Tauberdalen

"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."

Området Tauberdalen, som ingår i regionen Heilbronn-Franken, begränsas i norr av floden Main och sträcker sig sedan söderut över gränsen till Bayern fram till Rothenburg ob der Tauber. Till höger och vänster om Tauber reser sig högplatåer. Området är relativt gynnat av värme och har ringa nederbörd, varför det gynnar vinodlingen, som ger landskapet en egen prägel.

De första officiella urkunderna gällande vinodling i området härstammar från Igersheim omkring 1090. En framträdande ställning inom vinframställningen intog cistercienserklostret i Bronnbach, som grundades runt 1151. Vin från området Tauber ingår i tre tyska vinodlingsområden: det nordligaste, Tauberfranken, hör till odlingsområdet Baden, det mellersta till Württemberg och det sydligaste vid Rothenburg hör till bayerska Franken. Kännetecknet för det frankiska vinet är den världsberömda tillplattade flaskan, en s.k. "Bocksbeutel". De viktigaste druvsorterna för vitt vin är Müller-Thurgau och Silvaner, följda av Riesling, Burgunder, Kerner och Bacchus. Bland rödvinerna dominerar Schwarzriesling, men också Spätburgunder och Dornfelder förekommer. En särskild specialitet är druvsorten Tauberschwarz, en av de äldsta rödvinssorterna i Tauberdalen. Denna försvann mer eller mindre i samband med att vinodlingen avtog i området men återkom under 1960-talet och finns i begränsad omfattning. Den är tillåten sedan mitten av 1990-talet och kännetecknas av sin fruktiga smak.

Områdets ekonomiska tyngdpunkter ligger inom glasindustrin vid Wertheim, träförädlingsindustri och maskinbyggnad samt servicesektorn, speciellt vid kurorten Bad Mergentheim. För området spelar turismen stor roll med många övernattningar. Härtill bidrar kurorten, men också en intensiv marknadsföring från områdets turistorganisation, som framhäver områdets kulturella sevärdheter i form av slott, kloster och kyrkor lika väl som de gastronomiska upplevelserna.

Tauberbischofsheim (ca 13 100 inv.) har mycket gamla anor och kan uppvisa fynd från tiden omkring 3000 f.Kr. Omkring 735 grundades ett kloster för kvinnor. Stadens äldsta byggnad, Peterskapellet, uppfördes 1180. 1237 överlämnades Bischofsheim till Kurmainz av kejsaren Fredrik II och strax därefter utfärdades stadsrättigheter. Omkring 1278 påbörjades byggandet av stadsbefästningarna och slottet. 1346 anslöt sig staden till niostadsförbundet, en sammanslutning av nio städer tillhöriga Kurmainz. Förbundet upplöstes 1527 efter bondekriget. Trettioåriga kriget började för stadens del 1631 med att de kejserliga trupperna marscherade genom staden, som kort därefter ockuperades av svenskarna, som stannade kvar till 1635. 1803 förlorade Kurmainz efter över 560 år överhögheten över staden, som nu underställdes fursten av Leiningen. I samband med den nya indelningen 1806 kom kom Bischofsheim sedan att tillhöra det nygrundade storhertigdömet Baden. Även under kriget 1866
mellan württembergiska och preussiska trupper blev staden indragen.

Till stadens sevärdheter räknas St. Liobakyrkan, klosterkyrkan vid det 1823 upplösta franciskanerklostret. Kyrkan genomgick en väsentlig utbyggnad i barock stil 1735. Sebastianuskapellet byggdes 1474 i två våningar. Av dessa tjänstgör den undre som minnesplats för tiden 1939-1945, medan den övre upptas av kapellet. Det kurmainziska slottet, som tillkom runt 1280, hyser sedan 1970 regionens landsmuseum. På några ställen i staden kan man också se rester efter den gamla stadsmuren.

Stadens hemsida är tyvärr mycket sparsam med upplysningar om sevärdheter.

www.tauberbischofsheim.de

Bad Mergentheim (ca 22 400 inv.) ligger centralt i mellersta Tauberdalen. Området runt omkring befolkades tidigt och många fynd från yngre stenåldern, brons- och järnåldern bevisar att kelter, alemanner och franker har bott här. Namnet Mergentheim är känt sedan 1058. I slutet av 1100-talet kom johanniterorden till orten och efterföljdes under 1200-talet av den Tyska Orden och dominikanerorden. Genom dessa tre ordenssällskaps verksamhet fick Mergentheim större betydelse och den ursprungliga karaktären av en befolkning av nästan uteslutande bönder ändrades till att också omfatta olika sorters hantverkare. Mergentheim blev en betydande marknadsplats och fick stadsrättigheter 1340. Under 1500-talet fick Tyska Orden allt större betydelse i staden, sedan det tidigare residenset i Gundelsheim hade förstörts i samband med bondekriget. Under de följande århundradena kom Tyska Orden att verka för en omfattande byggverksamhet i staden, då bl.a. den gotiska vattenborgen byggdes om till renässansslott. 1628 byggdes också ett kapucinerkloster, som sedan brändes ned av svenskarna 1631 men byggdes upp igen. 1809 innebar ett svårt slag för staden, sedan Napoleon bestämt att ordensområdet Mergentheim skulle läggas samman med kungariket Württemberg, varvid stadens betydelse minskade märkbart.

