Området Ravensburg

"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."

Området Ravensburg hör till de största administrativa områdena i Baden-Württemberg med 39 städer och kommuner med innevånarantal mellan 200 och 49 000. I området ingår flera geografiska regioner som Oberschwabens högland, Westallgäus högland (i öster) och Linzgau (i väster). I Oberschwaben utgör området den centrala delen och enligt ett tyskt talesätt skulle man här befinna sig närmare himlen än i andra områden. Det anser tydligen också många turister, eftersom man årligen har ca 1,9 miljoner övernattningar fördelat på både lång- och kortsemestrar. Traditionellt sker de flesta övernattningarna i kurorter, men också de stora natur- och landskapsskyddsområdena lockar många besökare liksom de talrika kulturskatterna utmed de turistiska vägarna.

Bad Waldsee (ca 19 800 inv.) omtalas först 926, då det förstördes av ungerska styrkor på plundringståg genom Sydtyskland, men givetvis var orten tidigare befolkad av romare och germaner. Medeltidens kungar drog ofta omkring i sina riken för att kunna hävda sin makt och lät då bygga gårdar åt sig på lämpliga platser. En sådan plats var Waldsee, eftersom romarna tidigare hade byggt en väg från Bodensjön till Donau på landtungan mellan ortens båda sjöar. (Om ortens namn kan tillfogas, att det inte har med orden Wald /skog/ och See /sjö/ att göra, utan går tillbaka på ett gammalt tyskt ord för en keltisk stam, Walchen, som bodde i Sydtyskland.) Efter ungrarnas överfall byggdes kungsgården och kyrkan upp igen och i skydd av gården slöt sig ett antal präster samman, vilket senare gav upphov till ett augustinerkloster. 1298, i samband med att stadens härskare, herrarna av Waldsee, flyttade till Österrike, fick Waldsee stadsrättigheter med samma fri- och rättigheter som Ravensburg. Från Österrike fortsatte ägarna att föra ett milt regemente och staden utvecklades gynnsamt. Detta fortsatte också sedan staden hade sålts till hertigarna av Österrike. Först sedan dessa hade pantsatt staden till andra, blev det mera kritiskt och stadens innevånare slöt sig samman och köpte ut staden för egna pengar. Trots löfte att slippa framtida pantsättning bröts detta 1386, då staden ånyo lämnades i pant. Den nye härskaren och hans efterkommande visade sig betydligt hårdare och innevånarna gjorde uppror vid flera tillfällen, som alla slutade med nederlag för befolkningen. Inte förrän 1680 lyckades det staden att åter komma direkt under Österrikes ledning, sedan man betalat en stor summa i lösen. Staden hade nu så hög skuldsättning, att man tvingades sälja sin dyrbaraste ägodel, sjön, till klostret. I samband med de napoleonska krigen kom Waldsee 1807 till Württemberg och en ny era började.

Redan 1283 hade den dåtida stadskärnan försetts med en stadsmur, som utvidgades efter 1400, då också stadsporten Wurzacker Tor byggdes. 1811 påbörjades brytningen av den gamla stadsmuren för att skapa mera utrymme åt den ditintills hårt begränsade staden. 1832 började man också bryta stadsportarna, som nu ansågs ha tjänat ut sitt syfte som uppbördsplatser för resande till staden. Wurzacker Tor är den enda kvarvarande stadsporten.

Den som vandrar omkring i staden, lägger märke till att ovanligt många av de äldre husen är försedda med trappgavlar. Dessa behöver inte nödvändigtvis vara lika gamla som huset i övrigt utan kan ha tillkommit senare för att ge huset ett förnämare utseende. Som exempel kan nämnas Heilig-Geist-Spital, det tidigare kombinerade sjukhuset, ålderdomshemmet och fattighuset, en av stadens äldsta inrättningar. Den nygotiska fasaden fick byggnaden först 1856, den målades något senare och restaurerades 1978. Rådhuset, som började byggas 1426, var en reaktion mot den behandling stadens innevånare hade utsatts för och måste vara så stort, att det kunde hävda sig mot slottet och klostret. Byggnaden med den imponerande gotiska fasaden räknas som ett av de vackraste rådhusen i Oberschwaben. Mitt emot rådhuset ligger sädesförrådet, det hus, där under århundraden ortens säd förvarades. Redan 1348 omtalas ett sådant förråd, men dagens utseende med den gotiska trappgaveln tillkom 1492. Ända till efter första världskriget tjänstgjorde det som fruktförråd. Sedan 1972 har det fått en ny funktion, då det ombildades till hembygdsmuseum.

