Karta med vänlig tillåtelse av © Landesamt für Vermessung und Geoinformation Bayern
Frankiska Jura öster om Nürnberg ligger på en höjd av mellan 300 och 650 m ö.h. De mjuka kullarna och bergen är lätta att bestiga och från högplatåerna har man en härlig utsikt över det omgivande landet. I skogarna, som uppvisar en speciell färgprakt på hösten, växer sällsynta orkidéer. Frankiska Jura är speciellt lämpad att undersöka till fots eller med cykel. Genom att följa de markerade vandrings- eller cykellederna kan man komma fram till intressanta platser eller sevärdheter. Under sommarhalvåret avlöser den ena festen den andra och tema för festerna varierar mellan historiska händelser och blomsterfester.
Befinner man sig i området bör man prova på de lokala maträtterna, från Metzelsuppe (en sorts soppa med blod- eller leverkorv) till fläskstek med "Kniedla" (knödel). Dessa rätter serveras oftast i lokaler, där man slaktar för eget behov och till dessa ganska mättande rätter serveras gärna husets eget öl.
Auerbach (ca 8 900 inv.) är för utlänningar mera
känt från litteraturen än från historien. Orten omtalades första
gången 1007 och fick stadsrättigheter 1314. Sin litterära berömmelse
har staden fått genom en av stadens söner, som under 1500-talet var
rektor för universitetet i Leipzig
men som också var ägare till "Auerbachs Keller", som har gjorts
odödlig genom Goethes "Faust". Orten levde under lång tid på
malmbrytning och järnframställning. Numera är den största firman en
tillverkare av tangentbord för datorer.
I början av 1100-talet grundades benediktinerklostret
Michelfeld och i slutet av 1600-talet byggdes den nuvarande klosterkyrkan. Genom
sekularisationen 1803 kom byggnaderna i statlig ägo. I slutet av århundradet
köptes klostret av den katolska kyrkan och gjordes om till bl.a. en anstalt för
dövstumma. Nu finns en modern inrättning för personer med psykiska och
multipla handikapp. Den till klostret hörande Asamkyrkan, så uppkallad
efter bröderna Asam, som tillverkade altaret, är väl värd att besökas. Den
barocka kyrkan är ett konsthistoriskt betydelsefullt verk.
Trots att Auerbach är en så liten stad finns där
flera sevärda kyrkor, däribland Johannes Döparens kyrka, som i sitt senaste
utförande stammar från 1687. Även detta är en barockkyrka, om än inte
så överlastad som många andra. Här har de ekonomiska ramarna
starkt påverkat utsmyckningen.
Neuhaus / Pegnitz (ca 2 800 inv.) har alltid förknippats
med borgen Veldenstein, som troligen uppfördes under 1200-talet och var
residensborg för biskoparna av Bamberg. Bosättningen, som under 1300-talet
bildades nedanför borgen, hade under 1400-talet blivit så stor, att en
kyrka byggdes av innevånarna. När stiftet sekulariserades 1803, tillföll
Neuhaus först Bayern och införlivades två år senare med Oberpfalz.
Till ortens sevärdheter hör framför allt
borgen. De första som bodde i den först ganska lilla borgen, var bönder, som
fungerade som biskopliga tillsynsmän. Under 1300-talet byttes dessa ut mot
adelsmän och borgen byggdes ut. Visserligen var borgen starkt befäst och höll
stånd mot många angrepp, men under 1500- och 1600-talen bytte den ägare
flera gånger och var 1632-35 också i svensk hand. Borgen blev
åter residens för biskoparna fram till 1708, då ett blixtnedslag i
kruttornet förstörde borgen till stora delar. Biskoparnas intresse avtog och
ruinen förföll allt mera. Då staten Bayern inte var intresserad av den förfallna
borgen, såldes den till privatpersoner och bytte hädanefter ofta ägare.
