Karta med välvillig tillåtelse av www.landkreis-ludwigsburg.de
Distriktet omfattar stora delar av Neckarbäckenet norr om Stuttgart och hör med sina omkring en halv miljon människor till delstatens mest tätbefolkade områden. Viktiga industrier erbjuder attraktiva arbetsplatser, vilket gör, att många bosätter sig i området, som i anslutning till gamla byar eller stadskärnor kan erbjuda moderna bostadsområden.
Distriktet kan se tillbaka på en mycket gammal historia. För 250 000 år sedan jagade urmänniskorna i trakten, vilket bevisas av den världsberömda skallen efter en "homo steinheimensis", en urmänniska från Steinheim. Efter denna första kända innevånare från området har det bebotts av många folk, som har uppskattat det gynnsamma klimatet och de bördiga jordarna. Från kelternas tid har man grävt fram många fynd och romarna har efterlämnat mängder av spår, t.ex. 120 gårdar, två kastell och inte minst den för distriktet så betydelsefulla vinodlingen. Fynd som berättar om de gamla byarna och städerna, har gjorts i gravfält efter de efterkommande alemannerna och frankerna. Med frankerna kom också kristendomen, som gav upphov till sådana kulturhistoriska klenoder som de två romanska kyrkorna i Oberstenfeld och Alexanderkyrkan i Schillerstaden Marbach, ett av de vackraste byggnadsverken i Württemberg.
Ungefär en femtedel av Württembergs vinodlingsområde ligger inom distriktet, som har knappt 200 vinodlare. På de branta flodhangen återfinns över 60 % av regionens brant liggande areal, där musselkalkstenen är en av orsakerna till de förträffliga vinerna från området.
Ludwigsburg (ca 87 300 inv.) skulle
enligt planerna från början bara bli ett lustslott (påbörjat 1704) att
användas för hertig Eberhard Ludwigs jakt- och sommarvistelser. Efter exempel
från andra furstar, som anlade städer för att visa sin makt, beslöt han sig
också för att i anslutning till slottet bygga en stad. Han ställde tomter och
byggnadsmaterial gratis till förfogande och utlovade dessutom 15 års
skattefrihet. Byggandet tog dock ingen fart, förrän hertigen också lovade att
bosätta sig i staden. Från 1709 byggdes vid slottet en bosättning, som 1718
tillerkändes stadsrättigheter. För att påskynda stadens utbyggnad lät
hertigen sina myndigheter bygga hus i staden, vilka han sedan skänkte till
favoriserade tjänstemän. På så sätt fick staden snabbt ett stort bestånd
av barocka byggnader, som gav den en charm, som den har kunnat bevara till idag.
Inte heller de båda världskrigen påverkade staden i större omfattning.
Ludwigsburg hade efter första världskriget byggts ut till den största
garnisonen i Sydvästtyskland och även efter andra världskriget fortsatte
staden att spela en viktig roll för militären, sedan först amerikanska armén
direkt efter kriget förlade verksamhet dit och sedan 1956 även den tyska
armén. I mer än 250 år var Ludwigsburg Tysklands näst största
garnisonsstad. Sedan de sista soldaterna hade lämnat sina förläggningar 1994,
kunde kasernarealerna användas för andra ändamål som konst, film, olika
företag, hotell, restauranger och inte minst bostäder.
Ludwigsburg är känt för sina tre slott -
Ludwigsburg, Favorite och Monrepos - av vilka de två första är öppna för
allmänheten. Av föregångaren till slottet Ludwigsburg finns inget kvar. Hela
slottsanläggningen bygger dock på det tidigare jaktslottet Erlachhof, som
förstördes i kriget 1693 men byggdes upp igen. Från 1699 lät hertigen
uppföra två nya byggnader belägna mitt emot varandra. Mellan dessa
påbörjades 1704 en ny byggnad. Genom att inkludera tidigare byggnader uppstod
en modern anläggning med tre flyglar med karaktären av ett jakt- eller
lustslott. En viss utbyggnad skedde omkring 1710, då den västra flygeln
tillkom samt två kvadratiska paviljonger på sidan av 
huvudbyggnaden. Nu
påbörjades också anläggningen av den imponerande trädgården. Som en del av
trädgården ingår också sagoträdgården, där man kan träffa på
sagogestalter som Törnrosa, Snövit, Hans och Greta, häxan m.fl. Under åren
1715-23 byggdes också slottskapellet, som var den enda rokokoslottskyrkan i
Württemberg och som dessutom genom sin utsmyckning skiljer sig markant från
andra protestantiska kyrkobyggnader från den tiden. 1724 påbörjades ett nytt
projekt genom uppförandet av en ny huvudbyggnad som skulle avgränsa
borggården mot söder. På så vis uppstod en anläggning med fyra flyglar. I
mitten och i slutet av 1700-talet skedde ombyggnader och moderniseringar, de
senare i klassicistisk stil och som en följd av hertigens upphöjande till
kurfurste. Stora delar av slottet genomgick en grundläggande sanering 1994-2004
och har sedan ställts till förfogande för keramikmuseet, teatermuseet,
barockgalleriet och modemuseet. Slottet, med sina 452 rum i 18 byggnader,
räknas till de största bibehållna barockslotten i Tyskland.
