Baden-Württemberg

"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."

Baden-Württemberg hör till de s.k. "bindestrecksländerna", som skapades av segrarmakterna efter andra världskrigets slut. Det är emellertid den enda tyska delstaten, som tillkommit efter en folkomröstning. Denna ägde rum i december 1951, då medborgarna i Württemberg-Baden, Württemberg-Hohenzollern och Baden uttalade sig för en sammanslutning av dessa tre länder, vilket sedan ägde rum i april 1952.

Efter Bayern och Niedersachsen är Baden-Württemberg den tredje största delstaten, vilket i jämförelse med Sverige skulle betyda aningen större än Jämtland. Även mätt efter invånarantal är det Tysklands tredje största delstat med ca 10,7 miljoner (Nordrhein-Westfalen och Bayern har flera innevånare). De största städerna är Stuttgart, Mannheim, Karlsruhe och Freiburg. Förutom mot Bayern, Hessen och Rheinland-Pfalz har Baden Württemberg också gemensam gräns med Frankrike, Schweiz och Österrike. I väster utgör Rhen gräns mot Frankrike, i söder även mot Schweiz. Dessutom utgör Bodensjön gräns mot Schweiz och Österrike, även om dessa gränser inte är fastlagda.

Baden-Württemberg präglas av den mångsidiga naturen, vilket också gör det attraktivt som semesterland. Stora sammanhängande skogsområden som Schwarzwald, Schwäbischer Wald och Odenwald sätter sin prägel på landet. Omkring 40 % av delstatens yta är skogbetäckt. I södra Schwarzwald finns också det högsta berget, Feldberg (1 493 m).

Karta: LpB Baden- Württemberg

Innan Napoleon började sina erövringar, var sydvästra Tyskland med sina runt 600 självständiga territorier det typiska exemplet på "småstatsväsendet". Under lång tid betraktades dessa småstater som antikverade konstruktioner, men idag visar de sig utgöra en kulturell rikedom för landet. Vid sidan av de stora världsliga territorialstaterna fanns också en mångfald små biskopliga territorier som t.ex. Konstanz, Speyer, Worms och Mainz, dessutom områden som tillhörde olika kloster liksom den Tyska Orden. Även Österrike hade omfattande landområden på flera ställen i Schwarzwald. Härtill kom flera furstendömen och grevskap och inte minst de 24 (av 51) riksstäderna, som låg på det nuvarande Baden-Württembergs område.

Lika uppdelad i små territorier som den politiska kartan var, var också den religiösa. Alltsedan religionsfreden i Augsburg 1555 kunde varje landsherre bestämma vilken religion, som hans territorium skulle ha ("cuius regio, eius religio"), vilket medförde att vissa territorier var evangeliska, medan andra var katolska och ytterligare andra hade infört ett likaberättigande för båda religionerna. Dessa konfessionella olikheter kom i början av 1800-talet att bli ett inrikespolitiskt problem, starkare i Baden än i Württemberg.

I och med slutet på det Heliga Romerska Riket 1806 upphörde författningarna i alla småstaterna i Sydvästtyskland. I fortsättningen fanns det bara fyra till en början absolutistiska stater: kungariket Württemberg, storhertigdömet Baden och de båda furstendömena Hohenzollern. Först efter att Napoleon hade störtats kunde en ny epok av parlamentarisk historia påbörjas. Modell för denna stod storhertigdömet Baden, som ansågs ha den allra liberalaste författningen i Tyskland. Därför kom också landsparlamenten i Karlsruhe och Stuttgart att tjäna som förebilder för det parlament för hela Tyskland, som sammanträdde i Frankfurt 1848/49. Först under första världskrigets sista dagar infördes principen att regeringen var ansvarig inför parlamentet. Revolutionen 1918 sopade bort alla monarkistiska regeringar och vid de efterföljande valen 1919 fick Baden och Württemberg stabila politiska förhållanden jämfört med tidigare under Tyska riket. Genom det nationalsocialistiska maktövertagandet urholkades alla författningar och avskaffades slutligen. Det demokratiskt valda parlamentet förlorade sin betydelse. Först efter valen 1946 kunde man åter uppta sin verksamhet. Detta skedde under övervakning av ockupationsmakterna, som hade delat upp sydvästra Tyskland utan hänsyn till geografiska, sociala eller ekonomiska förhållanden. Gränsen mellan den amerikanska och den franska ockupationszonen löpte mitt igenom Baden och Württemberg längs motorvägen Karlsruhe - Stuttgart - Ulm och därmed hade man gjort slut på de traditionsrika länderna Baden, Württemberg och det preussiska Hohenzollern. Amerikanarna bildade av sina ockuperade områden övergångsstaten Württemberg-Baden med Stuttgart som huvudstad, där Baden hade ett relativt stort inflytande över sin egen förvaltning. Fransmännen bildade landet Württemberg-Hohenzollern med Tübingen som huvudstad och Baden av den sydbadiska delen med Freiburg som centrum.

