Karlsruhe

"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."

Karlsruhe är i förhållande till andra städer av samma storlek och betydelse en relativt ung stad, som tillkom 1715. Enligt legenden skall den dåvarande markgreven av Baden-Durlach, Karl Wilhelm, ha drömt om en stjärnformigt anlagd stad med slottet i centrum och gatorna utstrålande därifrån som solstrålar. (Karlsruhe kallas ofta för "Fächerstadt" med anspelning på ordet "Fächer", solfjäder.) Solfjädersformen kan man fortfarande se på kartor över staden. Unik är platsen, som valdes för staden: ett obebyggt område mitt i en skog, där det fanns tillräckligt med plats för slott, slottsträdgård och stad. Karlsruhe är en av de sista stora europeiska städerna, som har uppstått "på ritbordet". I enlighet med tidens anda skulle det bli en stad, som var öppen för alla och på låglandet utmed Rhen mellan Schwarzwald och Vogeserna fann man en plats med de bästa förutsättningarna för en ny stad. Från 1717 var Karlsruhe residens enbart för markgrevskapet Baden-Durlach, från 1771 för hela markgrevskapet Baden och från 1806 för storhertigdömet Baden. Trots en 1818 införd ny författning, som i förhållande till andra tyska staters var mycket liberal, kom det 1848 till ett uppror, som är känt under namnet 'Badiska revolutionen 1848/49'. Jämfört med den för de övriga tyska staterna gällande marsrevolutionen kan den badiska ses som en föregångare, då man mera konsekvent än i de andra staterna fordrade införandet av en republik. Upproret slogs ned 1849 med hjälp av preussiska trupper. Genom att 1863/64 en ny förvaltningsdomstol infördes i Karlsruhe, fick medborgarna för första gången möjlighet att klaga över rättsövergrepp från staten.

Den juridiska traditionen i Karlsruhe har upprätthållits också under Förbundsrepubliken, genom att man 1950 förlade Högsta domstolen i Tyskland till Karlsruhe och året därefter Författningsdomstolen. Karlsruhe har på så sätt blivit hemort för den högsta tyska rättsskipningen.

Vad gäller Karlsruhes sevärdheter, bör man vara medveten om, att staden utsattes för kraftiga bombanfall under kriget och att därvid många av de äldre byggnaderna helt eller delvis förstördes. De flesta har byggts upp igen i efterhand men kanske moderniserats, så att man inte längre finner dem intressanta som sevärdheter.

Centralt i staden ligger slottet Karlsruhe, som påbörjades i och med stadsgrundandet. Slottet omfattar två våningar och vindsrum i takvåningen. Till huvudbyggnaden finns anslutna långa sidoflyglar mot söder. Med ny regent, Karl Friedrich, företogs ombyggnationer, som stod färdiga 1770. De mest iögonenfallande förändringarna var större fönster och dörrar liksom framskjutna paviljongsbyggnader. Inredningen ändrades med tiden från rokoko till klassicism. I mitten av 1850-talet skedde nya förändringar, då empirdekorationer tillkom, vilka anpassades till den ursprungliga ornamentiken. Slottsträdgården anlades 1731-46 i fransk barockstil med många sällsynta träd. 1919 bestämdes, att slottet skulle hysa badiska landsmuseet.

1094 grundades benediktinerklostret Gottesaue, som hade sin blomstringsperiod under 1100- och 1200-talen. En ekonomisk nedgång genom krig slutade med att klostret plundrades och brändes ned 1525. På platsen för klostret uppfördes i stället 1553 ett slott, som sedan utvidgades i renässansstil och användes som sommarresidens och jaktslott. Under trettioåriga kriget blev slottet tidvis åter katolskt kloster, som efter westfaliska freden slutgiltigt tilldömdes markgreven. 1689 förstördes slottet av fransmännen men återuppbyggdes av stadens grundare, Karl Wilhelm. 1735 förstördes slottets inre delar genom brand och fem år senare byggdes det upp igen. Denna gång gjorde man slottet lägre genom att översta våningen togs bort och tornens spetsar ersattes av kupoler. 1818 byggdes det om till kasern för ett artilleriregemente. Eftersom slottet efter första världskriget låg i en demilitariserad zon kom det nu att användas som hyreshus, innan nationalsocialisterna tog makten och förlade först en polisskola dit och sedan en artilleriavdelning. 1944 förstördes slottet vid ett bombanfall. 1978 beslutades att slottet skulle iordningställas och användas som musikhögskola.