Stiftskyrkan St. Peters dubbeltorn har varit en symbol för staden, allt sedan deras tillkomst 1766. Året före hade man börjat bygga ut och ändra den gamla gotiska kyrkan, så att den fick sitt nuvarande barocka utseende. Till kyrkans inre tog man hjälp av Dominikus Zimmermann, som byggde den kända kyrkan i Wies. Av hans tillverkning är bl.a. högaltaret och korstolarna. I det tidigare bönerummet finns sedan 1992 kyrkans skatter utställda, t.ex. guldsmedsarbeten från 1600- och 1700-talen.

Slottet (tidigare borgen) Waldsee spelade redan under 1300-talet en ödesdiger roll för stadens befolkning, då det blev hemvist för de härskare, som hade fått Waldsee som län. Under 300 år förvaltades den pantsatta staden härifrån och under lika lång tid kämpade befolkningen för att slippa denna börda. För varje upprorsförsök blev motåtgärderna allt strängare. En bild från 1550 visar ett starkt befäst vattenslott på utsidan av stadsmuren men förenad med staden genom en bro och en speciell liten port i muren. Slottet fick sitt nuvarande barocka utseende 1745.

Bad Waldsee har en lång historia som kurort. Denna kulminerade 1974, då man fick utmärkelse som kneippkurort. Efter flera års saneringar och utbyggnader öppnades 1994 Waldseebadet. Från ca 1800 meters djup sprutar 62,5°-igt fluorid- och svavelhaltigt vatten upp till ytan, där det används i ett badlandskap om ca 720 m².

www.bad-waldsee.de

Weingarten (ca 23 500 inv.) var fram till 1865 namnet på ortens kloster, under det att ortnamnet var Altdorf. På grund av de arkeologiska fynd som har gjorts, ligger det nära till hands att tro, att orten var bebodd under alemannisk tid och att den under 700-talet blev en del av det frankiska riket. I mitten av 800-talet kom området att tillhöra en av welfernas släkter, som byggde en borg i Altdorf. Samma släkt grundade 935 också ett kloster, som skulle fungera som deras familjegrav, men som brann upp 1053. Tre år senare grundades ett nytt kloster för benediktinermunkar på Martinsberg mitt emot Altdorf, varvid de hemlösa nunnorna fick överta det gamla benediktinerklostret. Det nya klostrets namn var Weingarten, vilket finns belagt från omkring 1123. Under 1200-talet utvecklades Altdorf och fick egen marknad, dock var konkurrensen under 1300-talet från närliggande Ravensburg, som hade blivit fri riksstad, stark. Klostret Weingarten hade 1274 upphöjts till rikskloster och hade fått stora landområden, som gjorde det till ett av Sydtysklands rikaste kloster. 1715 lät man därför riva sin gamla klosterkyrka från 1100-talet och uppföra en rikt utsmyckad basilika, som skulle stå mitt i en idealtypisk klosteranläggning. Planerna blev bara delvis uppfyllda, eftersom klostret upplöstes 1803 och övergick i ätten Oranien-Nassaus ägo. 1806 överfördes både klostret och Altdorf till kungariket Württemberg. Under 1800-talet utvecklades Altdorf till militärort men också som en plats med betydande maskinindustri. 1865 döptes Altdorf om till Weingarten och fick stadsrättigheter. Under tiden 1939-46 var Weingarten en del av Ravensburg men blev sedan åter självständigt.

