Schwäbisch Hall

"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."

Området Schwäbisch Hall är ganska glest befolkat i förhållande till Tyskland i stort (127 pers./km² mot 230 pers./km²). Ytmässigt är området tämligen omfattande, vilket innebär, att det här finns mycket natur och öppna landskap. Området kan sägas ha två olika landskapstyper: den bördiga Hohenloherplatån i norr och Franken-Schwabens keuperberg i söder. Kännetecknande för dessa är stora rekreations- och skogsområden och en växling mellan slättland och djupa dalar. Till landskapets tjusning bidrar också Neckars båda bifloder Kocher och Jagst, som utgör gärna uppsökta mål för turister och rekreationssökande. Landskapet mellan de båda floderna hör till de vackraste i Baden-Württemberg. Trots detta är det fortfarande litet av ett hemligt tips och inte så välkänt. Sevärda är också de många slotten, som finns inom området. Här bodde tidigare flera furstesläkter, som hade slott på flera olika orter som Langenburg, Kirchberg/Jagst, Obersontheim, Gaildorf och Vellberg. Området kallas också med rätta för "borgarnas och slottens land".

Inom området Schwäbisch Hall fanns det vid 1800-talets början dussintals kyrkliga, världsliga och ridderliga överhögheter, vars landområden tillföll Württemberg vid landuppdelningen mellan 1802 och 1810. Bland dessa fanns också områden, som tidigare hade tillhört Bayern. Den relativt sena anslutningen till det tyska järnvägsnätet, från ca 1860, bidrog till att området inte i så hög grad utvecklades industriellt. Avsaknaden av arbetsplatser medförde efter 1900 en tilltagande befolkningsminskning, som inte ändrades förrän efter 1945, då ett tillskott av flyktingar och början av en industriell utveckling vände den negativa trenden. Även om jordbruket fortfarande spelar en stor roll, har nu företagarstrukturen ändrats till framför allt bearbetande industrier (maskinbyggnad, elektroteknik, bearbetning av järn, plåt och metall, bilindustri mm).

Gerabronn (ca 4 400 inv.) utvecklades ur en by, troligen under 900-talet. Orten omnämndes 1226 första gången men kom redan 1234 att lyda under grevarna av Hohenlohe. 1792 blev Gerabronn preussiskt men överfördes 1806 till Bayern för att slutligen sedan 1810 tillhöra Württemberg. Från 1800-talet och framåt genomgick orten en snabb utveckling tack vare en utbyggd förvaltning med många nyinflyttade tjänstemän och senare också arbetare till de industrianläggningar, som uppfördes i stadens utkanter. Då industrierna var av sådan karaktär, att de inte ansågs krigsviktiga, klarade sig staden undan nämnvärd förstörelse under andra världskriget och kunde efter krigets slut ta emot flyktingar, som blev ett välbehövligt tillskott till den redan befintliga arbetskraften, eftersom många nya företag byggdes upp. Under senare tid har lantbruket, som tidigare delvis satte sin prägel på Gerabronn, till följd av den allmänna strukturomvandlingen upplevt en kraftig nedgång. I dess ställe har turismen kommit.

Staden kan uppvisa två slott, i stadsdelen Morstein ligger friherrarna von Crailsheims idylliskt belägna slott, vilket är bebott och inte kan besökas, och i stadsdelen Amlishagen en borg- och slottsanläggning, som renoverades under 1980-talet.

