Region Stuttgart

"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."

Region Stuttgart är egentligen en administrativ indelning bestående av staden Stuttgart och fem landsdistrikt med sammanlagt 179 städer och kommuner men har kommit att utnyttjas också som ett turistiskt begrepp. Inom området bor ungefär en fjärdedel av delstatens innevånare, ca 2,7 milj., som representerar 170 olika länder. En knapp fjärdedel av denna befolkning bor i Stuttgart, resten fördelas på mindre städer eller ren landsbygd. Följande uppdelning av regionen har skett: a) Stuttgart, b) distriktet Ludwigsburg, c) distriktet Rems-Murr, d) distriktet Böblingen, e) distriktet Esslingen och f) distriktet Göppingen.

Regionen hör till de bäst utvecklade näringslivs- och teknologiplatserna i Europa med ett stort antal världsledande företag med omfattande export. Till de viktigaste branscherna hör bl.a. bilindustri, maskinbyggnad, elektroteknik och IT, vilket också innebär att en stor del av de anställda har en hög teknologisk utbildning. Speciellt gäller detta anställda inom framtidsbranscher som informationsteknologi, bränslecells-, nano- och bioteknologi, och som representeras av många unga företag.

Närheten till naturen i form av Schwäbische Alb (Schwabiska Jura), Schwarzwald eller vinbergen, sevärdheter i form av slott och borgar erbjuder både rekreation och omväxling. I både Stuttgart och Esslingen växer vinbergen ända in i städerna. Skogklädda höjder alternerar med små kullar och ängar med fruktträd och tvärs genom regionen slingrar sig floden Neckar. Utbudet av museer är stort i området och omfattar många skiftande områden som konst, bilar, choklad mm. Det kulturella programmet är över huvud väl tilltaget med ett brett utbud av musik och teater.

Stuttgart (ca 597 000 inv.), Baden-Württembergs huvudstad, ligger inbäddad i en av de största vinodlingsregionerna i Tyskland och kan tack vare nivåskillnaderna i och utanför staden erbjuda härliga vyer över staden med dess byggnader i de mest skiftande byggnadsstilar. Staden är omgiven av skogklädda höjder på tre sidor och med en fjärde vettande mot Neckar. Detta skyddade läge ger staden ett angenämt klimat. Med sina knappt 600 000 innevånare är Stuttgart en av de viktigaste industristäderna. Över hela världen är företag som Daimler, Bosch och Porsche bekanta för sina produkter. Också inom mediebranschen är staden av stor betydelse med mer än 150 bok- och tidskriftsförlag. Som mäss- och kongresstad får Stuttgart en allt större betydelse.

De första historiska spåren sträcker sig bakåt i tiden till ca 10 000 f.Kr. Från tiden för den yngre stenåldern och bronsåldern har man funnit spår på många höjder i och omkring Stuttgart. Från den keltiska tiden finns gravhögar och vägar. Från tiden för romarnas närvaro i området finns rester efter den romerska gränsen med kastell, en civil bosättning, romerska gårdar och vägar. Som en följd av folkvandringarna under 400-talet och senare uppstod många nya orter med namnslut på -ingen (Vaihingen), senare -hausen (Mühlhausen) och -heim (Obertürkheim). Under 600-talet uppstod flera bosättningar i dalgången, vilka numera utgör tämligen små delar av staden. Omkring 950 anlade hertig Luitolf av Schwaben ett stuteri ("stuotgarten") i Nesenbachdalen och till skydd för detta en vattenborg, vilket blev föregångaren till dagens Gamla slott. Stuteriet har alltså gett namn till staden. Inte förrän 1160 omnämndes Stuttgart officiellt i skrifterna och ca 1219 fick man stadsrättigheter. I ett krig 1312-15 besegrades den styrande greven och staden kom att förvaltas av riksstaden Esslingen. 1316 utsågs staden som huvuduppehållsort för greven av Wirtemberg. Kort härefter förlades stiftet Beutelsbach / Remstal till Stuttgart. 1482 återförenades genom Münsingerfördraget det tidigare uppdelade Württemberg, varvid Stuttgart på nytt förklarades som huvud- och residensstad. Samtidigt anlades i staden också ett dominikanerkloster. Under en period mellan 1520 och 1534 stod staden under österrikisk överhöghet men kunde med hessisk hjälp återerövras. Under 1700-talet förlades residenset vid två tillfällen till Ludwigsburg (1724-34 och 1764-75). 1806 upphöjdes Stuttgart till kungsstad och var säte för fyra kungar under 112 år. 1885 presenterade Daimler sin personbil och året efter öppnade Bosch sin verkstad. Efter första världskrigets slut blev Stuttgart huvudstad i Württemberg. Under andra världskriget utsattes staden för fyra bombangrepp med ansenliga skador som följd. Under krigets slutskede intogs staden av franska trupper, som emellertid fick avträda den till amerikanska.