Det 1713-23 uppförda jakt- och lustslottet
Favorite ligger på bara fem minuters gångavstånd från residensslottet.
Slottsfasaden är utförd i barock stil, men det inre härstammar från
empirtiden. Sevärda är slottets väggmålningar och den över 72 ha stora
natur- och viltparken.
Lustslottet Monrepos ligger tre km från
slottet Favorite och byggdes i mitten av 1700-talet för att hertigen och hans
familj skulle kunna koppla av där. Slottet låg under flera årtionden
oanvänt, sedan hertigen ägnade sitt intresse åt andra byggnader. Först i
slutet av 1700-talet gjordes det om i klassicistisk stil och möblerades för
att kunna ge en passande ram till jaktfesterna. Samtidigt förändrades den
geometriskt anlagda trädgården till en engelsk landskapsträdgård. Slottet
ägs av familjen Württemberg och kan bara beses efter speciell
överenskommelse.
1758 påbjöd hertig Carl Eugen att en
porslinsfabrik skulle startas i Ludwigsburg. Genom att flera av den tidens
berömda porslinskonstnärer anställdes, kunde fabriken redan efter
några få år uppleva sin första blomstringsperiod. Många av den tidens
konstfulla alster görs fortfarande i Ludwigsburg. Så tillverkas alltjämt
allting för hand, all målning sker på fri hand. Guidade visningar i fabriken
måste beställas i förväg. Fabrikens försäljning är öppen sex dagar i
veckan.
Förutom de museer, som nämns ovan under slottet Ludwigsburg, finns ytterligare några, däribland ett fängelsemuseum, som ger en överblick av fängelseutvecklingen från barockens dagar till tidigt 1900-tal.
Foton: www.ludwigsburg.de
Marbach (ca 15 600 inv.) omnämndes första gången 972 och fick 1009 marknads- och mynträttigheter av kejsaren Heinrich II. I slutet av 1100-talet upphöjdes orten till stad och kom 1302 att helt ägas av greven av Württemberg, efter att tidigare ha haft olika ätter som herrar. Staden fick nu större betydelse som nordbastion i grevskapet Württemberg, men förstördes 1311 genom krig. Ytterligare krig som drabbade staden var Bondekriget 1525, Schmalkaldiska kriget 1546, Trettioåriga kriget 1642 och en ockupation av franska trupper 1693. Sin största berömmelse fick staden genom Friedrich Schiller, som föddes här 10 november 1759. Så sent som sekelskiftet 1900 fick stadens befolkning sin huvudsakliga utkomst från lantbruk och hantverk. Bland hantverken intog läder- och möbelindustrierna de viktigaste platserna med senare efterföljare bland metall- och plastbearbetande företag.
Till stadens sevärdheter hör
Alexanderkyrkan, som påbörjades 1450 och står på en plats, där det tidigare
fanns en romansk kyrka från karolingertiden. Den är en av de stora och
betydelsefulla hallkyrkorna i det tidigare grevskapet Württemberg. Till dess
mest karakteristiska kännetecken hör de höga, smala pelarna i mellanskeppet,
som är betydligt högre än sidoskeppen. Tillsammans med det fint
nätmönstrade valvet får kyrkan en harmonisk interiör och en underbar
akustik. Från 1400-talet är predikstolen och rester av korstolarna. Rester av
väggmålningarna visar också på en tidigare rik utsmyckning av kyrkan.
Alltsedan 1983 är hela Gamla stan med stadsmur och medeltida försvarsanläggningar k-minnesmärkt. Innanför stadsmurarna ligger över 160 skyddade byggnadsverk, däribland många vackra gamla korsvirkeshus, som har bidragit till att staden har upptagits som medlem i "Deutsche Fachwerkstrasse".
 |
|
Foto: Michaelis |
Till minne av Friedrich Schiller finns i staden för allmänheten både Schillers födelsehus och Schillers nationalmuseum tillgängliga. 1859 inköptes födelsehuset av Marbachs Schillerförening, som sedan dess har byggt om det helt och hållet. Utställningen i huset skall återge vardagen, som den tedde sig för författaren och hans familj, men eftersom det knappast finns några personliga inventarier kvar efter familjen Schiller, är de utställda vardagsföremålen sådana, som var vanliga på Schillers tid men kommer från andra hushåll. På den s.k. Schillerhöjden högt över Neckar ligger det 1903 byggda Schiller-nationalmuseet, som är ett traditionsrikt museum i en förtrollande omgivning. Museet är stängt för restaurering men öppnas igen under 2009.
[Upp]
