"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."
© Landesvermessungsamt Baden-Württemberg
Området Bodensjön omfattar nästan hela den norra stranden av Bodensjön inom Baden-Württemberg samt det intilliggande upplandet. Landskapsbilden präglas av Bodensjön och det angränsande höglandet med frukt- och vinodlingar, ängar och skogar. Området är i förhållande till närliggande turistiska områden i Baden-Württemberg tätt befolkat (306 inv./km²). Näringslivet domineras av producerande industrier med tyngdpunkten förlagd till maskin- och fordonsbyggnad, elektroteknik, finmekanik och optik. Tack vare landskapets skönhet är också turismen av stor betydelse. Området vid Bodensjön är ett gammalt natur- och kulturlandskap och för att behålla landskapsbilden satsar myndigheterna stora summor på landskapsvård och naturskydd.
Området har varit bebott sedan den mellersta stenåldersperioden. Kända är också de byggnader på pålar vid stränderna daterade till yngre stenåldern och bronsåldern. När sedan romarna kom, anlade de en väg utmed sjön och byggde enstaka villor. På 300-talet drog de sig tillbaka, när alemannerna övertog området. Under de följande århundradena skedde kolonisationen av området i vågor från väster mot öster. Detta innebar också, att bosättningarna i väster var större än de i öster, vilket märks i ortnamnen. Till de allra första bosättningarna hör orter med namn på -ingen, -dorf, -hausen och -hof, medan orter på -weiler tillkom under den karolingiska tiden.
Überlingen (ca 21 600 inv.) omnämndes skriftligen första gången 770 och fick stadsrättigheter 1211. Den äldsta delen av staden med domkyrkan, rådhuset och stadsbefästningen går tillbaka till tiden omkring 1180, då kejsaren Fredrik Barbarossa grundade staden. Som marknadsort och befäst brohuvud var Überlingen av stor betydelse framför allt för de staufiska kejsarna. 1268 kom Überlingen att tillhöra tyska riket och blev i slutet av 1300-talet fri riksstad. Sin största blomstringstid upplevde staden från 1200-talet och fram till 1500-talet. Orsaken till denna ekonomiska uppgång var framför allt en intensivare vinodling, där sedan vinet utgjorde bytesobjekt mot säd, som kom till Überlingens marknad. Härifrån skeppades sedan varorna vidare till Schweiz och Österrike. Ända in på 1800-talet kunde staden uppvisa Sydtysklands största spannmålsmarknad. Trettioåriga kriget inledde en tid av ekonomisk nedgång. 1632 och 1634 belägrades staden förgäves av svenska trupper, men 1643 kunde den intas genom en kupp. I samband med Napoleons krig förlorade staden 1802 i likhet med många andra riksstäder sin status som fri riksstad. Som badisk stad fick Überlingen under 1800-talet ett nytt uppsving som badort med egna mineralkällor och sedan staden 1895 anslutits till järnvägsnätet, påbörjades också stadens industriella utveckling.
Stadens symbol är den sengotiska kyrkan St.
Nikolaus, som började byggas omkring 1350 och som efter flera byggfaser stod
färdig 1562. Den femskeppiga basilikan fick vid den sista utbyggnaden domkyrkan
i Ulm som förebild, då mittenskeppet utökades uppåt
och försågs med nätvalv. Kyrkan är bl.a. känd för sitt snidade högaltare
från 1616 dekorerat med 23 figurer i naturlig storlek och 50 mindre. I kyrkan
finns också flera målningar från 1500-talet.
Stadens rådhus byggdes under 1300- och 1400-talen. Mest känd är den berömda rådhussalen, som utsmyckats med snidade figurer, som återger den sociala hierarkin inom det dåtida tyska riket.
Foton © Kur und Touristik Überlingen GmbH
I kommunen Salem (ca 11 100 inv.), inte
långt från Überlingen, bör man inte missa att besöka slottet Salem, som
grundades 1134 som cistercienserkloster. Munkarna hade en stor kulturell
inverkan på omgivningen och deras skaparkraft präglade orten. Klostret blev
snabbt till ett av de största och mest betydelsefulla inom det tyskspråkiga
området. Den imponerande kyrkan i Salem är en förebild för den sydtyska
höggotiken vid tiden omkring 1300. Efter medeltiden upplevde Salem en andra
blomstringsperiod under barocken. Den praktfullt inredda klosterbyggnaden, som
uppfördes under 10 år i slutet av 1600-talet, är en konstnärlig och
organisatorisk mästerprestation. Praktfulla rum som kejsarsalen, biblioteket
och abbotens salong tydliggör klostrets kulturella och politiska betydelse.
