Området Biberach    

"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."

© Landesvermessungsamt Baden-Württemberg

Området Biberach är typiskt lantligt präglat med ca 187 000 innevånare. Dessa fördelas på 45 kommuner, varav 6 är städer. Befolkningstätheten uppgår till 133 pers/km² mot 231 för Tyskland som helhet. Av områdets totala yta upptas 89,6 % av skog eller används för lantbruk. Näringslivet domineras av två branscher - metall och kemi/läkemedel. 

Biberach (an der Riss) (ca 32 100 inv.) är områdets största stad och kan se tillbaka på ett rikt historiskt förflutet. Det första omnämnandet skedde 1083 och knappa 100 år senare förvärvades orten av kejsaren Fredrik Barbarossa, som 1190 gav den stadsrättigheter. 1281 blev Biberach riksstad. 1300-talet medförde flera viktiga förändringar i staden, som bl.a. fick frihet från främmande domstolar, en ny stadskyrka, ett utvidgat stadsområde och en ny författning för stadens skrån. Under 1400-talet byggdes stadsbefästningen färdig bestående av 25 torn och portar. Den andra hälften av 1400-talet utgjorde också en ekonomisk blomstringsperiod tack vare den långväga handeln med textilvaror. 1516 drabbades stadens södra delar av en stor brand, som förstörde ett stort antal hus. Reformationens införande 1531 medförde att kyrkan bildstormades, men också att den från 1548 och framåt användes av båda konfessionerna. Troligen är detta världens äldsta bestående simultankyrka. Under trettioåriga kriget ockuperades staden under en tjugoårsperiod av omväxlande, kejserliga, svenska och franska trupper. Efter westfaliska freden infördes konfessionell paritet i stadens magistrat, då alla stadens ämbeten antingen delades upp konfessionellt eller besattes dubbelt. 1796 och 1800 stod två slag i koalitionskrigen mellan franska och österrikiska trupper vid Biberach. Efter freden i Lunéville 1802 förlorade Biberach sin status som riksstad och tillerkändes Baden. Genom ett byte 1806 kom staden att tillhöra Württemberg. De första ansatserna till industrialisering genomfördes omkring 1830. 

Biberach ligger mitt i det gletscherformade landet framför Jura och är idag en blomstrande industriort med bioteknikföretaget Boehringer Ingelheim och maskinföretaget Liebherr som de mest bekanta.

Till stadens sevärdheter hör kyrkan St. Martin, stadens äldsta och största kyrka belägen i gamla stan. På grund av kyrkans namngivning antar man, att det fanns en kyrka eller ett kapell redan på 600-talet. Omkring 1100 uppfördes sedan en romansk kyrka, som mellan 1320 och 1370 ersattes av en gotisk treskeppig basilika. De till koret angränsande kapellen tillkom under 1400-talet. Reformationens bildstorm drabbade kyrkan 1531, då bl.a. högaltaret förstördes. Den romersk-katolska mässan förbjöds, men från 1548 användes kyrkan gemensamt av både protestanter och katoliker. Detta gällde framför allt kyrkans skepp, koret förblev rent katolskt. Detta tillstånd bekräftades i den westfaliska freden och består sedan dess. 1746 genomgick kyrkans inre en restaurering i barock stil, varvid de tillkomna takmålningarna fick ett sådant utförande, att båda konfessionerna kunde godkänna dem. I koret däremot förekommer endast ett katolskt bildprogram. 

Av stadens tidigare befästning finns Vita tornet och Gigeltornet kvar. Det första stod färdigt 1484 och fungerade som försvars- och vakttorn. Tornet är 41 m högt och 10 m i diameter. Fram till renoveringen 1978 uppvisade det spår efter beskjutning under trettioåriga kriget. Idag är tornet hemvist för scoutrörelsen. Gigeltornet byggdes förmodligen redan under 1300-talet som försvarstorn. Det byggdes om 1788 och fungerade in på 1900-talet som utkik och tornväktarvåning. Väktarens uppgift var att vid eld och oväder varna befolkningen med hjälp av en stormklocka. Den sista kvarvarande stadsporten, Ulmer Tor, finns omnämnd redan 1365. Den försågs 1820 med en fristående klockstapel, med vars klocka man på kvällarna uppmanade befolkningen att driva in gässen. 

