Dinkelberg

"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."

I det sydvästra hörnet av Tyskland mellan Wieses, Wehras och Rhens dalgångar ligger semesterregionen Dinkelberg, som hittills har varit något av ett hemligt tips. Dinkelberg kan uppvisa många intressanta naturfenomen som grottor, doliner, försvinnande bäckar mm. Ofta försvinner bäckar i jättegrytor, andra dyker helt oväntat upp i landskapet. Vid speciella tillfällen kan dessa uppdykande bäckar förvandlas till små sjöar, som finns kvar under en kortare tid. Vissa grottor är tillgängliga för allmänheten. Omkring byarna vid Dinkelberg finns fortfarande åtskilliga ängar med planterade fruktträd, som under våren lyser upp landskapet.

Rheinfelden (ca 32 300 inv.) hörde ursprungligen till den schweiziska staden Rheinfelden, men kom som en följd av gränsdragningen efter frederna i Lunéville och Pressburg att tillhöra Baden, eftersom Rhen skulle utgöra statsgräns. Det nuvarande stadsområdet var vid denna tidpunkt obebott och den första bebyggelsen uppstod omkring ett tullhus, som uppfördes efter gränsdragningen. 1856 öppnades järnvägen till Konstanz med en station inte långt från tullhuset. Av betydelse för stadens utveckling blev 1890-talets placering av schweiziska storindustrier inom området. 1922 fick kommunen Nollingen, som Rheinfelden hörde till, stadsrättigheter och man beslöt att överta namnet Rheinfelden efter sin schweiziska namne. Genom kommunaliseringen under 1970-talet utökades staden med flera byar, så att staden vid Rhen numera också omfattar lantliga bosättningsformer och landskapsbilder av de mest skilda slag.

Stadens historia skildras i stadsmuseet, Dinkelbergområdets i Dinkelbergmuseum.

Foto: © Taxiarchos228 Wikipedia GNU-licens

Inzlingen (ca 2 400 inv.) är en politiskt självständig kommun intill schweiziska gränsen mitt emot Basel. Orten omnämndes första gången 1229 i en av klostret St. Blasiens urkunder och hörde då till herrarna av Rötteln. Senare övertogs området av friherrarna av Reichenstein, som löd under Basels biskop.

Slottets i Inzlingen historia är nära förbunden med ätten Reichenstein. Detta var en familj med anor i 1100-talets Basel. 1394 fick herrarna av Reichenstein Inzlingen som län. Slottet uppfördes troligen i tre omgångar med den första åren 1563-66. Under åren 1674 - 1745 fick vattenslottet sin barocka gestaltning. En första inredning i barockstil måste ha skett under tidigt 1700-tal. Omkring 1750 utfördes arbeten i rokokostil i flera rum. Resultatet av denna ombyggnad kan ännu ses. 1819 slutade familjen Reichensteins långa historia i Inzlingen och slottet såldes. Härefter växlade det ägare flera gånger och användes för olika ändamål intill dess, att kommunen köpte slottet 1969. Fram till 1977 byggdes det om och renoverades och fungerar nu som rådhus och restaurang. Dessutom finns konferensrum och festsal. Slottet kan besökas efter anmälan.

http://www.inzlinger-wasserschloss.de/

[Upp]