Efter sekularisationen 1802 överfördes klostret till markgreven av Baden och
är idag hans bostad. Ägarnas ansträngning är att hålla den
praktfulla anläggningen med dess konstskatter tillgänglig för en intresserad
publik. Inte bara slottets salar är intressanta för en besökare, också de
omfattande yttre anläggningarna med park, lekplats och konsthantverkare, som
för vidare klostertidens hantverkstradition. Helt i klostrets tradition står
också vinodlingen. Med en
produktion av ca 1 miljon liter vin årligen är detta den största privata
vinproducenten i Tyskland. Vinprovningar och guidade turer genomföres.
När exakt Meersburg (ca 5 500 inv.)
grundades är inte känt, men 1211 inköptes områden runt Meersburg av biskopen
i Konstanz och i biskoparnas ägo var Meersburg sedan till 1802. 1233 fick orten
marknadsrätt och 
1299 stadsrättigheter. Som en följd av reformationen
flyttade biskopen 1526 sitt residens till Meersburg. Under trettioåriga kriget
hemsöktes staden av svenska trupper, som plundrade den. En blomstringstid
upplevde staden under 1700-talet, då flera av stadens sevärda byggnader
uppfördes. Med sekularisationen 1802 överfördes Meersburg till det senare
storhertigdömet Baden.
Borgen / gamla
slottet är den äldsta bebodda tyska borgen och en av attraktionerna vid
Bodensjön. Den står också som symbol för staden. Enligt gamla berättelser
skall borgen ha grundats under 600-talet under merovingernas tid. I borgens
omfattande museum kan man uppleva medeltiden i form av bostadsområde, riddarsal, vapenhall, fängelsehåla, kapell mm. Till museet
hör också Anette von Droste-Hülshoffs arbets- och dödsrum. Den kända
författarinnan bodde på borgen under en del av sitt liv.
Det nya barockslottet byggdes mitt emot det
gamla 1712-60 som residens åt biskopen men användes bara under ca 50 år i
denna funktion. Efter sekularisationen har det fram till idag haft skiftande
användningsområden. Under slutet av 1990-talet genomgick det en omfattande
restaurering och används nu bl.a. som museum, konsert- och utställningslokal.
Stadens konstgalleri visar verk av konstnärer från början av 1900-talet och
bilder med motiv från staden och Bodensjön. Det biskopliga museet visar
biskopens bostads- och representationsrum med tidsmässig möblering etc. Som en
särskild attraktion i slottet nämns porslinsutställningen.
För att vara en så pass liten stad, har den osedvanligt många museer. Förutom de ovan nämnda också: bibelgalleri, mattutställning, Drostemuseum, stadsmuseum, vinmuseum, zeppelinmuseum samt flera ateljéer.
Friedrichshafen (ca 58 400 inv.) är inte
bara känd som turiststad utan också som zeppelinarnas hemstad. Historiskt kan
man följa utvecklingen från ca 3000 f.Kr., från vilken tid man har funnit
bosättningar vid strandkanterna av Bodensjön. Från bronsåldern omkring 1800
f.Kr. finns en bosättning belagd. Den romerska perioden representeras av fynd
från en bosättning med gårdar i två av stadsdelarna. När alemannerna drog
in i området, grundade de Alt-Buchhorn ca 400. 838 omnämndes Buchhorn
skriftligen första gången och flera gånger därefter som en
rättegångsplats. Omkring 1040 bosatte sig en linje av den grevliga ätten i
Bregenz i Buchhorn och lät bygga ut den grevliga gården till en borg. Då
ätten dog ut 1089, övergick alla landområden till welferna i Ravensburg.
1191 övertogs Buchhorn av ätten Hohenstaufen. 1215 fick Buchhorn
stadsrättigheter av kejsaren Fredrik II, sedan ett nytt samhälle Buchhorn hade
grundats av stauferna. 1275 fick Buchhorn bekräftelse som riksstad.
