget klarade sig staden rätt väl från förstörelse, då
den aldrig var ett förstahandsmål. En artilleribeskjutning i krigets
slutskede avstyres av en amerikansk general. Under de följande åren
byggdes staden upp igen i gammal stil med starkt deltagande av amerikanska
mecenater.
Den evangeliska stadskyrkan St. Jakob (byggd
1311-1485) är med sina konstskatter stadens mest betydande kyrka. Här
finner man bl.a. ett altare av Tilman Riemenschneider från ca 1500. Sevärt
också ett altare från 1466, på vars baksida den äldsta
avbildningen av staden finns. Ytterligare altare med anknytning till
Riemenschneider finns. Östra koret är försett med 600 år gamla färgade
glasfönster, som vid solljus ger en imponerande upplevelse. Kyrkan har en
modern, mycket stor orgel, som man inte bör försumma att lyssna på, om
tillfälle bjuds.
Franciskanerkyrkan (också kallad St. Marien) är stadens äldsta kyrka, som invigdes 1309. Även här finns ett altare av Riemenschneider. Klostrets föreståndare, som samtidigt var målare, har färglagt altaret. Kyrkan är mycket enkel men har många gamla gravvårdar.
I Rothenburg kan man finna åtskilliga hus, som visar
på de tidigare ägarnas välstånd. Till dessa hör Baumeisterhaus
(Byggmästarhuset) i närheten av torget. Med sin renässansfasad och den härliga
innergården räknas det till de vackraste 
patricierhusen i staden. På
fasaden återges plastiker av de 7 dygderna och de 7 lasterna. Originalen förvaras i stadsmuseet. Marienapotheke
(byggt 1488) hör också till de vackra patricierhusen med dess präktiga
fasad, den branta gaveln och det vackra burspråket. Huset har en vacker
innergård med rikt utsmyckade balustrader. Ratstrinkstube (Rådsherrarnas
dryckesstuga) byggdes 1446 vid torget var tidigare öppen enbart för stadens rådsherrar.
I bottenvåningen, där tidigare stadsvågen stod, finns idag
turistinformationen. Gaveln är utsmyckad med stadsuret (1683), ett solur (1768)
och riksstadens vapen.
Utmärkande för Rothenburg är den mängd torn och
portar, som finns kvar efter den medeltida försvarsanläggningen. De flesta
portarna tillkom under 1300-talet, medan Klingentor byggdes redan under
1200-talet. Flera av tornen byggdes under 1100-talet, så t.ex.
Markustornet och Vita tornet (utbränt 1945 men uppbyggt igen).
Förutom för försvarsändamål användes vissa torn också som fängelser,
lager eller vattentorn.
Staden har flera museer, varav några med inte så
vanliga tyngdpunkter. I det medeltida klostret för dominikanersystrar visar
museet Konst och kultur konstskatter från den tidigare riksstaden.
Höjdpunkter är det ännu bibehållna klosterköket, passionstavlorna,
Baumanns vapen och konstsamling och målningarna av 1800-talskonstnärer. Mittelalterliches
Kriminalmuseum är det mest betydande museet inom rättsområdet i
Tyskland och ger en omfattande inblick i lagstiftningens utveckling fram till
1800-talet. Här visas förloppet av en straffprocess, tortyrinstrument och
annan apparatur för att verkställa straff. Tyska julmuseet visar allt
som har med julen att göra: julprydnader från olika epoker, jultomtar,
krubbor, adventskalendrar, julgranar mm. Dock- och leksaksmuseet visar
200 års leksakshistoria med över 1000 dockor från tiden 1780 -
1945, dockhus, dockteatrar, plåtleksaker mm.
Dinkelsbühl (ca 11 400 inv.) anses ha sitt
ursprung i en frankisk kungsgård från 700-talet. För att säkra två
viktiga handelsvägar uppfördes under 900-talet en befästningsanläggning med
vallar och gravar. Orten omnämndes första gången 1188 i en gåvourkund
från kejsaren Barbarossa. 1274 kunde Dinkelsbühl säkra sig samma
privilegier som en riksstad. Under 1300-talet uppnådde staden ett visst välstånd
tack vare tillverkningen av ylletyger, som senare kompletterades med väverier,
som tillverkade ett flanelliknande tyg. Större delen av medborgarna anslöt sig
1534 till protestantismen, men sedan kejsaren Karl V 1546 hade besegrat det
schmalkaldiska förbundet, insattes ett katolskt råd att regera staden.