Trots alla höjder runt Stuttgart får man den bästa utsikten över stan från det 217 m höga tv-tornet. Efter knappt två års byggtid kunde det tas i bruk 1956. Inte från någon annan punkt i Stuttgart är utsikten så omfattande över staden, Neckardalens vinodlingar och över skogarna i Schwarzwald och Odenwald. Ibland kan man också se de tyska, österrikiska och schweiziska Alpernas bergstoppar. I tornets korg finns förutom utsiktsplattform också en kafeteria med möjligheter att få enklare maträtter. En fullständig restaurang finns i tornets bottenvåning. Till plattformen (152,4 m) kommer man med hiss på ca 36 sek.

Det gamla slottet går tidsmässigt tillbaka till 900-talet och den vattenborg, som skulle skydda stuteriet. Efter att grevarna av Württemberg under 1300-talet hade flyttat till Stuttgart, byggdes borgen ut för att passa i sin nya funktion. Först under 1550-talet fick byggnaden en slottskaraktär, då hertigen lät bygga om den gamla borgens inre till ett renässanspalats samtidigt som övervåning och flyglar tillfogades, varvid en arkadförsedd innergård uppstod. I en av flyglarna inhystes den evangeliska slottskyrkan. Under 1700-talet tillfredsställde palatset inte längre hovets anspråk och det degraderades till sidobyggnad, sedan det nya slottet hade byggts. Hovtjänstemän med familjer flyttade in och i slutet av 1800-talet blev det platsen för den kungliga antikvitetssamlingen. I december 1931 förstördes delar av palatset av en brand och innan reparationerna var färdiga 1944 utsattes slottet för ett bombangrepp, som åstadkom stora skador. Reparationerna påbörjades 1946 och var helt klara 1962. Sedan 1948 är slottet hemvist för württembergska landsmuseet, som har sin tyngdpunkt i framställningen av landets historia från stenåldern och framåt. Slottet är öppet för allmänheten och guidade visningar genomföres.

Hertig Carl Eugen av Württemberg lät med det Nya slottet bygga det sista stora barocka residensslottet i Tyskland, ett uttryck för hans önskan att göra Stuttgart till ett andra Versailles. Grundstenen lades 1746 och fem år senare var huvudbyggnaden och trädgårdsflygeln färdiga. Efter ytterligare fem år stod också stadsflygeln färdig som byggnadsstomme. Till huvudbyggnaden anslöt sig två flyglar, som därigenom bildade en hästskoformad innergård. Anläggningen är en typisk företrädare för sin tid med influenser från dåtida fransk arkitektur. Den enda utsmyckningen av de enkla fasaderna utgörs av skulpturer på balustraderna. 1760 kompletterades huvudbyggnaden med en kupol. Efter en brand 1762 försenades färdigställandet av slottet och 1764 inställdes arbetet under en tioårsperiod, då hertigen förlade sitt residens till Ludwigsburg och inte återkom förrän 1775. Sedan hertig Friedrich II hade blivit kung av Württemberg 1806, lät han bygga om rummen i Nya slottet i empirstil. Kungarna av Württemberg residerade sedan i slottet till i mitten av 1800-talet. Slottet förstördes 1944 men återuppbyggdes och stod klart 1964. Idag används det av delstatens ministerier och för representation men också för konserter, föredrag och konferenser. Slottet kan beses vid guidade visningar.

Även slottet Solitude i skogarna väster om Stuttgart byggdes på tillskyndan av hertig Carl Eugen. Han tyckte om den lugna platsen och vistades där, när han ville vila från jakten. Rokokoslottet Solitude byggdes 1764-75 och uppvisar likheter med slottet Sanssouci i Potsdam. Slottet skulle användas för representation; bostads- och sällskapsrum liksom andra utrymmen placerades i en rad kavaljersbyggnader på slottets baksida. Från slottet byggdes en tolv km lång, rak väg till residensslottet Ludwigsburg. Åren 1972-83 genomgick slottet en genomgripande restaurering och är idag säte för Akademie Schloss Solitude, som i kavaljersbyggnaderna ställer bostads- och arbetsrum till förfogande för konststipendiater. Slottet kan beses vid guidade visningar.