Fullständig riksfrihet fick dock staden först 1437, då man också
tillerkändes rätten att verkställa dödsdomar. 1488 blev Buchhorn medlem av
"Schwabiska Förbundet". Under fyra månader 1634 ockuperades staden
av svenska trupper, som då döpte om den till "Gustavhorn". Efter ett
angrepp av kejserliga trupper förstörde svenskarna de närbelägna klostren
Hofen och Löwental. I Hofen påbörjades 1695-1702 uppbyggandet av en ny barock
klosteranläggning. Efter att Buchhorn och omgivande orter 1802 hade fördelats
på olika härskare, var de 1810 åter 
samlade under Württemberg. 1811
förenade kung Fredrik av Württemberg Buchhorn med byn och klostret Hofen under
namnet Friedrichshafen. Genom den nya järnvägsförbindelsen till Ravensburg
1847 fick staden ett ekonomiskt uppsving tack vare turismen och badverksamheten.
1900 blev ett märkesår i stadens historia, då man för första gången gjorde
en uppstigning med en zeppelinare i förorten Manzell. 1942 flyttades delar av
tillverkningen av V2-raketerna till ortsdelen Raderach, vilket innebar att
staden senare blev ett mål för det allierade bombflyget.
Slottet byggdes ursprungligen som benediktinerkloster 1654. Då klostret upplöstes 1802 kom det 1806 i kungariket Württembergs ägo. Åren 1823-30 byggdes det om till kungligt sommarresidens, varvid den södra flygeln i mitten försågs med en loggia i två våningar, vilket gav den monotona byggnaden ett slottslikt utseende. I västra flygeln befann sig de kungliga privatrummen och i den östra sällskapsrum och gästrum. Vid luftangrepp 1944 träffades slottet av brandbomber och stora delar av de tre flyglarna brann ned. Åren 1951-65 skedde en återuppbyggnad av slottet. Idag bebos det av den hertigliga familjen och hertigens förvaltning. Slottet kan ej besökas.
Däremot kan slottskyrkan besökas. Med sina två 55 m
höga torn har den blivit en symbol för staden och syns på långt håll över
sjön. Kyrkan började byggas 1695 och räknas till barockens berömda
byggnadsverk i Oberschwaben. Sedan 1812 är den protestantisk kyrka. 1944
skadades den delvis vid bombangreppen men renoverades efter krigets slut och
återlämnades till församlingen.
Vid ett besök i staden bör man inte försumma att
besöka Zeppelinmuseet, som inte bara visar världens största samling om
luftskeppens historia utan också har en betydande konstsamling från det
sydvästtyska området från sen medeltid till modern tid. Huvudattraktionen är
den 33 m långa rekonstruktionen av luftskeppet "Hindenburg" i
originalstorlek. Luftskeppet kan beträdas och de autentiskt inredda
passagerarutrymmena ger ett intryck av den resekultur, som rådde vid den tid,
då zeppelinarna gjorde sina resor.
Från sommaren 2009 kompletteras stadens museer med Dorniermuseet. I detta museum vill man visa hur förgången tid inom luft- och rymdfarten möter framtiden. Utställningen sätter Claude Dornier och hans utveckling och forskningsarbeten i medelpunkten. Modeller och foton visar 100 års luft- och rymdfartsteknik i ett tidshistoriskt sammanhang.
Skolmuseum och brandkårsmuseum kompletterar utbudet av museer.