Högt uppe på Martinsberget ligger den "schwabiska St. Peter", Tysklands största barockbasilika. Sitt smeknamn har kyrkan fått, därför att detta barockmästerverk är nästan exakt hälften så stort som Peterskyrkan i Rom. 1715 påbörjades den nya kyrkan och stod klar efter bara nio år. Den som kommer in i kyrkan överväldigas av dess storhet; den ljusa stucken samverkar med de konstfulla freskerna; högaltaret, korstolarna och det gyllene korgallret förenas i fulländad prakt. Kyrkan har också en praktfull orgel, som med sina 6666 pipor förtrollar både åhörare och åskådare. Den konsthistoriskt inte mindre intressanta kororgeln befinner sig för tillfället i ett miserabelt tillstånd och hotar att helt förfalla, om inte en omfattande restauration kan ske. Benediktinerklostret Weingarten anses vara det mest berömda bland klostren i Oberschwaben. 1094 fick klostret som gåva en relik bestående av jord från Golgata, vilken skulle vara indränkt med Jesu blod. Denna relik förlänade klostret en fortsatt hög ställning som vallfärdsplats.

"Schlössle" uppfördes omkring 1550 som en renässansbyggnad av den österrikiske landsfogden. På 1700-talet var "slottet" bostad för de kejserliga landsdomarna, som omkring 1730 sörjde för, att byggnaden byggdes om i rokokostil. Särskilt bekanta är de vackra stucktaken. I byggnaden finns sedan 2001 stadsmuseet, där man kan följa stadens historia.

www.weingarten-online.de

Ravensburg (ca 49 300 inv.) uppstod vid foten av en welfisk borg, nuvarande Veitsburg, som omnämndes 1088, men de första påvisbara spåren efter bosättningar pekar mot tiden omkring 2000 f.Kr. Även romarna har lämnat spår efter sig. I korsningen av två viktiga handelsvägar anlade welferna ett samhälle, som fick stadsrättigheter redan under 1100-talet. Under de följande 250 åren upplevde staden höjdpunkten av sin historiska utveckling, bl.a. fri riksstad 1276. Eftersom befolkningsmängden tilltog snabbt, måste staden utvidgas flera gånger. De flesta markanta byggnader, som fortfarande präglar stadsbilden, är därför från 1300- och 1400-talen. För den ekonomiska uppgången hade staden att tacka i första hand köpmännens och hantverkarnas framgångsrika verksamhet. Ravensburg var sedan 1300-talet en av de ledande handelsstäderna inom Bodensjöns område. Inhemska produkter från Oberschwaben, t.ex. linne, såldes till hela Europa. Då reformationen infördes 1544-46 beslutade sig staden för att tillämpa konfessionell paritet och hörde därmed till de fyra städerna (förutom Augsburg, Biberach och Dinkelsbühl) i tyska riket, i vilka katoliker och protestanter var likaberättigade. I samband med trettioåriga kriget förlorade staden mycket av sin betydelse och 1802 dessutom sin självständighet som riksstad. Efter att under några år ha tillhört Bayern kom staden 1810 till kungariket Württemberg. Stadens industrialisering började under 1830-talet med tyngdpunkten förlagd till textiltillverkning och maskinbyggnad. Järnvägens tillkomst 1847 medförde ytterligare en ekonomisk uppgång för staden, som kontinuerligt ökade sin folkmängd. Eftersom det heller inte fanns någon rustningsindustri i staden, förskonades den i stor utsträckning från bomber under andra världskriget.

Ravensburg brukar tack vare de många medeltida tornen och portarna kalla sig Tornens och portarnas stad. Även stora delar av stadsmuren har bibehållits. Av portarna har bara en rivits och återanvänts, då man byggde den evangeliska stadskyrkans torn. Den historiska gamla stan, som delas in i övre och nedre staden, har i stort kunnat bibehållas. Den övre staden kännetecknas av de stora patricierhusen och den nedre av de mindre hantverkarhusen. Under 1980-talet genomgick gamla stan en omfattande sanering och stängdes för genomfartstrafik.