Under 900- eller 1000-talen tillkom en kyrka, som under århundradenas lopp byggdes ut till Stiftskyrkan, som man känner till idag. Karaktäristiskt för kyrkan är de båda olika byggda tornen. Medan det åttkantiga västtornet i slutet av kyrkoskeppet framstår som ett kraftigt torn, avslutas det fyrkantiga sydtornet, som står vid sidan av skeppet, med ett spetsigt tak. Under bombangrepp 1944 skadades kyrkan svårt och endast ytterväggar återstod. Vid återuppbyggnaden efter kriget använde man sig av befintliga delar men kompletterade alla övriga delar på det sätt, som var utmärkande för 50-talet. Återuppbyggnaden var dock inte av bästa kvalitet och en större restauration fordrades, varpå kyrkan återinvigdes 2003.

Foto: www.wilhelma.de

Wilhelma, Tysklands unika zoologisk-botaniska trädgård och en av de vackraste i Europa, anlades 1842-53 som maurisk trädgård för kung Wilhelm I av Württemberg. Den zoologiska avdelningen har ca 1 000 djurarter och är en av världens artrikaste. Härtill kommer ca 5 000 växtarter i den botaniska avdelningen. I många fall kombineras de, så att djuren kan upplevas i sin rätta miljö. Så kan man t.ex. träffa på en sydamerikansk regnskog med ett tjugotal fågelarter, som flyger fritt omkring. Till de absoluta favoriterna bland djuren hör isbjörnsungen Wilbär, som alltid drar många åskådare. (Mera om djuren kan man erfara genom att klicka på länken under Wilbär.) Förutom de djur, som man kan se i deras inhägnader, akvarier eller terrarier, finns också sådana, som man kan möta "öga mot öga", kela med och klappa. Anläggningen är Baden-Württembergs mest besökta med ca 1,8 miljoner besökare om året.

stuttgartMercedes-benz-museum.jpg (21851 byte)

I Stuttgart finns ett rätt stort antal museer till olika teman. Mycket populärt har ett av de senast invigda, det nya Mercedes-Benzmuseet, blivit. Från att tidigare ha haft en tämligen undanskymd och trång utställningslokal har man nu kunnat flytta in i ett nybyggt museum direkt framför huvudporten till Daimlerverken i Stuttgart-Untertürkheim. Invigningen skedde i tid inför fotbolls-VM 2006 och blev genast en stor succé. Bidragande orsak till framgången är också museets arkitektur med nio våningar i klöverbladsform och en utställningsyta av 16 500 m². Efter att ha tagit hiss till nionde våningen kan man sedan spiralformigt arbeta sig ned genom byggnaden och bilens historia. Museet visar ca 1 500 olika utställningsföremål - från den äldsta bilen till de allra nyaste - 160 fordon inklusive Benz och Daimlers första bilar, den första Mercedesbilen, kända racerbilar, limousiner och sportvagnar. Museet är så omfattande, att det behövs gott om tid för den bilintresserade att se allt i museet. Möjlighet finns dessutom att delta i en guidad fabriksvisning.

Ytterligare ett bilmuseum har stora möjligheter att bli lika populärt - Porsche. Porsches historia är nästan lika gammal som bilens. Ferdinand Porsche blev tidigt känd som konstruktör och arbetade också hos Daimler, där han under 20-talet utvecklade den s.k. kompressorsportbilen. 1931 öppnade han eget och lade med sina erfarenheter därmed en viktig grundsten för utvecklingen av sportiga bilar och racerbilar. Det nuvarande museet, som öppnades 1976 för allmänheten, visar ca 15 olika racer- och sportbilar liksom prototyper. Museet flyttar nu in i nya lokaler i Stuttgart-Zuffenhausen med invigning 31 jan. 2009. I likhet med Mercedesmuseet har det nya Porschemuseet en inbjudande modern arkitektur med en utställningsyta av 5 600 m² för de ca 80 fordonen och mängder av andra utställningsföremål. Förutom de utställda bilarna finns också en museumsverkstad, museumsshop och Porschearkivet.

Eftersom Stuttgart ligger i ett av de mest kända vinområdena, finns här också ett museum, Alte Kelter, som belyser vinodlingens historia. Sedan mer än 750 år spelar vinrankan en viktig roll i regionen. Museet visar exponat från mer än 2000 års vinodlingshistoria och är ett absolut måste för den som vill gälla som vinkännare. Museet ger en överblick över vinkulturen från romartiden och fram till idag. Efter en rundvandring genom museet kan besöket avslutas med provsmakning av det lokala vinet.

www.stuttgart-tourist.de

[Upp]