Under trettioåriga kriget bytte staden ägare åtta gånger med
svåra belastningar för staden som följd. Sedan svenskarna erövrat
staden 1632, förskonades den från ytterligare plundringar och förstörelse.
Genom Paritetsfördraget 1649 fastlades att ett likaberättigande skulle gälla
för båda konfessionerna, men trots detta kom det till stridigheter mellan
dem till in på 1700-talet. Genom att staden införlivades med 
Bayern 1802
upphörde dess ställning som riksstad. Genom en förordning förbjöd den
bayerske kungen 1826 nedmonteringen av torn och murar, vilket har bidragit till
att staden har behållit sin historiska stadsdel Gamla stan. Under slutet
av 1880-talet upptäckte målare i Berlin och München den medeltida
staden, som sedan dess har varit en symbol för tysk romantik. Även under de båda
världskrigen har staden varit förskonad från förstörelse och den
fullständigt bibehållna historiska Gamla stan räknas till de mest
betydelsefulla kulturminnesmärkena i Europa.
Till stadens sevärdheter hör St. Georgskyrkan, som är
en av Sydtysklands vackraste sengotiska hallkyrkor. Den romanska tornportalen är
från 1230-talet, medan kyrkan i övrigt tillkom under 1400-talets andra hälft.
Kyrkans altare har alla tillkommit under 1400- och 1500-talen. Dopfunt och
predikstol är från 1400-talet. Under orgelläktaren finns en vesperbild (pietà)
från 1300-talet.
En vacker husrad befinner sig vid Weinmarkt. Alla husen är
från tiden omkring 1600 och har olika utsmyckningar i form av trappgavlar,
figurer etc. Bland husen finns rådsherrarnas dryckesstuga, som också
gav logi åt betydande gästande personligheter, däribland Gustav II
Adolf. Även i staden i övrigt finns en mängd vackra korsvirkeshus, många
från 1500-talet.
Omkring 1280 instiftades "Den helige Andes
sjukhus" och hundra år senare byggdes den därtill hörande
Spitalkirche. Kyrkan byggdes ut omkring 1500 och dess inre gjordes om i
barockstil under 1700-talet. Anläggningen utgörs av en sluten treflygelsanläggning
med innergård.
Bland övriga orter inom området kan nämnas den lilla staden Schillingsfürst, där ett besök på barockslottet kan rekommenderas. Museirummen och parkanläggningarna visar upp glanstiderna för ett litet furstligt residens. Fästningen i Lichtenau går tillbaka på en medeltida vattenborg, som tjänstgjorde som en taktisk förpost för den fria riksstaden Nürnberg. Härigenom kom borgen ofta att bli inblandad i allehanda krigiska förvecklingar och förstördes 1553. Den byggdes emellertid åter upp och användes under efterföljande krig. Sedan området överförts till Bayern 1806, kom borgen att användas som fängelse. Efter sanering används den numera av statsarkivet i Nürnberg. Innergården och vallarnas plattformar kan dock besökas. Till områdets småstäder hör också Herrieden, där Frauenkirche är värd ett besök. Den anses vara byggd på rester efter en krypta från slutet av 700-talet. Vid en stadsbrand 1490 brann den tidigare kyrkan ned men återuppbyggdes omgående. Speciellt lägger man i kyrkan märke till det barocka, snidade trätaket från 1705 samt det nygotiska flygelaltaret från 1897/98. I Feuchtwangen kan man gärna göra ett besök i de båda kyrkorna Stiftskirche och Johanniskirche. Den förra är en tidigare klosterkyrka med åtskilliga rester från den romanska perioden. Den gotiska stilen är företrädd framför allt i koret. Altaret är skapat av Michael Wolgemut, Albrecht Dürers lärare. I Johanniskyrkan lägger man märke till de målade fälten i korets tak (omkring 1400). Från 1400-talet är också dopfunten och predikstolen, medan barockaltaret är från 1680.
Genom detta område
passerar turistleden: 
Romantiska vägen |
[Upp]
