Karta med vänlig tillåtelse av © Landesamt für Vermessung und Geoinformation Bayern
Frankenwald är ett område i norra Bayern mellan Thüringer Wald, Fichtelgebirge och Erzgebirge, ofta kallat "Bayerns gröna krona". Uttrycket är mera än en slogan, eftersom nästan hälften av området är täckt av skog. I detta skogslandskap kan man under strövtåg hitta dolda borgar och ruiner, gamla vapensmedjor och små vattendrag med helt klart vatten. Frankenwald är som skapad för en natursemester med ca 350 mil markerade vandringsleder, vägar för cyklister, mountainbikeåkare och turister på inlineskridskor. Även för den, som vill ägna sig åt stavgång, finns det preparerade leder. Vintertid finns alla skidsporter företrädda liksom rodel. För den, som vill ägna sig åt kultur, finns slott, borgar och ett flertal museer med olika inriktningar.
Frankenwald hör till näringslivsområdet
Oberfranken, vilket på grund av sitt gränsnära läge alltid var utsatt för
särskilda utmaningar, som inte heller blev mindre efter återföreningen
av de tyska staterna och de öppna gränserna till de östeuropeiska grannarna.
Traditionella branscher i regionen var trä- och textilindustri, som var de
huvudsakliga förvärvsgrenarna till långt in på 1900-talet. Dessa
kompletteras nu med produkter inom porslins- och glasindustrin, underhållningselektronik
och livsmedel, där ölet intar en framträdande plats. Kulmbach räknas här
som ölets hemliga huvudstad. Både industrier och hantverkare öppnar gärna
sina
fabriker och verkstäder för besökare, som vill bekanta sig närmare med deras
produkter.
Bad Steben (ca 3 500 inv.) är känt sedan 1374 och hade sedan sin
blomstringstid från 1440 och ca 100 år framåt, då
bergbrytningen nådde sin kulmen. Redan 1444 kom de första meddelandena om
mineralkällor på orten. Alla mineralkällor såldes 1832 till
bayerska staten, som sörjde för en utbyggnad av kuranläggningarna. Under
1800-talets andra hälft blev Steben allt mera bekant som badort och anläggningarna
moderniserades. Under 1900-talet fortsatte moderniseringarna och utbyggnaderna.
Mineralkällorna är speciellt rika på radon och kolsyra, som kommer till
användning vid kurerna.
Mitt i centrum ligger de båda kyrkorna St. Walburga och Lutherkirche. Den katolska St. Walburga är en försvarskyrka från ca 1020, vars förnämsta sevärdhet finns i korets gotiska valv, där man 1910 upptäckte gamla fresker, som visar yttersta domen och Kristi lidandes historia. Betydligt yngre är den protestantiska Lutherkyrkan, som tillkom först i början av 1900-talet. På den tiden var kyrkan tack vare sitt öppna byggsätt ett tekniskt underverk. I kyrkan blandades stilelement från den då populära jugendstilen med traditioner från Frankenwald.
Sedan 2001 har Bad Steben också ett eget kasino i en imponerande nybyggnad, som framför allt kvällstid sätter fantasin i rörelse genom den belysta glasfasaden, som får byggnaden att framstå som elegant och tyngdlös.
Kronach (ca 17 700 inv.) ligger sydväst om Frankenwald i sammanflödet
av floderna Kronach, Rodach och Hasslach, som alla står i förbindelse med
Main. De omsluter också gamla stan,
så att den ur nästan alla riktningar endast kan nås via oftast
smala broar med endast en körbana för biltrafiken. Orten är känd sedan 1003.
1122 skänkte kejsaren Heinrich V Kronach och det omgivande landet till Bambergs
stift, som sedan kvarstod som dess ägare till 1803. Under trettioåriga
krigets tid spelade Kronach en stor roll för den katolska sidan, eftersom orten
utgjorde den nordliga utposten mot det protestantiska kurfurstendömet Sachsen.
På grund av det strategiska läget vid gränsen byggdes fästningen
Rosenberg ut till en slottsfästning. Detta kom sedan väl till pass, då
svenskarna och deras allierade flera gånger belägrade staden utan att
kunna inta den. Även under sjuårskriget belägrades området av
preussarna utan att det kom till ett avgörande. Då de andliga furstendömena
upplöstes 1803, överfördes staden till Bayern. Andra världskriget påverkade
inte staden i nämnvärd utsträckning utan den kunde intas av amerikanska
styrkor relativt oskadd. Efterkrigstiden påverkades av närheten till gränsen
mot DDR liksom integrationen av ett stort antal flyktingar.