En omfattande upprustning av borgen genomfördes i början av 1900-talet av den
dåvarande ägaren Dr. Epenstein. Under denna tid bodde också
familjen Heinrich Göring på borgen och sonen i familjen, Hermann, köpte
senare borgen. Som "rikets andra man" lät han renovera borgen och
byggde bl.a. in en bombsäker bunker. 1945 intogs Neuhaus och borgen av
amerikanska trupper, som inrättade sitt kvarter i borgen. Snart började den
stora "guldrushen" i borgen, då det spreds ett rykte att Göring
under de sista krigsdagarna hade gömt konstskatter i borgen. Det enda som
hittades var en låda innehållande ljusstakar, vin, sekt och konjak.
Efter krigets slut kom borgen att användas som flyktinghärbärge för att
senare återigen komma i privat ägo.
Till sevärdheterna hör också
rokokokyrkan St. Peter och Paul med verk av bildhuggaren Mutschelle från
Bamberg, en 450 år gammal madonna med rosenkrans, en sengotisk Mariafigur
från 1400-talet och en snidad och målad processionsstång för
Neuhaus hantverkare från 1767.
I närheten av orten ligger
Maximiliansgrottan med de många bisarra droppstensformationerna, som har
bildats under tusentals år. Grottan måste ha existerat redan under
tidig järnålder, eftersom man har säkrat fynd från denna tid.
Grottan är känd sedan 1596 och användes under bl.a. trettioåriga kriget
som gömställe för kvinnor och barn. Grottan kan besökas i samband med
guidade visningar.
Lauf / Pegnitz (ca 26 100 inv.) kan
tacka sin tillblivelse den betydande handelsvägen mellan Nürnberg och Böhmen,
som innebar att orten utvecklades till en av de viktigaste i området. Bosättningen
torde ha tillkommit redan under andra hälften av 1000-talet på
Pegnitz norra sida, där senare också en väl tilltagen marknadsplats
uppstod. Byn stod under skydd från borgen på Pegnitzön, varifrån
några av kejsarens ämbetsmän skötte förvaltningen av området
omkring Lauf. Sin medeltida blomstringstid upplevde orten under kejsaren Karl
IV, som också gav Lauf dess stadsrättigheter. Om denna tid påminner
den 1360 fullbordade vattenborgen, det s.k. Wenzelslottet. Sedan 1373 ägdes
Lauf av de bayerska hertigarna och under denna tid tillkom flera av stadens kända
byggnader. En vändpunkt i stadens historia inträffade 1504, då
riksstaden Nürnberg övertog ägarskapet under de närmaste 300 åren.
Svår förstörelse led staden i kriget 1553, då stora delar lades i
ruiner. Sedan Lauf åter kommit att tillhöra Bayern 1806, blev staden säte
för flera ämbetsverk och domstolar. Den uppblomstrande industrin gynnades av
anslutningen till två järnvägslinjer.
Rådhusets fristående läge visar på en uppbyggnad under bayersk regim. På den tiden var det typiskt, att bygga rådhusen mitt på torgen och inte inlemma dem i husraderna utmed torgens sidor. Stadens första rådhus torde ha byggts under 1300-talet. Efter kriget 1553, då byggnaden helt brann upp, återuppbyggdes den. Sedan den tiden har rådhuset byggts om och till flera gånger. 1937 återställdes det i sitt ursprungliga tillstånd.
Omedelbart söder om Gamla stan reser sig
kejsarborgen på en ö i floden Pegnitz. Den böhmiske kungen och tyske
kejsaren Karl IV gjorde Lauf till sin viloplats på vägen mellan Nürnberg
och residenset i Prag. Borgen uppfördes under slutet av 1350-talet som en mäktig
försvarsbyggnad. Till det yttre präglas borgen av den stilistiska övergången
mellan klassisk-romansk borg och gotiskt borgslott. Ett unikum utgör
vapensalen, där över ett hundra målade vapensköldar representerande den
böhmiska högadeln kan ses. Kejsaren lät sina duktiga stenhuggare hugga in sköldarna
i den glatta sandstenen och sedan bemåla dem. Denna vapenfris räknas till
den medeltida heraldikens glansprestationer. Sedan 1985 finns i borgen en filial
till Akademin för de bildande konsterna Nürnberg.