I Biberach finns två rådhus, det gamla, en alemannisk korsvirkesbyggnad från 1432 och det nya från 1503. Som vanligt byggdes båda med öppna arkader, som kunde utnyttjas av handelsmännen. I det gamla användes den öppna undervåningen av slaktarna som saluhall. Rådssalen och ämbetsrummen befann sig i de övre våningarna. På likartat sätt byggdes också det nya rådhuset med plats för handelsmän och bagare i undervåningen och kontor och vävarnas utställningsrum i de övre våningarna. Efter omfattande renoveringar av båda rådhusen har man ny kunnat bereda plats för delar av stadsförvaltningen.

Gamla stan har under senare år restaurerats och kan nu visa upp ett av Sydtysklands vackraste torg omgivet av präktiga borgarhus i lätt barock dräkt men med gotisk kropp. Det mäktigaste av dessa hus är "Haus am Kleeblatt", som byggdes 1454. 

I staden finns ett stort antal museer, som täcker de mest skilda områden som naturkunskap, arkeologi, historia, konst, gammaldags hantverk, knappar, fågelholkar och smalspåriga järnvägar.

www.biberach-riss.de 

Bad Schussenried (ca 8 400 inv.) är känd sedan 1153, men man har funnit åtskilliga tecken till tidigare bebyggelse. Då man 1866 fann en lägerplats efter jägare och samlare från äldre stenåldern var detta de första fynden i Mellaneuropa från den tiden. I myrmarkerna vid Aichbühl har man dessutom upptäckt rester efter hela byar från den yngre stenåldern. Omkring år 700 var Schussenried en kyrkby, som 1183 blev hemort för ett premonstratenserkloster. Klostret fick många privilegier som t.ex. domsrätt. Fram till sekularisationen 1803 leddes klosterförsamlingens öden av klostrets kaniker. Under en kort period lydde sedan byn under greven av Sternberg-Manderscheid för att 1806 tillföras Württemberg. 1947 fick Schussenried stadsrättigheter och sedan 1966 dessutom rättigheter att kallas Bad Schussenried.

Foto: Landesmedienzentrum Baden-Württemberg

Foto: Landesmedienzentrum Baden-Württemberg

Till stadens sevärdheter hör kvarvarande delar av det 1183 grundade klostret med församlingskyrkan St. Magnus. Sedan stora delar av klostret hade bränts ned av svenska soldater under trettioåriga kriget, byggdes det upp igen under mitten av 1700-talet. Från 1875 kom det att användas för andra ändamål. Förutom ett psykiatriskt centrum finns i lokalerna också ett klostermuseum samt lokaler för konstutställningar och kulturella evenemang. Museet befinner sig i den gamla bibliotekssalen och i den övre sakristian, där man visar över 800 års klosterhistoria. Till de konsthistoriskt värdefulla föremålen hör objekt som barockmålningar, skulpturer, liturgiska tillbehör och inte minst de praktfullt snidade korstolarna. 

Ytterligare en barockkyrka, St. Oswald, finns i staden. Även denna är känd för sina vackra målningar. Kyrkan, som är öppen året runt, har under oktober månad (fram till den 20) en utställning av kyrkans sevärda klenoder.

Värd ett besök är också vallfartskyrkan i Steinhausen, vilken byggdes omkring 1730 med klostret i Schussenried som uppdragsgivare. Kyrkans väsentligaste konstverk är den gotiska avbildningen av den lidande modern, som redan 1415 fanns uppställd i den gamla kyrkan, som sedan fick vika för den nya barockkyrkan. 

Förutom klostrets museum kan man också se ett unikt museum, som visar ölkrus från de senaste 500 åren. Museet är uppbyggt i anslutning till stadens bryggeri och vill visa på 500 års dryckeskultur runt öl och ölkrus. Utöver ölkrusen kan man också se världens tredje största bergkristall.