Fästningen Rosenberg är en borganläggning ovanför
staden. Den är en av de största och bäst bibehållna anläggningarna i
Tyskland och har under sin mer än 750-åriga historia aldrig blivit erövrad.
I fästningen kan man tydligt urskilja de olika byggfaserna från det
medeltida vakttornet och fram till senbarockens anläggningar. 1888 köpte
staden borgen som "fastighet utan militärt värde". I fästningen kan
man bese Frankiska galleriet (en avdelning av bayerska
nationalmuseet) med verk av bl.a. Lucas Cranach d.ä. och Tilman
Riemenschneider. Dessutom finns ett informations- och dokumentationscentrum om fästningens
historia samt ett stenhuggarmuseum. Vid ett besök bör man inte missa de
underjordiska gångarna.
"Den övre staden" är innevånarnas namn på den egentliga gamla stan, som omges av en ännu helt intakt stadsmur. Den medeltida karaktären framhävs av de restaurerade husen, tornen, brunnarna och statyerna liksom de trånga gränderna. Den gotiska stadskyrkan St. Johannes visar på nordsidan upp en av de vackraste portalerna från den tiden. Det historiska rådhuset från 1583 är med sin festsal och den tidigare saluhallen arkitekturhistoriskt intressant.
Foto: Stadt Kronach
Kulmbach (ca 27 200 inv.) anses ha sina rötter från
tidigt 900-tal men är inte skriftligen omnämnt förrän 1035. 100 år
senare fick Kulmbach marknadsrättigheter och upphöjdes till stad. Från
denna tid nämns också den första fästningen Plassenburg, som skulle ha
legat ovanför det nutida Plassenburg. Stadsrättigheter utfärdades 1231 och
staden befästes med en stadsmur. Under kriget mot hussiterna (anhängare
till reformatorn Jan Hus) skedde den första förstörelsen av staden
1430. 1553 skedde en ny förstörelse av staden och året därefter
demolerades även Plassenburg. Återuppbyggnaden av fästningen påbörjades
1559, varefter den tjänade som residens för ätten Hohenzollern till 1604.
Eftersom borgen var för kall och fuktig och inte längre motsvarade
absolutismens krav på hovvänlighet, förlades residenset till Bayreuth. På grund av en
brandkatastrof i Bayreuth flyttades residenset tillfälligt tillbaka till
Kulmbach 1605. Även under trettioåriga kriget förlades residenset 1621
tillbaka till Kulmbach för att 1642 slutligen placeras i Bayreuth. 1806
ockuperades staden av bayerska styrkor, som hade lierat sig med fransmännen.
Delar av fästningen förstördes och fram till 1928 tjänstgjorde den bl.a. som
lasarett, tukthus och krigsfångeläger.
Plassenburg står som symbol för staden och började
byggas under 1100-talet och fullbordades under 1200-talet. Sedan fästningen
hade förstörts 1554 byggdes den upp igen. Den restaurerades under 1900-talet
och används numera av flera museer, däribland tyska tennfigursmuseet,
landskapsmuseet Obermain och Fredrik den Stores armémuseum.
Som en del av stadsmuren hör det vita tornet till den
medeltida stadsbefästningen från det tidiga 1300-talet. Tillsammans med
det intilliggande försvarstornet "Bürgerloch" utgör det vita tornet
en dubbeltorns- och stadsportanläggning. Också det röda tornet är en del av
den gamla stadsbefästningen. I tornets femte våning befann sig stadsblåsarens
bostad.
På den plats, där under medeltiden
Elisabethsjukhusets kapell stod, uppfördes med början 1738 den evangeliska
Spitalkyrkan. Det salliknande långhuset omges av en dubbelläktare av trä.
I balustradens fält återges bilder ur den bibliska historien, medan takmålningarna
skildrar Kristi himmelsfärd. Det kombinerade altaret-predikstolen från
mitten av 1600-talet visar Kristus och de fyra evangelisterna.
Den sengotiska kyrkan St. Petri reser sig på en bergplatå i stadens östra del. Kyrkan är en hallkyrka, som uppfördes med början 1439. Efter att den hade förstörts i krig byggdes den åter upp 1559. 1878-80 fick kyrkan en ny inredning i nygotisk stil.
Förutom de ovannämnda museerna finns i staden också
ett bryggerimuseum, ett bagerimuseum, ett hembygdsmuseum och borgen Zwernitz, känd
sedan 1156.
Eftersom Kulmbach är känd som en ölbryggningsstad finns
det flera bryggerier, som tar emot besökare. Turistbyrån organiserar
t.o.m. tredagars bryggeribesök i staden med omgivningar.
Foto: Stadt Kulmbach
[Upp]
