Ortenau

"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."

Ortenau är egentligen ett historiskt begrepp men används ofta om ett område ca 70 km långt från Oos vid Baden-Baden och Murgs nedre lopp till Bleichbach vid Herbolzheim i söder. Dess centrum är staden Offenburg. Landskapet karaktäriseras av Rhens lågland, de solbelysta vinbergen och de djupa och trånga dalgångarna. Klimatet är milt och soligt och mycket lämpligt för de utmärkta Riesling- och Burgundervinerna. Närheten till bergen gör Ortenau till ett omtyckt sport- och fritidsområde med talrika badsjöar, liksom att närheten till Frankrike tilltalar turister, som också vill besöka Elsass.

Offenburg (ca 58 900 inv.) är den största staden inom området Ortenau och kan inom sitt stadsområde visa upp spår redan efter romare och alemanner. Stadens ursprung ligger troligen i en bosättning, som uppstod före 1100. 1240 upphöjdes Offenburg till riksstad, varvid också stadsbefästningen tillkom. Av denna finns fortfarande delar kvar. Befolkningen under denna tid var till övervägande delen av borgerlig karaktär och bestod av familjer, som under lång tid hade bott i staden och nytillkomna adliga från landet. Även hantverkare flyttade in i allt större antal. Under 1500-talet började stadsinnevånarna att i mindre omfattning bedriva vinodling och jordbruk med boskapsskötsel, varigenom staden fick en prägel av borgerliga och bönder. I början av 1500-talet tilltog befolkningens otillfredsställdhet med kyrkans män, vilket bidrog till, att den lutherska läran snabbt kunde få fotfäste i staden. Kort efter att man infört den nya tron, beslöt man sig dock för att återgå till den gamla, eftersom man var rädd att förlora sin status som riksstad. Offenburg, som utgjorde porten till Kinzigdalen, hade under trettioåriga kriget en nyckelposition och var därför intressant för båda de krigförande parterna. Mellan åren 1632 och 1635 befann sig staden i svenska händer, därefter besattes den av de kejserliga trupperna. Under det pfalziska tronföljdskriget 1689 förstördes staden helt av de franska trupperna, endast kapucinerklostret återstod som en hel byggnad. Napoleonkrigen medförde, att det österrikiska Habsburg tvingades att dra sig tillbaka från Sydvästtyskland och de lämnade områdena förlorade sin status som rikstillhöriga områden. Offenburg kom därför 1803 att tillhöra storhertigdömet Baden. Under revolutionsåren 1847-49 var Offenburg en av utgångspunkterna för de revolutionära händelserna i Baden, mycket beroende på de liberala åsikter, som var förhärskande i staden. Av avgörande betydelse var också stadens centrala läge, som mer eller mindre inbjöd till politiska manifestationer. I maj 1849 utropades revolutionen, vilket medförde, att tyska förbundstrupper, framför allt preussiska, marscherade in och slog ned upproret. Efter det tysk-franska kriget 1871 fortsatte stadens utveckling och Offenburg blev en knutpunkt för den nybyggda järnvägen och samtidigt också säte för många industrier. Under 1800-talets sista fjärdedel fördubblades befolkningen och staden började växa ur sitt av stadsmuren begränsade område. Under första världskriget utsattes staden för svåra flygangrepp och efter kriget ockuperades den av franska trupper 1523-24. I staden uppstod svår bostadsbrist, eftersom många flyktingar från Elsass upptogs där. Även under andra världskriget utsattes staden för flygangrepp, då de allierade bombade järnvägsbyggnaderna och spåranläggningarna. I krigets slutskede marscherade franska trupper in i staden. Även efter andra världskrigets slut uppstod bostadsproblem, då många fördrivna från öst sökte sin tillflykt i staden. Dessutom måste bostäder anskaffas åt de franska soldaterna och deras medföljande familjer. På så vis tvingades man skapa nya bostadsområden och bygga ut skolor, sjukhus m.m. Genom efterkrigstidens kommunaliseringar växte staden både till befolkningsmängd och yta. Härigenom har många företag kunnat etablera sig på nya områden och också bidragit till att skapa många nya arbetsplatser samt att höja ortens ekonomiska betydelse.

Kapucinerklostret är Offenburgs äldsta byggnad. Det byggdes under 1640-talet och var den enda byggnad, som klarade sig undan den stora stadsbranden 1689. Den pittoreska korsgången med de enkla träpelarna inbjuder till vandring. Byggnaden renoverades helt i början av 1980-talet. Den enskeppiga kyrkan har senbarocka träaltare, en Martinorgel från 1822 och en predikstol i empirstil.

På grund av stadsbranden 1689 är många av stadens officiella byggnader tillkomna under den barocka perioden. Hit hör t.ex. rådhuset, Königshof (en tidigare förvaltningsbyggnad från den österrikiska tiden), franciskanerklostrets kyrka, Heliga Korsets kyrka. Andra betydande byggnadsverk är bl.a. Salmen (ett tidigare gästgiveri, där 1847 de revolutionära folkfordringarna författades), det judiska ritualbadet (mikve, ett av mycket få i Tyskland), Einhornapoteket och Beckska huset.

Stadens museum, Museum im Ritterhaus, är inhyst i en tvåvåningsbyggnad från 1784. Museet visar mineral, malm och stenar från Schwarzwald, regionens flora och fauna, utgrävningsföremål, konst m.m.

