Karta med vänlig tillåtelse av Donaubergland Tourismus GmbH
Landet vid övre Donau räknades redan under förkristlig tid, då kelterna bosatte sig här, och senare, då romarna kom, till de eftersökta bosättningsområdena i Sydvästtyskland. Många arkeologiska fynd från olika tider tyder på detta. Även sedan landet hade erövrats av alemannerna under 200-talet, uppstod enstaka gårdar och byar. Under senmedeltiden och tidig nyare tid framstod området som ett "territoriellt lapptäcke", där några delar tillhörde Württemberg, andra Habsburg, Fürstenberg, riksriddarna eller kyrkan. Trots all denna uppdelning på småriken kan man ändå känna igen ursprunget i det nuvarande området, nämligen det württembergiska området Tuttlingen, som under slutet av 1400-talet omfattade staden samt flera landsorter i närheten. Dessa har en sak gemensamt, de är till övervägande delen evangeliska, sedan reformationen infördes i Württemberg under 1500-talet. De övriga territorierna i omgivningen och därmed också deras befolkning förblev katolska. Genom Napoleons politiska åtgärder i början av 1800-talet upphörde småstaterna i regionen. De flesta av de små världsliga och kyrkliga staterna tillföll Württemberg liksom också några territorier, som ditintills hade tillhört Vorderösterreich (Habsburg). Några orter tillföll Baden. Kungariket Württemberg och storhertigdömet Baden gränsade nu intill varandra kompletterat av ett tredje mindre område, furstendömet Hohenzollern-Sigmaringen, som senare kom att tillfalla Preussen.
Landskapet är ett av de mest förtjusande områdena i Baden-Württemberg. Det omfattar ca 1000 km² vid kanten av och på sydvästra Jura. Den stora europeiska vattendelaren mellan Rhen och Donau går genom området i väst-östlig riktning, så att den norra delen med bl.a. städerna Trossingen och Spaichingen hör till Neckars (och därmed också till Rhens) avrinningsområde och den södra delen med bl.a. staden Tuttlingen hör till Donaus. Donau har satt sin prägel på landskapet sedan årmillioner, inte minst genom den lilla egenheten att floden plötsligt försvinner och efterlämnar en torr flodbädd för att sedan åter dyka upp igen.
Längre tillbaka i tiden var detta ett lantligt område, som inte hade det lätt att hävda sig mot de ekonomiska agglomerationsområdena. I motsats till många andra lantliga områden påbörjades dock industrialiseringen relativt tidigt och uppnådde en hög nivå mycket tack vare innevånarnas uppfinningsrikedom. Området är känt för bl.a. sin tillverkning av kirurgiska instrument.
Trossingen (ca 15 100 inv.) kan genom arkeologiska
fynd bevisas ha varit bebott under förkristlig tid, då man har funnit rester
efter keltiska fyrkantskansar. Då alemannerna övertog landet 260, drog sig
romarna tillbaka. Det första 
omnämnandet av Trossingen fanns 797 i en urkund i
klostret St. Gallen. 1444 kom orten att inlemmas i Württembergs område.
Befolkningen utsattes 1648 för stora påfrestningar, då orten i trettioåriga
krigets slutskede fullständigt brändes ned. Även under de följande krigen
marscherade olika arméer genom området och plundrade och brände. 1827
markerar året för det första munspelet i Trossingen. 30 år senare grundades
den första fabriken för tillverkning av munspel (Hohner). 1927 fick Trossingen
stadsrättigheter, samtidigt som man kunde fira munspelsindustrins
hundraårsjubileum.
Musiken spelar en stor roll i Trossingen och detta visas i Munspelsmuseet, som inte bara visar munspel utan också dragspel, mungigor och andra tunginstrument. Som särskilda attraktioner visas världens största spelbara knappdragspel, munspelsrariteter och en Hohner Magic-Organa (musikautomat).