St. Johanniskyrkan uppfördes omkring 1275
som kapell, tills den blev evangelisk församlingskyrka efter Spitalkyrkans förstöring
1553. Byggnaden stammar från tiden 1350 - 70. Väsentliga förändringar i
kyrkan gjordes mellan 1680 och 1710, då den i stort fick sitt nutida
utseende. Altare, dopfunt och orgel är från 1600-talets andra hälft.
Foto: Stadt Lauf
Altdorf / Nürnberg (ca 15 400 inv.)
är känd sedan 1129, men redan 800 fanns här en frankisk kungsgård. Från
1281 stod Altdorf under kejserlig förvaltning men pantsattes 1299 till grevarna
av huset Nassau. Ett första omnämnande av Altdorf som stad är daterat 1387, då
man också tilläts bygga murar 
och vallgravar runt staden. 1504 erövrades
staden av Nürnberg, som 1575 lät Altdorf bli säte för Nürnbergska
Gymnasiet. 1622 fick staden sitt universitet, som det kunde behålla till
1809. Tillsammans med Nürnberg kom Altdorf att från 1803 lyda under
Bayern. 1824 fick staden förnyat förtroende som skolstad, då det
kungliga skollärarseminariet förlades hit.
Den senbarocka kyrkan St. Laurentius imponerar genom sin storlek (tornet ger en markant prägel åt stadsbilden) och inredning. Kyrkan har flera gånger blivit ombyggd och byggdes slutligen ut till universitetskyrka. Dess äldsta beståndsdelar, som koret och tornets nedre del, är från 1300-talet. En speciell sevärdhet i kyrkan utgör dopfunten, som är gjord av s.k. baudersk marmor. Inneslutningarna i marmorn förråder, att regionen Altdorf för många miljoner år sedan låg vid randen av ett hav. På läktaren direkt över ingången finns under en baldakin universitetsrektorns sittplats. Vidare kan man också se inglasade loger för professorernas hustrur.
Altdorfs torn utgör imponerande vittnen från stadens grundarår. Det övre porttornet utgör den västliga ingången till staden och var tidigare försett med en vindbrygga, som kunde hålla fienden utanför staden. Dessutom kunde tornrummet spärras av med hjälp av en massiv ekport, som fortfarande finns på plats. Det nedre porttornet används av staden som gästtorn, där föreningar och skolor kan övernatta. "Feilturm" är det enda kvarvarande tornet från stadsmuren frånsett de båda porttornen. Tornet förstördes 1743 under en brand men byggdes åter upp. Från början var det ett försvarstorn, där man kunde ställa upp en kanon. Dessutom lagrades ammunition i tornet, varför tornets väggar är upp till 2,5 m tjocka. Efter återuppbyggnaden fungerade tornet som fängelse med 6 celler.
Borgen Grünsberg finns omnämnd som en förläning 1231 och användes under de följande århundradena av olika ätter. 1504 förstördes borgens huvudbyggnad under ett krig, då större delen av regionen tillföll riksstaden Nürnberg. Efter en ytterligare förstöring vid ett senare krig byggdes den nuvarande palatsbyggnaden upp 1561. Därefter växlade olika patriciersläkter från Nürnberg som ägare. I början av 1720-talet byggdes slottets inre ut till ett representativt slott, men det medeltida borglika utseendet behölls, vilket gör att man på byggnaden i sig kan avläsa utvecklingen från en staufisk borg till ett representativt patriciersäte. Från samma tid härstammar också byggnadens dyrbara stucktak och månglas från Murano. Borgen ingår numera i den s.k. Stromerstiftelsen och är öppen för allmänheten. Vid guidade visningar kan man se de betydande konstskatterna och vardagsföremålen från sju århundraden, som är intimt förknippade med riksstaden Nürnbergs och patriciersläkternas historia.
[Upp]
