Odenwald

"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."

Odenwald hör till de regioner, som har många historiska minnen och fynd, som bevisar tidig mänsklig närvaro. De första spåren leder till tiden mellan 9000 och 7000 f.Kr. och utgörs av fynd av verktyg från den mellersta stenåldersperioden vid Auerbach. I Neckardalen och i Osterburken har man kunnat visa på delstatens äldsta bofasta jordbrukande befolkning bestående av bandkeramiker från yngre stenåldern. Ett annat tidigt bevis från tiden före Kristi födelse utgörs av den keltiska kvadratiska skansen vid Gerichtstetten, en anläggning, som är ensam i sitt slag i regionen.

Den romerska tiden är intimt förbunden med uppförandet av gränsbefästningarna mot de fientliga germanerna. Befästningarna utgjordes av träpalissader, gravar och vakttorn, som slöt luckan mellan Main - Neckargränserna, som bildade den romerska gränsen mot Germanien i sydväst. Kastell i de nuvarande orterna Schlossau, Oberscheidental, Robern, Trienz och Neckarburken säkrade Odenwaldgränsen mot angrepp. Omkring mitten av 100-talet förlades gränsen ca 15 - 20 km längre österut. Denna främre gräns erbjöd ett bättre militärt skydd och gjorde dessutom en kortare väst-östförbindelse möjlig mellan de båda romerska kolonierna Augsburg och Mainz. Inom området Odenwald gick denna gräns längs en nästan rak linje mellan kastellen Walldürn och Osterburken. I och med alemannernas inträngande i gränsområdet omkring år 260 var det romerska herraväldet slut.

Med frankerna började på 500-talet den tidiga medeltida utbyggnaden av landet och fortsatte till in på 1200-talet med markröjning för bosättningar i Odenwald. Till medeltidens betydande landägare hörde klostren i Amorbach, Lorsch och Mosbach samt stiftet Würzburg. Senare tillkom under en kortare period också herrarna till Dürn och angränsande områden i egenskap av anhängare till Stauferna. På grund av delning, pantsättning och försäljning av landområden minskade deras makt i området under 1200-talets andra hälft. Från senmedeltiden till 1803 utgjorde det pfalziska grevskapet vid Rhen, ärkebiskopsdömena i Mainz och Würzburg samt riksriddarna i området de bestämmande maktfaktorerna. Under nästan hela 1400-talet var Mosbach residens för den grevliga sidolinjen Pfalz-Mosbach.

I bondekriget 1525 var Odenwald en av de viktiga skådeplatserna. Den genom ett drama av Goethe kände Götz von Berlichingen, som anförde en skara bönder i området, bebodde borgen Hornberg vid Neckarzimmern fram till sin död 1562. Medan reformationen, först den lutherska och sedan den calvinistiska, kunde varaktigt slå igenom i Kurpfalz, förblev befolkningen i de områden som hörde till ärkebiskopsdömena Mainz och Würzburg katolsk. Trettioåriga kriget förödde liksom i många andra regioner stora delar av Odenwald. Efter fredsslutet 1648 dröjde det ytterligare 15 år, innan de lämnade och förstörda orterna åter befolkades. Under tiden fram till 1803 och nyordningen efter Napoleonkrigen förblev maktförhållandena i området tämligen stabila.

Detta ändrade sig snabbt genom nyordningen 1803/06, då det då befintliga Kurpfalz slogs sönder och delades upp. Störst nytta av denna uppdelning fick Baden, som kompenserades för sina förlorade områden på Rhens vänstra sida genom nytt land på den högra. Detta utgjordes av Odenwald och närliggande områden, som tillsammans bildade furstendömet Leiningen, vilket tillsammans med en mångfald riksriddares områden 1806 tillföll Baden. Dessa områden började genast att integreras i det badiska storhertigdömet.