Till de kända tornen i staden hör det 51 m höga 'Blaserturm' byggt alldeles intill våghuset, som tidigare hyste stadsvågen. Tornets märkliga placering kan hänga samman med stadsmurens tidigare förlopp. Fram till stadens utbyggnad under 1300-talet var tornet en del av stadsbefästningen men kom sedan att hamna mitt i staden och tjänade fram till 1911 som stadens centrala vakttorn. 1552 rasade tornet men byggdes genast upp igen i renässansstil.

Högt över staden syns också Ravensburgs mest kända symbol, det vitmålade tornet 'Mehlsack', byggt omkring 1425. Namnet (mjölsäcken) har det fått tack vare sin runda form och vita puts. Tornets plattform tjänade tidigare stadens innevånare som utkikspost över området omkring borgen Veitsburg, som ända in på 1600-talet behärskades av de politiska motståndarna till den fria riksstaden. Tornet renoverades 1995.

Efter stadens utvidgning och sedan den staufiska stadsmuren tagits bort förlades rådhuset från övre staden till centrala gamla stan, där det byggdes upp 1386 i stället för några äldre borgarhus. På rådhusets östra sida ses en tidig framställning i sandsten av stads- och riksvapnet, på den norra en utbyggnad för domstolen, varifrån dödsdomar förkunnades. I första våningen finns två vackra sengotiska rådssalar med historiskt intressant utrustning i form av glasrutor, skråtavlor, fresker och en stadsplan från 1625.

Omkring 1250 omtalades första gången ett nytt Mariakapell, som redan 1274 betecknades som kyrka. Den nuvarande Mariakyrkan påbörjades omkring 1360 och från den tiden härstammar det utsmyckade gavelfältet från den tidigare övertäckta västportalen. Den ursprungligen treskeppiga basilikan utvidgades troligen under 1400-talet med ytterligare ett sidoskepp i söder. Tornet fick sin nuvarande form omkring 1600. Vid en ombyggnad av kyrkan 1891 gjordes betydande ingrepp i de gamla byggnadsdelarna och 1957-67 gjordes en omfattande renovering. I koret ses viktiga glasmålerier från 1400-talet.

Ravensburg är också spelens stad, känd världen över för sina spel, pussel och barnböcker. Åtskilliga svenskar har säkert suttit och knåpat med pussel, som har tillverkats här. Det är också en stad, som satsar på barnen, t.ex. med en egen hemsida, som kan lära barnen något om staden, samtidigt som de roas. Vissa av stadens hotell erbjuder också gratis plats för barn upp till 18 år i föräldrarnas sällskap. Och inte minst - strax utanför staden finns en fritidspark med allehanda attraktioner, som roar alla barn.

Utgrävningar på borgen Veitsburgs område visar att borgplatån mycket tidigt har använts som flyktborg och förmodligen också planerats på konstgjort sätt. Från denna borg förvaltade welferna sitt land i hertigdömet Schwaben. 1178 ärvdes borgen av den staufiske kejsaren Fredrik Barbarossa, som lät göra den till ett av de staufiska huvudsätena. Sedan den staufiska ätten hade dött ut, satt en kejserlig fogde som härskare i borgen. Under trettioåriga kriget förstördes borgen nästan helt och hållet av svenska trupper, varpå fogden förlade sin verksamhet till nuvarande Weingarten. Under 1700-talet kunde staden köpa berget med ruinerna och lät uppföra ett litet barockslott. I några av de ursprungliga byggnaderna har inrättats ett vandrarhem.

www.ravensburg.de

Utöver de ovan beskrivna orterna kan det också löna sig att besöka församlingskyrkan St. Verena och vallfärdskyrkan i Bad Wurzach, församlingskyrkan St. Martin och gotiska huset i Leutkirch, rådhuset och St. Martinskyrkan i Wangen samt kyrkan St. Georg och Jakob i Isny.

[Upp]