www.gerabronn.de

Kirchberg (ca 4 400 inv.) är en liten landsortsstad på Hohenloheplatån vid floden Jagst. Orten fick sin betydelse som en plats, där man kunde korsa Jagst, först via ett vadställe och sedan med bro. Som en säkerhet byggdes borgen Kirchberg och på flodens andra sida borgen Sulz, som förstördes under bondekriget 1525. I anslutning till borgen Kirchberg anlade ätten Hohenlohe en bosättning, som 1373 fick stadsrättigheter. 1384 pantsattes staden och 1398 såldes den. De nya ägarna var inte intresserade av att utveckla staden, men däremot byggde de ut borgen till fästning och handelsplats. Vid denna tid uppstod stadsmuren och det 45 m höga stadstornet. 1562 köpte familjen Hohenlohe tillbaka staden och i stället för fästningen uppfördes nu ett renässansslott. I mitten av 1700-talet förändrades detta genomgripande genom barocka ombyggnader. Under tiden 1690 - 1861 var staden residensstad för ätten Hohenlohe-Kirchberg. 1806 tillföll staden Bayern och 1810 Württemberg. Stadens geografiska läge medförde, att man inte fick någon järnvägsförbindelse och heller ingen industriell utbyggnad, varför stadens utveckling stagnerade. Under 1900-talets första hälft var staden tack vare sitt lugna läge en omtyckt semesterplats. Under den andra hälften har i stället en förskjutning till dagturism kunnat märkas och allt flera har bosatt sig i staden men arbetat på andra orter.

Till stadens sevärdheter hör residensslottet, som 1735 utvidgades genom barocka tillbyggnader. 1750 tillkom slottsträdgården med orangeriet. 1945 såldes slottet och lösöret överfördes till slottet Neuenstein.

Berget och staden har båda fått sina namn efter det första kapellet, som byggdes redan före år 1000 på ungefär den plats, där den nuvarande bakre slottsgården ligger. Under 1200-talet uppfördes ett större kapell. 1610 tillkom en kyrka på den nuvarande kyrkans plats. Stadsmuren med dess försvarsgång gick runt kyrkan, som utgjorde en del av stadsbefästningen. Klockorna hängdes upp i det främre försvarstornet, där de fortfarande finns. 1730 påbörjades på samma plats en ny och större kyrka med stadsmuren på de södra och västra sidorna som ytterväggar och försvarstornet som kyrktorn. Kyrkans inre utfördes i barockstil. 1929 utbröt en brand, som förstörde kyrkans hela inre. Kyrkan återuppbyggdes snabbt och det yttre utseendet bibehölls medan den till det inre fick ett modernt utförande.

www.kirchberg-jagst.de

Schwäbisch Hall (ca 36 600 inv.) ligger i ett område, som var bebott redan under yngre stenåldern och på den plats, där staden ligger, har man kunnat påvisa ett keltiskt saltverk. Staden uppstod i flera etapper under 1100-talet och 1204 betecknas Hall för första gången som stad. Redan tidigt kom staden att styras av ett råd sammansatt av adliga, medelklassborgare och hantverkare. 1512 förträngdes adeln ur rådet, som härefter kom att domineras av akademiskt bildade familjer. Under denna tidsperiod förvärvade staden betydande territorier och befolkningsmängden steg markant. 1523 övergick staden till den protestantiska läran och blev medlemmar i Schmalkaldiska förbundet och Protestantiska unionen före trettioåriga kriget, som kom att drabba staden hårt. Efter omfattande bränder 1680 och 1728 byggdes staden åter upp i barockstil, som fortfarande präglar stadens utseende. 1802 ockuperade Württemberg staden som ersättning för de områden på Rhens högra sida, som man hade avträtt till Frankrike, och staden förlorade därmed sin självständighet. 1800-talet var till en början en period av stagnation och industrialiseringen kom igång tvekande. Många lämnade staden och utvandrade, framför allt till USA. Sedan staden anslutits till järnvägsnätet fick den ett uppsving som bad- och kurort. Industrin präglades av medelstora företag med tyngdpunkt på maskinbyggnad. Efter andra världskriget ökade stadens befolkning dels genom amerikanska soldater, som var stationerade där, och dels genom fördrivna, som i stor omfattning slog sig ned i staden.

Rådhuset vid torget påbörjades 1732 och kunde invigas 1735 i all sin prakt med de rikt utsmyckade fasaderna. Trots sitt imponerande yttre dominerar det inte torget och dess omgivningar utan smälter samman med övriga byggnader till en helhet. Vid ett brandbombsangrepp i april 1945 brändes större delen av rådhuset ut men har sedan byggts upp igen efter tidigare ritningar och bilder.