Slottet Augustenburg uppstod ur ett under 900-talet befintligt prebendehus, som i mitten av 1500-talet utvidgades till ett ståtligt slott omgivet av en mur. Samtidigt byggdes två torn och två flyglar till liksom ett tornliknande lusthus på en angränsande höjd. Efter det pfalziska tronföljdskriget förlade markgreven tidvis sin vistelse hit, då hans residens i Durlach förstördes. Det ombyggda slottet har formen av en hästsko med övervåningen utförd i korsvirkesstil. Slottet användes under en övergångstid till olika ändamål som bostad för hovets trädgårdsmästare, lasarett, inkvartering av fångar, innan det i början av 1800-talet övergick i privat ägo. 1891 inköptes det av en ny privatperson, som gjorde slottet till en samlingspunkt för konstnärer och diktare. Under andra världskriget tjänade det som inkvartering för tvångsarbetare och efter kriget som bostad för fördrivna. 1962 köptes slottet av staden, som sanerade det och gjorde om det till ett seniorcentrum.

Gemensamt för stadens kyrkor är, att de till största delen skadades under kriget och har måst byggas upp efter krigets slut. Vid uppbyggnaden har de moderniserats och man ser få äldre inredningsdetaljer. Den evangeliska stadskyrkan vid torget byggdes under 1800-talets början och stod färdig 1816. Klocktornet byggdes efter förebild från ett grekiskt tempel. Vid bombanfall 1944 skadades kyrkan men byggdes upp igen, varvid det inre fick ett helt nytt utförande utan speciella utsmyckningar.

Mitt emot stadskyrkan står rådhuset, som först uppfördes 1728. Detta visade sig snart vara för litet och såldes och bortforslades. 1805 påbörjades den norra flygeln och 1821 huvudbyggnaden. Ekonomiska problem gjorde, att byggnaden inte var färdig förrän 1825. Året efter byggdes också det 50 m höga rådhustornet, som bl.a. användes som fängelse och för brandbevakning. Under andra världskriget förstördes hela rådhuset utom tornet, men efter kriget fattade man beslut om att åtminstone till det yttre bygga upp det igen enligt de tidigare planerna. I tornet finns ett klockspel, som varje dag ljuder vid middagstid.

I Karlsruhe finns flera palats, som tillkom under 1800-talet, bl.a. Prins Max-palatset, som ursprungligen byggdes åt en bankir. Idag bär det namnet efter Prins Max av Baden, det tyska kejsarrikets siste rikskansler. Under kriget förstördes byggnadens inre och efter återuppbyggnaden togs det i anspråk av den pedagogiska högskolan och författningsdomstolen. Numera återfinner man två museer (litteratur vid övre Rhen och stadshistoriska museet) och ett ungdomsbibliotek där.

Andra palats i staden är markgrevens palats, Haus Solms och Sverigepalatset (disponerades 1781-1826 av drottning Frederike, gift med Gustav IV Adolf). Även Högsta domstolen befinner sig i ett av de gamla palatsen.

Karlsruhe har ett stort antal museer, både specialiserade och med allmänt innehåll, t.ex.:

ZKM, ett mediemuseum, som ägnar sig åt människans umgänge med den digitala tekniken
Statliga konsthallen, som visar målningar och skulpturer från sex århundraden
Stadsgalleriet med tyngdpunkt på badisk konst
Statliga biologiska museet med tyngdpunkt på botanik, entomologi, geografi och zoologi
Stadsmuseet i Prins Max-palatset visar stadens historia
Museum för litteratur vid övre Rhen dokumenterar litteraturen vid Bodensjön
Badiska landsmuseet har en stor samling om landets historia från allra första bosättningstiden och framåt
Hembygdsmuseum Leopoldshafen
Karpattyska museet visar seder och bruk hos tidigare tyskar i Slovakien
Majolikamuseet visar tillverkningen av majolika i det kända företaget
Museet vid torget visar konst från Jugendstil och framåt
Pfinzgaumuseum visar lokal historia från den allra första tiden och framåt
Trafikmuseet visar fordon fram till 60-talet samt en av Tysklands största modelljärnvägar.

Karlsruhes omgivningar behandlas på en egen sida.

Foto: Stadt Karlsruhe

[Upp]