Belägg visar att de salta källorna i Mergentheim var kända redan under bronsåldern, men att de fylldes igen på grund av något naturens ingrepp och föll i glömska under 3 000 år. 1826 upptäcktes de igen och kunde utnyttjas av den kurverksamhet, som från 1929 präglade staden allt mera. Vid hundraårsminnet 1926 förlänades staden rättigheten att kalla sig Bad Mergentheim. Andra världskrigets utbrott innebar ett genomgripande bakslag för kurverksamheten. Tack vare sina många kuranläggningar utsågs staden till lasarettsstad, vilket senare gjorde att den nästan helt klarade sig undan bombangrepp och de häftiga striderna i Tauberdalen. Vid krigsslutet beslagtogs alla hotell, pensionat och många privathus, som inte frigavs förrän 1953. Härefter kunde staden uppvisa en stadig uppgång i antalet kurgäster och är nu Baden-Württembergs största kurort.

Torget omges av ståtliga korsvirkesbyggnader, som tjänstemän i Tyska Orden lät bygga åt sig vid tiden omkring 1500. Rådhuset med trappgavlar är byggt i renässansstil. Framsidan pryds av stadsvapnet, som i sig också visar det tyska ordenskorset.

Den Tyska Ordens slottsanläggning visar ännu idag spår efter den ursprungliga medeltida vattenborgen: byggnadernas placering i ringform, de böjda murarna på nordflygeln liksom bevarade vattengravar. Med tiden uppförde man en representativ renässansanläggning, där de enskilda byggnaderna vid den inre borggården sammanfattades till en sluten anläggning av byggnader. Ett intryck av den prakt, som omgav den Tyska Orden, får man i slottets furstliga rum med inslag från olika byggnadsstilar. Slottets vackraste byggnad anses slottskyrkan vara, där betydande konstnärer som Balthasar Neumann har medverkat. Sedan 1996 finns i slottet ett museum, som belyser ordens historia från dess början 1190 till idag, dess verksamhet i det Heliga Landet, i Preussen och i det Heliga Romerska Riket.

I den katolska kyrkan St. Johannes Baptist kan man i sakristian bese kyrkans skatter, som omfattar över 500 års samlade föremål med kyrklig anknytning. Kyrkans guld- och silverarbeten är av hög konstnärlig klass.

www.bad-mergentheim.de

Weikersheim (ca 7 500 inv.) är en statligt godkänd rekreationsort med en lång historia bakom sig. Den omnämns först i en gåvourkund 837 till klostret Fulda. 1313 fick Weikersheim stadsrättigheter, vilket också innebar, att man kunde hålla marknader och bygga en stadsmur. Denna utvidgades senare med stads- och vakttorn. Under århundradenas lopp skedde flera uppdelningar av arv inom det härskande huset Hohenlohe och de nya herrarna satte sin egen prägel på staden. I slutet av 1500-talet fram till mitten av 1700-talet byggdes ett furstligt residens med en prakt, som är svår att finna i andra slott av samma storlek. I och med slottet lades också grunden till en av pärlorna utmed den "romantiska vägen". Inte för inte kallas det med den generöst anlagda trädgården för "Hohenlohes Versailles". Orten erbjuder en stadsbild, som präglas av renässansen och barocken, vilket märks allra bäst, om man kommer in genom den nedre stadsporten och går fram mot torget med det mäktiga slottet.

Slottet och den tillhörande parken utgör en harmonisk enhet med staden men med en alldeles egen dragningskraft. Den barocka slottsparken, anlagd i samma stil som Versailles, ligger bakom det praktfulla renässansslottet. Vid parkens slut ligger orangeriet med utsikt över Tauberdalen. Slottsträdgården är välförsedd med statyer. Slottets rum och salar är rikligt utrustade och dekorerade med en inredning, som har förblivit komplett fram till idag.

www.weikersheim.de/

Creglingen (ca 4 800 inv.) finns skriftligen omnämnt 1045 och tillhörde efter 1088 klostret Comburg (Schwäbisch Hall). Under 1200-talet övertogs orten av grevarna av Hohenlohe, som 1349 kunde utverka stadsrättigheter av kejsaren. Sedan linjen Hohenlohe-Brauneck dött ut 1390, genomgick Creglingen en växlande historia och tillhörde flera olika ätter och länder, innan staden slutligen 1810 tillföll Württemberg.

Creglingens förnämsta sevärdhet finner man strax utanför staden, i Herrgottskirche. Enligt legenden skulle en bonde, då han plöjde, ha hittat en oblat i jorden. Hans herre lät på platsen bygga ett kapell, som 1389 helgades som vallfärdsort. Sedan 1530 är detta kapell en evangelisk kyrka, som idag mestadels används för bröllop, begravningar, gudstjänster och konserter. I kyrkan befinner sig ett av konstnären Tilman Riemenschneiders internationellt kända verk, ett Mariaaltare av stor skönhet. Altaret gäller för att vara hans mest mogna verk och anses ha tillkommit omkring 1505. I kyrkan finns också ytterligare altare av andra mästare från 1400-talet.

Ett något annorlunda museum kan man besöka i Creglingen, där det finns ett fingerborgsmuseum alldeles i anslutning till Herrgottskirche med över 4 000 exponat från hela världen.

www.creglingen.de

[Upp]