Vid torget ligger också Michaelskyrkan, som invigdes redan 1156. Av den ursprungliga byggnaden återstår endast de fyra understa våningarna av det romanska västtornet. Under 1400-talet ersattes den treskeppiga romanska basilikan med en gotisk hallkyrka och 1573 höjdes tornet med två åttkantiga tornvåningar med kupoltak. I kyrkans inre finns flera utmärkta sengotiska konstverk i form av altare och krucifix.

Katarinakyrkan är troligen den äldsta kyrkan i Schwäbisch Hall med de båda undre tornvåningarna och en del av tvärskeppet från ca 1240. Det gotiska koret ersatte 1363 en senromansk absid. Tornet byggdes på under 1500-talet och byggdes sedan om under barocktiden. Det nuvarande utseendet fick det vid en renovering i slutet av 1800-talet samtidigt som också kyrkoskeppet förändrades i nygotisk stil. Trots alla ombyggnader av kyrkan har den kunnat bevara en rad värdefulla konstverk från gotiken som t.ex. glasfönster, altare och en fresk. Även från 1500- och 1600-talen finns flera konstverk.

Till stadens sevärdheter hör också Grosscomburg och Kleincomburg i stadsdelen Steinbach. Båda tillhör delstaten och ingår i dess "Statliga slott och trädgårdar". Grosscomburg var ursprungligen ett benediktinerkloster och grundades 1078. Den vidsträckta borgliknande anläggningen är belägen på en höjd och ger ett majestätiskt intryck. Anläggningens yttre delar, bl.a. den imponerande försvarsgången runt hela komplexet, är fritt tillgängliga. Kyrkan St. Nikolaus präglas av de romanska tornen och ombyggnaden under barocktiden. Kyrkan har många romanska konstskatter av hög internationell rang. Kleincomburg med kyrkan St. Ägidius ligger på en kulle mittemot Grosscomburg. Den romanska kyrkan är från tidigt 1100-tal. Sommartid används båda kyrkorna för konserter.

I staden finns ett flertal museer, som belyser bl.a. stadens och den omgivande traktens utveckling, gammal konst, konsthantverk och brandkårsväsendet.

Fotos: Stadt Schwäbisch Hall

Crailsheim (ca 32 900 inv.) är känt sedan 1136 och fick stadsrättigheter 1338. Olika adliga ätter var herrar över Crailsheim fram till 1399, då staden såldes till borggrevarna av Nürnberg (tillhörde ätten Hohenzollern), vilket blev början till ett nära 400-årigt innehav, som varade fram till 1791, då Preussen övertog. Som en följd av Napoleons krig blev staden 1806 bayersk för att slutligen 1810 överföras till Württemberg. Under andra världskrigets slutstrider blev stadskärnan nästan totalförstörd genom bombangrepp och markstrider.

Trots förstörelsen finns dock fortfarande många sevärdheter kvar, i många fall uppbyggda efter de gamla ritningarna. Söder om rådhuset står det 1393 invigda Mariakapellet (Liebfrauenkapelle). 1477 fick kapellet ett torn med sadeltak. Den nuvarande lökkupolen uppfördes 1727. Omkring 1800 var kapellet i så dåligt skick, att myndigheterna beslöt att sälja byggnaden till en privatperson. Detta gillades inte av stadens innevånare, som samlade pengar och köpte tillbaka kapellet och sedan reparerade det. 1945 brann kapellet upp under striderna men har sedan dess återuppbyggts.

Den nuvarande Johanneskyrkan tillkom under 1400-talets första hälft och byggdes med en sengotisk kyrka i Rothenburg/Tauber som förebild. Av de en gång 13 altarna pryder fortfarande Johannesaltaret kyrkans kor. Av särskild konsthistorisk betydelse är de altarbilder, som på altarets insidor visar Kristi lidandes historia och på utsidan Johannes döparens liv. Två frilagda väggmålningar från 1400-talet kan ses i närheten av huvudportalen.

Av den gamla befästningsanläggningen finns fortfarande rester kvar, tyghustornet är det sista av ursprungligen nio torn inbyggda i muren.

Foton: Stadtverwaltung Crailsheim

[Upp]