Avsaknaden av större städer i området gör att turisterna söker sig hit för att kunna njuta av naturen i lugn och ro, besöka de gamla slotten och borgarna eller borgruinerna eller bege sig av på vidsträckta promenader.

Stadsdelen Eberstadt i Buchen (ca 18 700 inv.) utgör "ingångsporten" till en av regionens största sevärdheter, droppstensgrottan. Denna upptäcktes av en tillfällighet 1971, då en vägg i ett kalkstensbrott skulle öppnas. Grottan är 600 m lång och mellan 2 och 7 m bred. Höjden varierar mellan 2,5 och 8 m. Temperaturen i grottan ligger konstant på 11° och luftfuktigheten vid 95 %. Åldern uppskattas till mellan en och två miljoner år och under denna tid har grottans droppstenar bildats.

Av övriga sevärdheter i staden kan nämnas det nuvarande stadstornet, som tidigare kallades Mainzer Tor och ingick som ett av fyra torn i stadsbefästningen. På tornet kan man läsa olika byggårtal, men de två understa våningarna är troligen från tiden omkring 1309, de båda övre från ca 1490. Det barocka lökkupolstaket tillkom 1719 efter den stora branden i staden.

Stadens mest iögonenfallande kännetecken är det gamla rådhuset, som stod färdigt 1723. Byggnaden är gjord helt i sten och portbågarna är försedda med utmejslade stenhuvuden för att hålla borta onda andar. Undre våningen användes tidigare som saluhall.

Ett samband finns också mellan Buchen och Sverige. Här levde åren 1761-68 Joseph Martin Kraus, som under sina universitetsstudier blev bekant med en svensk student och flyttade till Sverige 1778. Efter en tid upptäcktes hans musikaliska ådra av Gustav III, som härefter understödde honom. Kraus dog 1792, kort efter mordet på Gustav III. Kraus är Buchens mest kände son, som äras än idag. Stadens musikskola är uppkallad efter honom och det internationella Kraussällskapet har sitt säte i Buchen. I stadens museum i Trunzer Haus, där hans familj bodde under vistelsen i staden, har en minnesplats inrättats till hans ära.

Foton: Verkehrsamt Buchen

Mosbach (ca 24 900 inv.) ligger i Neckardalen på de sydliga utlöparna av Odenwald. I gamla stan finns många korsvirkeshus med Palmsches Haus från 1610 som det vackraste. Senrenässansens hela prakt visar sig i den vackert utsmyckade fasaden med dess snidade och målade träbalkar. Sevärd är också simultankyrkan vid torget med en mur, som delar det evangeliska skeppet från det katolska koret. Sommaren 2008 öppnades den 1,2 m tjocka muren för att genom en dörr förena de båda kyrkorummen. Härigenom vill man lägga grunden för ett fördjupat ekumeniskt arbete.

Torget i Mosbach präglas av rådhuset, som uppfördes under 1550-talet på resterna av en tidigare kyrka. Renässansbyggnaden omfattar fyra våningar, där den undre byggdes som en saluhall med plats för slaktare och bagare att erbjuda sina varor. I våningen ovanpå sammanträdde stadsrådet (gör så fortfarande) och hölls ting. Den undre tredjedelen av rådhustornet motsvarar det tidigare kyrktornet med dess gotiska korsvalv. Tornet är 34 m högt och erbjuder en härlig utsikt över staden. Av tornets tre klockor är en från 1458 och fanns i det tidigare kyrktornet.

Mosbach utgör en inkörsport söderifrån till geo-naturparken Bergstrasse-Odenwald, som på en yta av 3 500 km² sträcker sig mellan floderna Rhen, Main och Neckar. Efter att sedan 2004 ha varit europeisk och nationell geopark, har den nu också upptagits i UNESCO:s lista. Regionen utgör ett unikt bevis för över 500 miljoner års geologiska växlingar och de förändringar, som har skett i fråga om bebyggelse och utnyttjande av regionen liksom den kultur som har utvecklats därur.

www.mosbach.de

[Upp]