Tettnang (ca 18 400 inv.) ligger på en högplatå
ca 8 km från Bodensjön. Staden brukar betecknas som "lilla
residenset", vilket motsvaras av de tre slotten liksom också av den
historiska betydelsen. Omkring 800 slog sig en man vid namn Tetto ned här,
vilket senare gav upphov till namnet Tettnang. 50 år senare hade bosättningen
växt ut till en liten by med kyrka. Orten omnämns officiellt 882 i samband med
en gåva till klostret St. Gallen. Under 1100-talets första hälft byggdes
i närheten av byn en grevlig borg. Byns uppgång började efter 1268, då den
andra delningen efter ätten Montfort ägde rum. Hugo III, som var den enda
arvingen, som inte fick ärva ett landområde med en stad, satsade på Tettnang
som marknadsplats, som 1297 också fick stadsrättigheter. I en tronstrid mellan
Habsburg och Bayern förstördes Tettnang fullständigt men byggdes upp igen och
försågs med en stadsmur. Under trettioåriga kriget förstördes borgen och
nästan hela staden igen och den grasserande pesten skördade många offer. På grund av den
stora skuldbördan genom byggandet av det nya slottet överlämnades grevskapet
1779 till Österrike och några år senare dog den en gång så mäktiga ätten
ut. Efter trekejsarslaget vid Austerlitz måste Österrike avträda områden
till Bayern, däribland Tettnang, som sedan genom Parisfördraget 1810
inlemmades med Württemberg. 1800-talet kännetecknades av en febril
byggverksamhet, som omfattade både infrastruktur och byggnader. Under
1900-talets första hälft förändrades inte mycket i stadsbilden, men efter
krigets slut uppstod flera nya bostadscentra och staden växte. Fram till andra
världskriget var Tettnang ett samhälle med utpräglat lantlig struktur, men
även idag är frukt- och humleodling av stor ekonomisk betydelse. Inom
industrin spelar elektroniken en väsentlig roll.
Vid sidan av nya slottet hör "Torschloss" till
kännetecknen för staden. 1330 fick dåvarande greven tillåtelse att vid
Tettnang uppföra murar och vattengravar som vid en stad. De äldsta delarna av
slottet är byggda som en del av stadsbefästningen. 1464 utvidgades stadsporten
genom ett framförställt torn, vilket fortfarande kan ses. 1569 skall den
dåvarande ägaren ha låtit nyinreda huset. Från 1500-talet är också
slottets och tornets tak. 1578 byggdes kapellet till och försågs i likhet med
de övre våningarna med målningar. 1629 köpte ätten Montfort tillbaka
slottet och lät bygga till de båda yngre delarna i riktning mot
Montfortstrasse. När den allmänna skolplikten infördes 1783 blev det gamla
skolhuset för litet och slottet byggdes om . Sedan dess har det haft många
olika funktioner och hyser idag Montfortmuseet, som visar stadens historia.
Sedan större delen av staden hade förstörts under
trettioåriga kriget, lät greven Johann V 1667 uppföra en enkel slottsbyggnad,
gamla slottet, som är en rektangulär byggnad med trappgavlar. Efter att det
nya slottet hade byggts, tjänade det gamla som bostad och tjänsterum för
grevens skogvaktare, samtidigt som man också använde det som förvaringsplats
för frukt och humle. 1903 såldes slottet till staden, som lät bygga om det
till rådhus. I trapphuset påminns man genom en målning om, att slottet
tidigare ägdes av familjen Montfort. Sevärd i rådssalen är en målning, som
visar Tettnang 1818.
Det nya slottet började uppföras 1712 i stället för en
borg från 1100-talet, vilken förstördes 1633. Slottets arkitekt lät riva
allt från den gamla borgen för att göra det möjligt att uppföra en helt ny
byggnad. På grund av höga skulder avbröts arbetena 1733, innan bygget var
helt färdigt. Vid en brand 1753 skadades en stor del av fasaderna och
inredningen. De efterföljande restaurationsarbetena, som gjordes i rokokostil,
kunde genomföras med ekonomisk hjälp från Österrike och varade fram till
1770. Efter att Tettnang hade kommit i österrikisk ägo, såldes slottets
inventarier. Slottet fick privata ägare och restaurerades under åren 1960-82.
Sedan 1997 är det i stor utsträckning öppet för allmänheten.
Stadens kyrkor är av senare datum, däremot finns flera gamla, mycket intressanta kapell. Till dessa hör St. Georgskapellet, Heliga Korsets kapell, Loretokapellet, St. Johannskapellet och St. Annakapellet. De flesta av dem byggdes under 1500-talet eller tidigare men har till en del kompletterats senare med barockinventarier.
Förutom ovanstående museer finns också ett humlemuseum, som visar hur humle odlas, skördas och bereds; ett humle-, frukt- och jaktmuseum, som dessutom har både levande och uppstoppade djur; ett mindre bryggeri, som visar hur humlen används vid ölbryggning; ett elektronikmuseum, som specialiserat sig på radio och elektronik.
[Upp]