Tuttlingen (ca 34 700 inv.) och området däromkring var ett bosättningsområde redan under stenåldern och omkring 800 f.Kr. bosatte sig kelterna här. På 50-talet e.Kr. kom romarna, som sedan avlöstes av alemannerna 260. I en urkund från klostret St. Gallen omnämndes orten 797 första gången. 1305 kom Tuttlingen under friherren von Wartenberg, som hade makt och inflytande vid övre Donau. Genom denna släkt fick Tuttlingen sina stadsprivilegier 1338. Ganska snart kom staden i Württembergs ägo, vilket även stadens vapen visar, då det innehåller delar från det württembergiska. 1470 byggdes fästningen Honberg, som under trettioåriga kriget tjänade som bas för diverse militära företag. 1803 utsattes staden för en ödesdiger brand, då hela staden innanför stadsmurarna brann upp. Året efter påbörjades återuppbyggnaden i klassicistisk stil. Om Tuttlingen fram till branden hade varit en lantligt präglad stad, så tog man nu chansen till en nystart. Kvadratiskt anlagda kvarter, byggnader med den för staden typiska slutna takformen och breda, rätvinkligt anlagda gator omkring det kvadratiska torget gjorde Tuttlingen till en av Württembergs modernaste städer och sätter fortfarande sin prägel på innerstaden. Det som tidigare hade varit en utpräglad hantverkarstad, utvecklades under senare delen av 1800-talet till en industriort, som först hade sin tyngdpunkt på skotillverkning och senare på medicinska instrument.
På grund av stadsbranden 1803 är
bebyggelsen relativt ung. Stadens centralpunkt utgörs av det stora och
representativa torget, där fortfarande fyra av de ursprungliga husen, som alla
hade tre våningar och valmat tak, finns kvar. Här ligger också rådhuset,
byggt 1804 i senbarock stil.
1817 invigdes den nya evangeliska stadskyrkan, som från början var en enkel, anspråkslös byggnad, som hade den senantika basilikan som förebild. Först genom ombyggnader 1903 fick kyrkan sitt nuvarande utseende och blev berömd som en av Tysklands vackraste kyrkor i jugendstil. Just denna stil höll på att bli kyrkans öde under 1960-talet, då denna konstriktning inte längre uppskattades. Då kyrkan var i stort behov av renovering, diskuterades om man inte borde profanera eller rent av riva den. Beslutet gick dock emot dessa överläggningar och under 1970-talet skedde en omsorgsfull restauration, varvid många av kyrkans inre detaljer nyskapades.
Trots den omfattande branden finns fortfarande en del av ett av tornen kvar från tiden för stadsmuren. Tornet vid museerna var tidigare en del av stadsbefästningen, som bestod av stadsmuren och sammanlagt sju torn, allt omgivet av en vattengrav. Efter branden fanns bara en del av tornets mur kvar, men tornet byggdes åter upp som fängelsetorn, medan resten av stadsmuren förstördes.
Ovanför staden kan man se två torn avteckna
sig mot horisonten. De tillhör ruinerna efter den medeltida fästningen Honberg.
Fästningen byggdes omkring 1470 och gäller för att vara den första moderna
fästningen på württembergiskt territorium och den enda nybyggda anläggningen
under 1400-talet. En gång fanns här också ett slott, som utgjorde fogdens
bostad. Fästningens primära uppgift var att säkra Württembergs södra gräns
och övergången över Donau, en uppgift, som gjorde att den blev ett utsatt
mål under trettioåriga kriget. Sedan den hade förstörts 1645 byggdes den
inte upp igen utan användes därefter som stenbrott. Först mot slutet av
1800-talet gjordes ruinen åter tillgänglig och de båda tornen byggdes upp.
I Tuttlingen finns både kommunala och privata museer. Bland de kommunala är kanske det s.k. "Tuttlinger Haus" det mest intressanta, eftersom det är det enda av de kvarvarande fyra ursprungliga husen byggda efter branden, där allmänheten har tillträde för att bese huset och dess säregna konstruktion. Huset är inrett så att det skall ge en bild av bostadskultur och levnadsförhållanden under 1800-talet. Hembygdsmuseet i "Fruchtkasten" har sin tyngdpunkt på stads- och industrihistoria och visar bl.a. en omfattande samling historiska läkarinstrument. Bland de privata museerna finns ett ångloksmuseum med 26 lok och diverse andra exponat från ånglokseran. Ett textil- och ett brandkårsmuseum kompletterar utbudet.
[Upp]