Sedan delstaten bildades 1952 har befolkningen ökat med ca 62 %. Tidigare utgjordes denna ökning oftast av inflyttade från andra delstater eller länder, t.ex. flyktingströmmar och fördrivna efter andra världskriget, men också arbetskraftsinvandring vid senare tidpunkter. Då de invandrade som regel var yngre än den redan bofasta befolkningen, fick inflyttningen också en begränsad föryngringseffekt. Trots fortsatt invandring har det inte kunnat förhindras, att under de senaste fem åren befolkningen i Baden-Württemberg genomsnittligt "har blivit äldre". Möjligen återspeglas detta också i det faktum, att för första gången på 20 år var 2006 antalet födda mindre än antalet avlidna.

Under 1960-talet, då bristen på arbetskraft var som störst, ägde också den största arbetskraftsinvandringen rum. Tack vare näringslivsstrukturen och de goda inkomstmöjligheterna kom speciellt många till Baden-Württemberg och framför allt då till städerna. För tillfället utgörs ca 11 % av delstatens befolkning av utlänningar. De största andelarna utgörs av italienare, greker och turkar.

Baden-Württemberg är ett mångfacetterat språklandskap. "Wir können alles außer Hochdeutsch" (Vi kan allt utom högtyska) är ett ofta förekommande talesätt, som svetsar samman människor, som talar dialekt, till en stark gemenskap. Det finns två stora dialekter i delstaten: i den norra tredjedelen talas frankiska och i de två sydliga tredjedelarna alemanniska. Beteckningarna för de båda dialekterna härrör från de tidigare stammarna franker och alemanner. Båda dialekterna delas sedan upp i undergrupper, som sedan i sin tur delas upp i många regionala dialektformer. Även om man inte gärna medger det i Schwaben, så är deras dialekt också en form av alemanniska liksom även badiska är.

Trots tydliga blandningstendenser i det moderna och rörliga samhället har de historiskt uppkomna konfessionsstrukturerna i stort sett bibehållits. I stora delar av det tidigare hertigdömet Württemberg är befolkningen övervägande protestantisk, medan de områden i Oberschwaben och Ostwürttemberg, som tillhörde Neuwürttemberg, är övervägande katolska. Sammanlagt är ca 39 % av befolkningen katolsk, medan omkring 35 % är protestantisk och runt 26 % tillhör någon annan religionsgemenskap eller bekänner sig som icke troende.

Den som reser i Baden-Württemberg bör vara medveten om, att landet är en stor producent av viner med ungefär 25 % av Tysklands vinodling, vilket innebär en andraplats efter Rheinland-Pfalz. Man skiljer ut två stora områden, det badiska, som sträcker sig i nord-sydlig riktning längs hela Rhen och fram emot Bodensjön och det württembergska runt Neckar med biflöden. Det badiska området är ca 40 mil långt och med sina 16 000 ha det tredje största odlingsområdet i Tyskland. På grund av det långsträckta området odlas många olika sorter från Rivaner, Riesling och Schwarzriesling i norr via Spätburgunder i mellersta området till röda och vita burgunderviner i söder. Vid Bodensjön förekommer också Müller-Thurgau. Baden är det viktigaste odlingsområdet för Spätburgunder. Den traditionella druvan i det württembergska odlingsområdet är Trollinger, vars vin ofta betecknas som Schwabens nationaldryck. Vinkonsumtionen i Württemberg är betydligt högre än inom andra områden, vilket man anser skall tillskrivas just Trollingervinet. Andra viktiga vinsorter från området är Schwarzriesling, Lemberger och Spätburgunder, som oftast serveras till det mera anspråksfulla köket.

Baden-Württemberg är ett uppskattat resmål för gäster från hela världen. De talrika sevärdheterna och den storartade naturen gör det till ett bra semesterland med över 40 miljoner övernattningar per år. I den statistiken kommer Baden-Württemberg på andra plats efter Bayern. Turismen är således en viktig ekonomisk faktor, som utgör ca 5 % av delstatens BNP och kan mäta sig med t.ex. maskinbyggnadsindustrin eller bilindustrin. Mer än 200 000 arbetsplatser är direkt beroende av turismen och speciellt viktiga jämfört med industrin, eftersom de inte kan exporteras. Särskilt viktig är turismen för de övervägande lantligt belägna kurorterna och kurbaden, där man fyller en regionalpolitisk uppgift. I delstaten finns 58 kurorter med s.k. högre godkännanden, vilket gör den till Tysklands kurortsland nr 1.

Turistiskt kan Baden-Württemberg indelas i 10 regioner: 1. Kurpfalz, 2. Odenwald, 3. Tauberdalen, 4. Kraichgau-Stromberg, 5. Turistregionen Hohenlohe: a) Heilbronner Land, b) Hohenlohe, c) Schwäbisch Hall, 6. Regionen Stuttgart: a) Stuttgart, b) Distriktet Ludwigsburg, c) Distriktet Rems-Murr, d) Distriktet Böblingen, e) Distriktet Esslingen och f) Distriktet Göppingen, 7. Schwabiska Jura: a) Östra Württemberg, b) Ulm med omgivningar, c) Neckar-Alb, d) Donaus bergland, 8. Karlsruhe med omgivningar: a) Karlsruhe, b) Karlsruhes omgivningar, 9. Schwarzwald: a) Norra Schwarzwald, b) Mellersta Schwarzwald, c) Södra Schwarzwald, 10. Oberschwaben: a) Området Biberach, b) Området Sigmaringen, c) Området Ravensburg, d) Området Bodensjön, e) Området Konstanz.

[Upp]