Foto: Oberschwäbisches Museumsdorf Kürnbach

Koncentrerat på en plats kan man se friluftsmuseet Kürnbach med 32 historiska byggnader från olika orter i området. Vid sidan av byggnaderna finns även 21 gamla arbetsplatser att bese. Yrken som fiolbyggare, trådflätare, slaktare och borstmakare är företrädda. 

Foto: www.kloster-schussenried.de , www.kg-steinhausen.de/   www.museumsdorf-kuernbach.de 

Ochsenhausen (ca 8 800 inv.) ligger vid den oberschwabiska barockvägen och präglas i stort av det tidigare benediktinerklostrets väldiga anläggning på en höjd i staden. Orten (och klostret, som vid den tiden var ett av de mest betydande klostren i Oberschwaben,) omtalas första gången 1093, då den första stiftskyrkan invigs. Klostret var till en början underställt klostret St. Blasien i Schwarzwald men lösgjorde sig 1391 från detta och blev ett självständigt kloster. 1495 stod den nya gotiska klosterkyrkan färdig samtidigt som Ochsenhausen blev ett fritt rikskloster. Oroligheter bland klostrets undersåtar innan bondekriget bröt ut ledde till att ett fördrag slöts med dem 1502. 1605 hade orten växt sig så stor, att den tilldelades marknadsrätt. Under trettioåriga kriget drabbades orten svårt av både plundring och farsoter. 1698 påbörjades klostrets barocka omgestaltning genom förändringar av klocktornet, vilket 1725 fortsatte med barockombyggnaden av kyrkan, varvid den fick dagens västfasad. Samtidigt byggdes också kyrkans stora orgel på västra läktaren. Ombyggnaden avslutades 1789 med en av klostrets flyglar. Klostrets blomstringsperiod inföll under den barocka tidsperioden fram till 1803, då klostret upplöstes. 1825 såldes klostret till kungariket Württemberg, som använde det för utbildningsändamål och som hem för föräldralösa. 1950 fick Ochsenhausen stadsrättigheter och är nu statligt godkänd rekreationsort.

Stadens förnämsta sevärdhet är klosteranläggningen, som idag liksom tidigare är ett centrum för konst och kultur. Här är nu landsakademin för musicerande ungdom i Baden-Württemberg inhyst, vilket gör staden till en musikens högborg i delstaten.  Den tidigare klosterkyrkan byggdes som gotisk pelarbasilika och ersatte 1495 den romanska föregående kyrkan, som var betydligt mindre. 1725 påbörjades kyrkans ombyggnad i barock stil: anbringande av stuck, målning av fresker, bygge av predikstol mm. 1729 påbörjades bygget av den nya orgeln, ett i förhållande till kyrkans storlek stort verk med 4 manualer, 50 register och 3333 pipor. Kyrkan är idag församlingskyrka för den katolska församlingen St. Georg.

Klostermuseet befinner sig i furstebyggnadens sydflygel (den långsträckta byggnaden bredvid kyrkan), vilket tidigare var klostrets gästbyggnad. De nuvarande museirummen tjänstgjorde en gång som klostrets mottagningsrum och hör till klostrets mest representativa delar. Här kan man återuppleva klostrets hela historia från invigningen av klosterkyrkan till klostrets upplösning.

"Fruchtkasten" är klostrets tidigare kornbod, byggd 1716. Det speciella med denna byggnad är byggnadssättet med höga gavlar och många mellanliggande golv för att lagra och torka säden. Under andra världskriget användes byggnaden av flygplanskonstruktören Henrich Focke till att konstruera en av hans helikoptermodeller. Alldeles i närheten av byggnaden genomfördes också testflygningar. Idag används byggnaden som stadens galleri och evenemangslokal.

Tack vare den musikaliska utbildningen för ungdomar har Ochsenhausen blivit känd som musikstad med ett stort utbud av konserter. Här kan man höra orgelkonserter i klosterkyrkan, kammarmusik i bibliotekssalen och symfonikonserter i det historiska brygghuset. Programmen upptar både klassisk och modern musik.

www.ochsenhausen.de 

[Upp]