Foto: http://www.offenburg.de

Rheinau (ca 11 100 inv.) bildades 1975 av den tidigare staden Freistett och ett antal kommuner. Staden är känd för sina många kyrkor och kapell, som tilltalar konstvänner. Hembygdsmuseet har en tyngdpunkt på båttrafiken på Rhen. En av Europas största fisketrappor med ett anslutet besökscentrum visas i ett fransk-tyskt projekt.

Lauf (ca 3 800 inv.) är en statligt godkänd rekreationsort i slutet av Laufbachdalen. Orten är mest känd för sitt charmfulla landskap mellan fruktträdgårdar, vinberg, skogar och ängar och är idealisk för rekreationssökande. I dalen och dess sidodalar har den ursprungliga mångfalden av växter bevarats och de olika inhemska orkidéarterna hör till de viktigaste naturskatterna. Ruinerna efter borgen Neuwindeck är stadens symbol.

Sasbachwalden (ca 2 500 inv.) är kurort i skogarna på Hornisgrindes västhang och har flera gånger valts till Tysklands vackraste kommun. Den har också kulturminnesmärkts tack vare sina korsvirkeshus och den unika blomsterutsmyckningen. Orten är ansluten till ett omfattande nät av vandringsleder och har en infrastruktur, som tar sikte på turism med äventyrsbad, simhallar, tennisplaner etc. Ortens rödvin (Spätburgunder) har fått flera utmärkelser för sin goda kvalitet.

TI Kappelrodeck

Kappelrodeck (ca 5 800 inv.) hör till de mest bekanta rödvinskommunerna och har idealiska klimatiska och geologiska förutsättningar för goda viner. Orten ligger i Acherdalen och är känd sedan 1300-talet. Dess förnämsta inkomstkälla är förutom odling av olika slags frukt, framställning av vin, saft och brända produkter av den lokala frukten. En särskild naturupplevelse är när dalens ca 60 000 fruktträd blommar på våren. Slottet Rodeck, som byggdes under 1100- och 1200-talen, är kommunens symbol. Den medeltida höjdborgen har inte en enda gång blivit förstörd. Slottet är numera i privat ägo.

Oberkirch (ca 20 000 inv.) är en historisk vinstad i Renchdalen i en liten men fin vinregion med utmärkt klimat och idealiska geologiska förutsättningar för vinodling. Sevärt: Borgruinerna Schauenburg och Fürsteneck.

Lautenbach (ca 1 800 inv.) i Renchdalen är känt för sin vallfärdskyrka, som är värd ett besök. Kyrkan byggdes i slutet av 1400-talet och betraktas som en verklig juvel bland sengotisk kyrkobyggnadskonst. Kyrkan har förblivit oskadd trots alla krig i området.

Lahr (ca 43 500 inv.) presenteras numera som en medelstor stad i en dynamisk region i Europa med ett trafikmässigt gynnsamt läge i Rhendalen. Samtidigt fortsätter också en handelsstads gamla traditioner om än i modern förpackning. Arkitekturen i Lahr ger uttryck för medborgarnas gestaltningsvilja och mentalitet allt från de medeltida korsvirkeshusen via elsassiskt inspirerad barock, tidig klassicism, kejsarrikets olika neoklassicistiska stilar fram till den moderna arkitekturen under 1900-talets slut.

Till stadens sevärdheter hör:

Storktornet, som är en rest efter en omkring 1220 byggd borg, och som tjänstgjorde som fängelse till 1862
Gamla rådhuset byggt (eller ombyggt) 1608
Stiftskyrkan, vars äldsta delar går tillbaka till 1259
Burgheimkyrkan med väggmålningar från 1400-talet

Seelbach (ca 5 100 inv.) är en statligt godkänd luftkurort med ett konstant utmärkt klimat. Sevärt: borgruinerna Hohengeroldseck och Lützelhard, kyrkan St. Nikolaus, den romanska kyrkan i Wittelbach.

Mahlberg (ca 4 400 inv.) är en idylliskt belägen stad mitt emellan Rhen och Schwarzwald med intressanta sevärdheter som t.ex. slottet och den gamla borgen, tobaksmuseet (ett av de största i Europa) och den evangeliska kyrkan.

Kappel-Grafenhausen (ca 4 800 inv.) har sin största tillgång i naturskyddsområdet Taubergiessen med en rikedom av ursprunglig natur och sällsynta djur- och växtarter. Nära till Rust.

Rust (ca 3 600 inv.) är en statligt godkänd rekreationsort i södra delen av regionen Ortenau, också med tillgång till naturskyddsområdet Taubergiessen. I Rust finns också Tysklands största fritidspark, Europa-Park, ett eldorado för yngre besökare, som kan njuta av över 100 olika åkattraktioner. Sevärt: Slott Balthasar, Balzare-Schlösschen, Petri-Kettenkyrkan.

Ettenheim (ca 12 200 inv.) är den sydligaste staden i Ortenau med ett läge mellan Rhenlåglandet och Schwarzwald, som gör den till en av de mest omtyckta bostadsorterna i regionen. Ettenheim hör också till de mest traditionsrika vinodlingskommunerna i Baden. Sevärt: Kyrkan St. Bartholomäus, vallfartskyrkan St. Landelin (Silbermannorgel), många vackra korsvirkeshus och andra barockbyggnader.

Foton från Schwarzwald Tourismus GmbH om inte annat anges

[Upp]