Minoriteter

Trots den stora folkmängden i Tyskland är befolkningen både språkligt och etniskt mycket homogen, eftersom landet under långa tider inte utsatts för någon större påverkan från andra länder eller folk. En viss förändring har skett under uppbyggnadsperioden efter andra världskriget, då landet var i stort behov av arbetskraft. Här måste man skilja mellan den östra och den västra statsbildningen. Vad gäller den första tiden i väst, täcktes efterfrågan av arbetskraft av de flyktingar, som vandrade in österifrån, under det att från 1960-talet arbetskraften kom från andra länder. De största arbetarkontingenterna kom från Turkiet, Jugoslavien, Italien, Grekland och Spanien. Arbetarinvandringen i de östra delarna kom huvudsakligen från de andra socialistiska öststaterna och senare också från asiatiska och afrikanska länder. Inga av dessa invandrade europeiska grupper har av naturliga skäl, eftersom de inte besatt ett eget landområde, bildat något kvarvarande minoritetsfolk utan assimilerats från andra generationen. Assimileringen av de utomeuropeiska invandrarna har gått väsentligt långsammare, om den överhuvud har ägt rum.

Under de senaste åren har invandring skett från helt andra länder än tidigare, vilket tydligt märks, om man jämför antalet invandrade med antalet födda i Tyskland med föräldrar från landet i fråga. Så utgör t.ex. antalet i Tyskland födda turkar ca 34,8 % av de turkiska invandrarna, medan antalet ryssar födda i Tyskland uppgår till ca. 2,7 %. Regeln är den, att ju senare invandringen har ägt rum, desto färre har fötts i Tyskland. Intressant är också nedflyttningen av två gamla invandrarländer, Portugal och Spanien, som från statistiken 2004 inte längre finns med på tio-i-topplistan. 

Följande statistik från det tyska statistiska institutet visar de 10 största invandrarkontingenterna 31 dec. 2004.

Land Antal % födda i Tyskland
Turkiet 1 764 318 34,8
Italien 548 194 29,9
Jugoslavien * 507 328 21,1
Grekland 315 989 27,6
Polen 292 189 4,9
Kroatien 229 172 21,7
Ryssland 178 618 2,7
Österrike 174 047 15,3
Bosnien-Herzegovina   155 973  17,2
Ukraina    128110  3,4

                               * (Republiken Jugoslavien, Serbien och Montenegro)

Ganska långt ned på listan hittar man de nordiska länderna (Island är inte omnämnt):

Danmark 17 965 7,9
Sverige 16 172 6,8
Finland 13 110 5,1
Norge 6 251 6,4

Största antalet invandrare från ett utomeuropeiskt land kommer från USA med 96 642  (6,4 %).

Hela antalet invandrare utgör 6 717 115  (8,8 % av hela befolkningen). Av alla dessa knappt 7 miljoner har nästan 1,3 miljoner bott i Tyskland under 30 år eller mera. Den näst största gruppen, 1,1 miljoner, är de, som bott där mellan 10 och 15 år. 

Det kan också vara intressant att se, var alla dessa invandrare bor, men också var de inte bor. Statistiken visar helt klart, att de stora städerna och industriområdena är de mest eftersökta bostadsplatserna (Tyskland som helhet 8,8 %):

Hamburg 14,1
Berlin  13,4
Bremen 12,8
Baden-Würtemberg 12,0
Hessen 11,4
Nordrhein-Westfalen 10,8

Följande områden har den lägsta andelen invandrare:

Sachsen 2,8
Brandenburg 2,6
Mecklenburg-Vorpommern 2,3
Thüringen 2.0
Sachsen-Anhalt 1,9

(dec. 2004)

I Tyskland finns sedan gammalt två minoritetsfolk, en dansk minoritet i Schleswig-Holstein och en sorbisk i östra och sydöstra delen av Brandenburg. Båda dessa grupper har under lång tid funnits inom ett begränsat område, där de har haft ett visst självstyre och kunnat hålla fast vid sitt eget språk och sina egna seder.

[Upp]